Expo-granskad

Åke Wedin är ju en av de många personer som Expo ägnade sig åt att försöka smutskasta. I Expo nr 4/5 1996 skedde ett replikskifte mellan Wedin och dåvarande Exporedaktionen, med anledning av Andreas Rosenlunds skriverier.

Detta blir intressant på åtminstone två sätt:

1. Det utgör en komprimat av Expos sätt att argumentera, en argumentationslinje som sedan i stora drag har följts av andra politiskt korrekta i media.

2. "Facit i hand" hade vi i och för sig redan 1995, men drygt ett decennium senare gäller detta i än högre grad.

 


Åke Wedin:

Expo "värnar yttrandefrihet", obegränsad för egen del men för andra sätts det gränser. "Det som ryms på en A4-sida" är min tilldelning för att rentvå mitt rykte, som Expo omsorgsfullt dragit i smutsen på hela fem tidningssidor. En detaljerad analys av hur Andreas Rosenlund gått tillväga, när han fabricerat sin lögnhistoria, sänder jag in till tidningen tillsammans med detta svar för att redovisa vad jag stöder mig på. Här får jag nu bara rum för det mest centrala.

Rosenlund gör mig och mina två författarkollegor insyltade i Fri Information för att sedan döma oss för vad den tidningen skrivit, åsikter vi inte delar. Han till och med sätter oss överst på listan av personer, som påstås leda ett nätverk för Fri Information. Inget av detta är sant. Vi har aldrig skrivit en rad i Fri Information, vi har inget alls med organisationen att göra och om den har ett nätverk, så inte är det vi som leder det.

Organisationer och personer som stöder och läser Expo utgår givetvis från att det tidningen skriver är sant. I varje fall inte medveten lögn. Tidningen tackar för förtroendet genom att ge dem manipulerad och lögnaktig information.

Rosenlund tycks inte inse hur allvarligt det är att pådyvla en person åsikter han inte hyser och med dem som utgångspunkt hänga ut vederbörande som rasist och främlingshatare. Jag är kritisk till den hittills förda flyktingpolitiken, men jag är därför inte rasist eller främlingshatare.

Inte ens i enkla detaljer är Rosenlund att lita på. Mina persondata är inte korrekta. Tiden i Latinamerika får fel årtal och jag har inte arbetat för foa eller utrikespolitiska institutet. Däremot nämns ingen av de organisationer som jag faktiskt har tjänat, till exempel Norsk Folkehjelp, Utan gränser, ABF, Palmecentret och ILO. Det behöver knappast nämnas att Rosenlund inte kontaktat mig, än mindre intervjuat mig. Det jag skrivit i böcker och artiklar har han inte läst. Det behövs inte. Oliktänkande skall inte bemötas i sak utan tystas genom personangrepp.

Hur förklarar han att jag - sosse sedan mitten av 1950-talet, på 1960-talet engagerad i kampen mot Franco (och för detta förlänad ett högt spanskt förtjänsttecken för att ha "bidragit till landets demokratisering"), på 1970-talet facklig representant, utbildare och organisatör i Latinamerika och på 1980-talet aktivt kämpande för det sandinistiska Nicaragua - skulle ha gjort helt om på gamla dar och blivit främlingsfientlig?

Jo då, i en radiointervju påstod han helt ogenerat att Wedin "uppenbarligen, ja, fått en helt annan inställning nu då" och hade "liksom svängt då, kan man ju säga". Handlat tvärtemot vad jag kämpat för under hela mitt tidigare vuxna liv! Den som själv kopplat mig till Fri Information måste ju veta att det inte förhåller sig så.

Så lättvindigt handskas Rosenlund med en annan människas heder och lämnar ut henne till slakt i massmedia. I de media som tror på hans "informationer" och sluter upp i drevet.

Jag kräver att Andreas Rosenlund i någon mån försöker gottgöra det han ställt till med genom att i nästa nummer av Expo förklara att det inte finns någon saklig grund för att bunta ihop mig med Fri information och framställa mig som rasist och be offentligt om ursäkt för att ha gjort just detta. Det är en fråga om min personliga heder. Men även hans.


Expo-redaktionens svar undertecknades inte av Rosenlund, utan av en David Magnusson Lagerlöf:

"Nu är Åke Wedin upprörd och skäller Expo för att 'koppla honom till' och göra honom ansvarig för artiklar som publicerats i Fri Information...."

"Vad Expo däremot påstått är att Wedin tillsammans med Ingrid Björkman och Jan Elfverson driver en flyktingfientlig lobby i form av Samfundet för nationell och internationell utveckling.

Att Samfundet bedriver lobbyverksamhet råder inget tvivel: 'Låt oss därför börja arbeta mera systematiskt, mera samordnat och mer aktivt på bredare front och samtidigt på flera fronter än hittills!', skrev Wedin & Co i det första nätverksbrevet 1995.

Vi kallar lobbygruppen, måhända slarvigt, för 'Fri Informations nätverk', ungefär som 'Storms nätverk' sammanfattar kopplingarna mellan de mer militanta grupperna. Orsaken är att FI var den grupp som hösten 1994 först definierade behovet av ett nätverk.

Vi hävdar att Samfundet är närstående till Fri Information. Med det menar vi att FI och Samfundet (och BGF) delar varandras grundläggande värderingar. I flera fall är medlemmarna dubbelorganiserade; till exempel ingår Jan Milld från BGF i Samfundets nätverk. I deras dokument framförs likartade eller identiska åsikter. Grupperna gör reklam för varandra och säljer varandras skrifter. Samtliga tar högljutt avstånd från öppet rasistiska grupper, men upprepar i nästa ögonblick centrala avsnitt i deras resonemang.

Wedin påstår att Expo dömer honom för åsikter som FI framför. Det är inte sant. Vi bedömer Wedin och hans kollegor endast efter deras egna skrifter. I sina nätverksbrev och i sin bok framför de åsikter som är och ska vara misskrediterande.

Det är intressant att Wedin oroar sig för att bli sammanblandad med FI, som ju i allt väsentligt bara upprepar hans egna åsikter. I själva verket hade Expo kunnat dra betydligt hårdare växlar på innehållet i Samfundets brev. Krav på repatriering, hot om utpressning och insinuationer att svenskar diskrimineras är identiskt med vad betydligt mer militanta rasistgrupper hävdat i åratal. Det är åsikter som underblåser rasism och extrem nationalism.

Några exempel ur nätverkets brev som Wedin skrivit:
'Kvotering och positiv särbehandling av en part innebär alltid diskriminering av en annan part.'

Påståendet att 'svenskar diskrimineras' är ett av Sverigedemokraternas vanligaste argument för att underblåsa invandrarfientlighet.

I april 1995 uppmanar Wedin nätverket att bedriva utpressning mot företagsledare i organisationen Sverige 2000, som verkar för att integrera invandrare på arbetsmarknaden.

'Om ni känner att ni vill sätta kraft bakom orden, kan ni förklara, att om vederbörande företagsledare inte drar sig ur kampanjen, kommer ni till exempel att verka för att deras produkter bojkottas, att aktier ej köps i deras företag, att människor går ur fonder som köper deras aktier.'

Wedin & Co skriver i november 1995 att permanenta uppehållstillstånd skall omprövas varje år och att 'utländska medborgare, som inte behöva skydd samt ej av egen kraft kan försörja sig på den reguljära svenska arbetsmarknaden, skall med vederbörligt bistånd återvända.' Det ord som gamla BSS använde i sammanhanget var repatriering. Innebörden är densamma.

Nätverksbrevet i mars 1996:
'I förra brevet nämnde vi, att det krävs tre slags åtgärder mot den ekonomiska, sociala och kulturella kris som de två senaste decenniernas massiva flyktinginvandring lett till:
• kraftig minskning av invandringen
• återvandring
• integration av de invandrare som vi har moralisk och juridiskt ansvar för.'

Samfundets perspektiv är klart. Flyktingarna har orsakat krisen i Sverige och lösningen är att slänga ut så många som möjligt. Det är inget nytt. Det har rasister hävdat i alla år.

I Samfundets bok Invandring - sammanbrott eller utveckling skriver de:
'Migrationen till Västeuropa från tredje världen är i realiteten en påbörjad kolonisationsprocess.' (sid 12) Påståendet framförs nästan ordagrant av nazigrupper i hela Europa.

'Om man utgår från en ungefärlig befolkningssammansättning 1990 där de etniska svenskarna är 7 400 000, andra européer 700 000 och utomeuropéer 300 000, en fortsatt invandring på 32 000 personer/år samt folkökningstalen 0 procent för svenskar och européer och 2,5 procent för utomeuropéer, kommer svenskarna att bli en minoritet i sitt eget land år 2056.' (sid 23)

Liknande sifferexercis brukar de flesta rasistgrupper ägna sig åt, även om det kritiska årtalet för när svenskarna blir en minoritet varierar. Räkneuppgiften är exempel på hur ovetenskapliga och lösa antaganden i kombination med ett främlingsfientligt perspektiv leder till rent nonsens. Påståendet utgår från att människor är och förblir desamma oavsett tid och rum. En somalier som talar dålig svenska idag kommer alltid att göra det. En utomeuropé kan aldrig bli något annat än en utomeuropé, ens om hon är tredje eller tionde generationens invandrare.

'Det gäller att se till att ingen kommer hit som inte är bedömd och godkänd på förhand och därmed asylberättigad. Ingen skall i fortsättningen kunna komma utan asylskäl och bli försörjd i ett och ett halvt till två år bara genom att vara utlänning och säga ›asyl‹.(...) Den springande punkten är att inte släppa in någon annan än den på förhand godkända.' (sid 42),

'Vi bör bestämma oss för att endast acceptera spontanflyktingar från våra grannländer'. (sid 43)

Hur annars ska vi tolka detta än att Wedin anser att vi bara ska släppa in flyktingar som tillhör vår egen 'ras' och kulturgrupp.

Nätverksbrevet från maj i år innehåller rena konspirationsteorier:
'Över hela landet bildas grupper, nätverk, föreningar av människor som reagerar mot den pågående destruktiva massinvandringen, mot politikernas svek och feghet och mot medias desinformation. Det är uppenbart, att människor inte längre låter sig tystas och skrämmas'.

Formuleringen antyder att en maktkonspiration hotar svenska folket.
Det är just i syfte att belysa organisationer som Samfundet som Expo finns. Nätverket var nämligen hemligt. Det skulle det ha varit än idag om inte Expo skrivit om det.

Det tragiska i fallet är att Åke Wedin har en imponerande meritlista. Hans kamp för demokrati och rättvisa i Latinamerika, liksom kampen mot Francodiktaturen i Spanien inger respekt. Men inget av detta rättfärdigar att han idag bedriver flyktingfientlig lobbyverksamhet och sprider fördomar.

Idag står han för åsikter som hans yngre jag med kraft skulle ha bekämpat.

Det är inte Expo som tagit heder och ära av Wedin. Att hans anseende skadats är helt och hållet hans eget verk."


Blågul kommentar

Expo må kalla sig "demokratisk tidskrift", men detta har ju aldrig haft någon verklighetsanknytning.

• Grundvalen för en demokratisk dialog är ett mått av ömsesidig respekt. Även om man kommer till olika slutsater underkänner man för den skull inte varandras motiv och moral. Vad politik ofrånkomligen handlar om är att göra prioriteringar, utifrån sin verklighetsbild och sina lojaliteter - det finns ju målkonflikter, och resurserna är begränsade.

• Grundvalen för en demokratisk dialog är också ett accepterande av lika debattvillkor, där båda sidor s.a.s. kan ta och ge. Expo vägrar - precis som torpederna på den större avläggaren, Expressen - konsekvent att ställa upp på intervjuer. Ändå förväntar de sig att själva få ställa frågor till andra.

I botten ligger, hos ynglingarna på Exporedaktionen, en ojämlik föreställning. De vill se sig själva som objektiva granskare - höjda över en den beklagligt undermåliga moral som kännetecknar dem de "satt strålkastarljuset på".

Således är de bättre än Åke Wedin själv i stånd att bedöma hur hans gärning fram till 80-talet stämmer med hans gärning på 90-talet. (Det påminner om den hållning av självtillräcklighet och översitteri som Karl-Johan Lidefeldt mötte från dåvarande MUF-ordförande Idergard i ett SVT-program)

I sak:

En genomgående glidning i Expos resonemang är oklarheten om huruvida Wedin kritiseras för innebörden av vad han själv säger eller för att andra - rasister, antidemokrater - har argument som sammanfaller med Wedins:

"Grupperna gör reklam för varandra och säljer varandras skrifter. Samtliga tar högljutt avstånd från öppet rasistiska grupper, men upprepar i nästa ögonblick centrala avsnitt i deras resonemang."

LOGIKEN I DETTA Expo-resonemang blir ju att om Hitler bekämpade arbetslöshet, då får inga anständiga politiker göra detsamma. Om Mussolini ansåg att vädret är dåligt när det blåser orkan, då får ingen annan tycka så, utan att ha komprometterat sig.

En grundbult i Expos drapa handlar om "nätverk", vilka till råga på allt är "hemliga". I det aktuella fallet kan konstateras, att de varit så hemliga att inte ens de som själva ingick i dem visste om att de fanns. Än mindre att de var hemliga.

Om ett antal personer finner att något är fel i samhället, då samlar de fakta och slipar på argument. Sprider efter förmåga sin verklighetsbild och sina ståndpunkter, försöker vinna anhängare, bilda opinion och påverka beslutsfattare. Det är väl modellen för ett aktivt medborgarskap i en demokrati, kring vilken politisk fråga som helst!

• Problematiskt blir det om gruppen har tillgång till oproportionerligt mycket av ekonomiska och massmediala resurser.

• Problematiskt blir det också om gruppen inte begränsar sig till saklig argumentering, utan även med diverse fula metoder skrämmer meningsmotståndare till tystnad. Om de gör så att andra människor inte vågar öppet stå för sin övertygelse. Om de skapar ett samhällsklimat, där det inte längre finns plats för förnuftsmässiga resonemang.

Självklart låg det nära till för BGF att samarbeta med både Samfundet och Fri information, när vi upptäckt varandras existens. Underligt vore väl annars. Varför skulle detta anses komprometterande?!

Jo, därför att det var "hemligt", hävdar Expo.

Antag att medborgare A ringer till medborgare B, eller antag att B skriver ett brev till A, båda två kanske rentav träffas hemma hos medborgare C. Inte ser man sig väl föranlåten att anmäla detta för polisen eller att utannonsera det i massmedia? (Skulle man försöka det senare, blir svaret bara något om "utrymmesskäl...")

Här hävdar kanske Expo, att vad man syftar på är en målinriktad politisk verksamhet, som t ex en bokutgivning med större utskick.

OK. Boken "Lagom är bäst!" trycktes upp år 1995, med pengar från "Samfundet". Exemplar skickades ut till ett stort antal bibliotek i Sverige. Hur hemligt var det? På sidan två i boken stod angivet att just Samfundet var utgivare.

Det är således ingen överdrift att, som Åke Wedin gör i sin replik, tala om "lögner" från Expos sida.

 

Hur stor är för övrigt offentligheten åt svenska massmedias kampanjande, likriktning och marscherande i takt? Om vi ens antyder detta förhållande ligger Expo redan steget före, med sitt tal om "konspirationsteorier".

• Ändå är det belagt, att efter signal från Dagens-Eko-redaktionen blev ordet "sverigedemokraterna" konsekvent - i alla landets massmedia - försett med det negativa epitetet "främlingsfientliga".

• Likaså kunde Mats Svegfors inför valrörelsen 1998 utlova att det inte skulle skrivas om Ian Wachtmeisters "Det nya partiet" - i vare sig Svenska Dagbladet eller någon annan dagstidning. Det blev exakt som han utlovade!

 

En annan glidning hos Expo gäller den glidning som är återkommande hos politiskt korrekta: sammanblandningen av fakta och värderingar. Expo talar om "fördomar" hos Wedin, men redovisar inte vad som skulle var så fördomsfullt.

I själva verket innefattar Expo här rena faktauppgifter och påtalande av sakförhållanden, om invandringens omfattning och konsekvenser. Allt som pk-iter upplever "obehagligt" blir definitionsmässigt liktydigt med "fördomar".

Logiken bjuder att den som vänder sig mot fördomar förespråkar faktasökande, men för Expo behövs ingen logik. "Sifferexercis", fnyser man, åt ansträngningar att hålla sig till relevanta fakta.

Diskriminering av svenskar ses således inte som ett påstående att verifiera eller falsifiera. Det kan avfärdas från början, redan på den grundvalen att det i pk-iters öron låter obehagligt.

 

Notera också hur Expo skarvar till en släng på slutet:

"Påståendet att 'svenskar diskrimineras' är ett av Sverigedemokraternas vanligaste argument för att underblåsa invandrarfientlighet."

Här antyds en avsikt, men även bortsett från en eventuell avsikt skulle en sådan fientlighet vara ett möjligt resultat: kritik av invandringspolitikens effekter kan riskera att göra en del svenskar avogt inställda mot invandrare.

Expo använder själv begreppet "utpressning". Vad är detta om inte att konstruera en utpressningssituation? För att inte riskera vad som kan uppfattas som "invandrarfientlighet" ska vi vara förhindrade att påtala allvarliga missförhållanden.

(Den bojkott som Wedin förordat var knappast riktad mot att invandrare får arbete, utan att det skulle ske med konstlade medel)

 

Beträffande demografin skriver Expo:

"...ovetenskapliga och lösa antaganden i kombination med ett främlingsfientligt perspektiv leder till rent nonsens. Påståendet utgår från att människor är och förblir desamma oavsett tid och rum."

Här har vi nu facit:

Ett utanförskap har permanentats i generation efter generation. Erfarenheten visar att många unga män, födda i Sverige, har asociala attityder och är starkt överrepresenterade i kriminellt beteende. ("Gringo" har t.o.m. som affärsidé att odla en identitet av utanförskap - varpå belöningarna regnar över denna publikation!)

Demografiska förändringar i våra storstadsregioner har gått långt. I Stockholm har redan en majoritet av invånarna någon form av utländsk bakgrund.

 

Wedin talade om "kolonisation". Är det en överdrift?

Innebörden av begreppet är "kolonisation" är att man flyttar till ett annat land utan ambitionen att själv anpassa sig, istället ska landet i fråga förändras. Är det inte just vad som sker i Sverige? Är inte detta rentav en öppet uttalad målsättnng?

Redan när Leif Blomberg var minister på 1990-talet uttalade han att det "framförallt" var svenskarna som behövde "integreras" i det nya Sverige, inte invandrarna!

Vad handlar DO-institutionen om? Jo, om att genomdriva denna anpassning, genom höga böter och statuerande av exempel.

 

En propagandametod hos Expo är att helt enkelt citera, i politiskt korrekta öron fungerar detta. Som här:

"Wedin & Co skriver i november 1995 att permanenta uppehållstillstånd skall omprövas varje år och att 'utländska medborgare, som inte behöva skydd samt ej av egen kraft kan försörja sig på den reguljära svenska arbetsmarknaden, skall med vederbörligt bistånd återvända.'

Det ord som gamla BSS använde använde i sammanhanget var repatriering. Innebörden är densamma."

Men man kunde ju lika gärna vända på steken: var det denna - fullt rimliga - ståndpunkt som BSS drev, då var kanske inte BSS så tokig som massmedia försökt göra gällande?

• Varför skulle långväga resor vara möjliga i bara en riktning?

• Och varför skulle Sverige ha ett särskilt ansvar bara för dem som en gång satt sin fot på svensk mark? Med pk-logiken måste väl detta ses som en oacceptabel diskriminering mot alla andra människor i världen - svårt nödlidande - som inte varit innanför Sveriges gränser!


VAD EXPO GÅR UT PÅ ÄR INTE att komma tillrätta med antidemokratiska tendenser (i så fall finns de på närmare håll).

NEJ, VAD EXPO GÅR UT PÅ ÄR att sätta stopp för kritik av det mångkulturella projektet, att motverka organiseringen av ett politiskt motstånd mot galenskaperna.


 Se vidare:

BGF-intervju med Åke Wedin

Expo säger nej till debatt

Genmäle från BGF

Hedra Åke Wedin!