Redan
år 1995, alltså för 15 år sedan,
skrev Blågula frågor om att facit över
massinvandringens effekter fanns tillgängliga.
Inte ens "med
facit i hand" fanns en beredskap
från mångkulturförespråkarna
att ompröva sin hållning.
Sedan
dess har det bara fortsatt att rulla på, mot nya
djup. Invandreriet har blivit som ett självspelande
piano, där det i mycket liten utsträckning
handlar om vad man föreger.
"Sverige
har en mycket tydlig demokratins överklass. Den består
av ledande journalistiska institutioner med deras redaktioner
... Den har systematiskt tagit sig allt mer makt. En makt
och ett inflytande som blivit ett självspelande
piano..."
Media
tar sitt ansvar
Efter Jimmie Åkessons
artikel i Aftonbladet blev reaktionerna starka från svenska
massmedia, samtidigt som förebråelserna mot redaktör
Jan Helin på AB blev skarpa: han hade som publicist
inte tagit sitt "ansvar".
Detta ansvar förutsattes
innebära att inte släppa fram avvikande uppfattningar
kring det mångkulturella projektet.
I sak sparades
det heller inte på "krutet" i argumenteringen
mot det som Åkesson hade skrivit.
Det
blev total panik inom etablissemanget efter Jimmie Åkessons
artikel i Aftonbladet - samtliga partiledare i riksdagen tar
avstånd, stort pådrag i massmedia, fördömanden
från jurister och hot om åtal för "Hets
mot folkgrupp".
Detta
är den kanske viktigaste text som lagts ut på
BGF. En betraktelse om svensk jordbrukspolitik utifrån
boken "Svart
Jord" av Gunnar Lindstedt, utgiven
2008.
Flyktingadvokater
De
ligger s.a.s. "vägg-i-vägg". De som utger
sig för att företräda "det goda"
och gärna tar till moraliska brösttoner och de som
agerar mest girigt och depraverat. Flyktingadvokaterna utgör
här det kanske tydligaste exemplet.
Utredaren: Ditt avlägsnandebeslut
har preskriberats och du har ansökt om asyl på
nytt. Du kom till Sverige 2002. Du fick inte asyl utan ditt
beslut om avvisning vann laga kraft 2004. Du förväntades
att återvända till hemlandet men du gömde
dig i stället. Nu ansöker du om asyl på nytt.
Varför?
Mer
än en gång har byråkrater inom Förenta
Nationerna tagit till orda om invandringspolitiken hos medlemsländerna,
och pläderat för ökad generositet. Man hävdar
t.o.m. att en ökad migration ligger också i mottagarländernas
intresse (även om folken där har svårt att
själva inse detta).
Sedan
Blågula Frågor 1996 startade sin webbsida har
tillkommit många andra sidor eller bloggar på
Internet, som försöker tala om väsentligheter
på ett ärligt sätt. Dit hör naturligtvisvis
Rakryggad
(där vi innerligt hoppas på ett snart tillfrisknaden
för Weine Berg!), dit här även Motpol
och Politiskt
inkorrekt.
Dit hör inte minst Robsten.
Afghanistansatsningen
kostar oss skattebetalare stora belopp. Under innevarande år
blir det fråga om 1.100 miljoner kronor. Mer än en
miljard.
Samtidigt
har de militära resurserna på hemmaplan skurits ned,
så att vi inte längre förmår försvara
vårt eget territorium. Således kunde ett fartyg,
knutet till Ryssland, nyligen kapas på svenskt territorialvatten
utan att Sverige kunde hindra det.
Det
blir också bara en tidsfråga innan dödade svenska
sodater kommer hem i kistor. Den svenska närvaron i norra
Afghanistan har ju fått en alltmer militär prägel.
Tidigare vita fordon har målats om i kamoflagefäger
och den svenska insatsen bli alltmer knuten till Natos.
-
- -
Talibanerna
har har blivit allt skickligare i sin krigföring, vilket
återspeglas i förlustsiffrorna för amerikanerna
och andra Natostyrkor. Hittills i år har 295 utländska
soldater stupat i Afghanistan, vilket är mer än något
tidigare år:
För
Sverigedemokraterna finns två möjliga hållningar
till vad som är viktigast:
A.
Politiken och sakfrågorna, påverkan av
opinionen och påverkan av andra partier.
B.
Organisationen och det partipolitiska spelet, att SD
klättrar i opinionsmätningar och tar sig in i riksdagen,
får mandat och tillgång till statliga bidrag. Blir
accepterat som ett "seriöst" parti.
Tyvärr
är det den sistnämnda hållningen som dominerar.
Ett mått på den saken är partiets tidning,
"SD-Kuriren", där kontrasten blir bjärt
vid en jämförelse med Nationaldemokraternas tidning,
"Nationell
idag" .
En
motsvarande uppdelning i två olika hållningar finns
hos de politiskt korrekta:
A.
Folkpartiet gjorde för några år sedan
en ansats, om än lam, med sitt krav att man ska kunna svenska
för att få svenskt medborgarskap (ett krav som partiet
sedan övergivit).
Moderaterna
har signalerat att, för att kunna bekämpa Sverigedemokraterna,
måste andra partier ta sig an de sakfrågor och de
problem som gör att många väljare lägger
sina röster på SD.
B.
En annan linje sätter som överordnat mål
att just de politiska frågor som Sverigedemokraterna driver
inte ska hamna på dagordningen och att inga av de krav
som kommer från SD ska få genomslag.
En
konsekvens av denna principfasta linje blir naturligtvis att
SD tydligare framstår som den enda egentliga oppositionen,
och att utsikterna därmed ökar för att partiet
ska ta sig in i riksdagen.
En
företrädare för principfasthet i bekämpandet
av SD är Ulf Lundén, kulturjournalist på
Dala-Demokraten. Under december 2008 hade han en artikelserie
i tidningen om SD, inledd med rubriken "DIN
ARBETSKAMRAT KAN VARA SVERIGEDEMOKRAT".
Denna
film - tänkt av bli del 1 av 2 - tillhörde de 25 filmer
som togs bort från Youtube hösten 2008, efter krav
från Fri Television. Man hänvisade till upphovsrätten.
Kontakter med SVT:s jurist Birgitta Adamson gav vid
handen att ett klipp kan vara hur kort som helst, men ändå
anses överskrida gränsen för det tillåtna.
Det
faktum att klippen används i samband med granskning och
polemik har snarast setts som extra graverande. Eva Hamilton,
SVT-chef, talar om "kränkande nyttjande".
Men
en anledning till att jag synat SVT:s "Debatt" är
just att programmet kränker och mobbar. Man tar med någon
enstaka opponent, men bara för att denne ska få vara
"hackkyckling". Ett tydligt exempel på den saken
var behandlingen av Carl Hamilton, för att han dristat
sig ha synpunkter på uppträdandet från de tre
slöjdamerna i Halal-TV.
Utöver
de tidigare två konstaterade funktionerna av program som
"Debatt" har - att utgöra alibi ("en debatt
förs") och att ge underhållning, tillkommer
funktionen att bestraffa dissidenter.
Kontakten
med SVT-juristen gav dock den lilla öppningen att stillbilder
får användas vid granskningar av SVT:s alster. Så
har jag således arbetat i denna "tvättade"
version av "Omskolning,
del 1" - som av utrymmesskäl (10 minuter
bör ej överskridas) delats upp i två avsnitt.
Svar
till Eva Hamilton, SVT
Till
eva.hamilton@svt.se
Kontentan
i ditt svar är att SVT ogillar den kritik av programinslag
som jag fört fram i mina filmer. Då tar ni till de
maktmedel som står till ert förfogande, nämligen
hävdande av upphovsrätt, i kombination med jurister
och ekonomiska resurser.
Nyckelbegreppet
i sammanhanget är "kränkande nyttjanden".
Det
liggger ju i den fria debattens natur att människor kan
kritiseras. Många upplever kanske kritik som obehagligt,
men det är ett pris som vi måste vara beredda att
betala för att få leva i en demokrati.
Till
en viss gräns! Inslag i SVT-programmet "Debatt"
har, menar jag, mer än en gång passerat den gränsen.
Med
utgångspunkten att SVT värnar sitt upphovsrättsligt
skyddade material - samt berörda upphovsmän
och deras ideella rätt - agerar SVT för att
få kränkande nyttjanden av SVT-material att
upphöra.
Det
gäller för Youtube, såväl som för
kränkande nyttjanden på andra webbplatser.
Vi har gjort bedömningen att det med denna utgångspunkt
funnits skäl för oss att inskrida mot dina nu
aktuella nyttjanden av SVT-material.
Med
vänlig hälsning
Eva Hamilton
VD
Brev
till Eva Hamilton, SVT:
Policyfråga?
För
några veckor sedan avlägsnades 25 av mina filmer
från Youtube, i samtliga fall filmer som kritiskt granskade
inslag i SVT-programmen "Debatt" eller "Agenda".
Som skäl angavs upphovsrätt.
Från
en bolagsjurist på SVT har jag sedan fått veta att
det rör en "policyfråga"
från SVT:s sida. Beslutet har alltså tagits antingen
på respektive programredaktion eller från SVT centralt.
Jag
skulle gärna vilja veta vilketdera som är fallet!
En funktion av kampanjandet
kring Förintelsen med stort "F" har vi under
lång tid kunnat konstatera: att marginalisera invandringskritiker
och att få tyst på opposition mot det mångkulturella
projektet.
Det finns inte "vi
och dom" slår man fast, och där någon
insisterar att vi svenskar existerar som folk manar man fram
bilden av järnvägsspåret som leder rakt in i
gaskamrarna.
Detta är faktiskt
ingen överdrift! Gång på gång anordnas
ju studieresor för svenska skolbarn till Auschwitz, för
att man ska "vaccineras" mot ondskan (representerad
av invandringskritiken).
Nu kan noteras ett
nytt exempel på användningen av Förintelsen.
Återigen för att åstadkomma rättning i
leden och styra opinioner.
"Varje
angrepp mot rikets frihet och självständighet skall
mötas med vapen. Varje meddelande att motståndet
skall uppges är falskt. Sverige vill försvara
sig, kan försvara sig och skall försvara sig"
"Motstånd
skall göras ständigt och i alla lägen. Det
är på dig det beror - Din insats, Din beslutsamhet,
Din vilja att överleva. Vi ger aldrig upp!"
"Att aktivt deltaga i motståndsrörelsen kräver
mod och goda nerver. ...Ge inte fienden något som helst
bistånd utöver humanitär hjälp. Avstå
från personligt umgänge med honom. Lämna inte
upplysningar om det svenska totalförsvaret. Delta
inte i propaganda mot Sverige. Motarbeta
den i stället.
Vårt
land står nu inför större ekonomiska, sociala
och demokratiska utmaningar än på länge. Detta
accentuerar behovet av ett medborgerligt samtal, där många
engagerar sig.
Ett sådant
samtal har knappast kommit till stånd, och en orsak är
uppenbar. Sverige har fått ett samhällsklimat, där
risken är påtaglig att den medborgare som yttrar
sig blir stämplad, som någon slags ond människa.
Istället för att bemöta kritiker i sak svarar
det mediala och politiska etablissemanget med etiketter och
tillmälen. Detta avskräcker människor från
att ge uttryck för sina åsikter, det signalerar att
man inte ska bry sig. Kritiker tystas och samtal kommer av sig,
innan de ens har börjat.
Inte desto
mindre finns behovet av dialog, för att vi ska komma närmare
lösningar på de allvarliga problem som vi känner
av.
Det måste
skapas ett klimat där olika uppfattningar får komma
fram och meningsmotståndare möts med en grundläggande
respekt. Alla ska få yttra sig, och få prata till
punkt. Vi måste lyssna på varandra, och försöka
förstå. Därmed inte sagt att någon ska
undgå berättigad kritik, men envar har rätt
att bli bemött i sak - inte genom tillmälen, kränkningar
eller hot. Fakta ska mötas med fakta, argument med argument.
Påståenden
ska bedömas efter sin sakliga innebörd, inte efter
vem som framför dem eller vilka känslomässiga
associationer uppgifter kan ge. Lika litet som meteorologer
fördöms när de ger prognoser om dåligt
väder, lika litet ska detta drabba medborgare som pekar
på problem, och vill diskutera lösningar.
