Aktuell kommentar - vecka 8/06

 

 

Freivaldsretorik

Är den svenska regeringen för yttrandefrihet, eller ställer den upp på islamisternas och Kofi Annans sida?

Det visar sig att den vill ställa upp samtidigt för bådadera - eller i varje fall låta som att den gör det.

Ungefär som Gudrun Schyman (v) under valrörelsen 2002 bekände sig till vad som fanns av demokratiska principer samtidigt som hennes parti aktivt saboterade mötesfriheten. Eller som när Yvonne Ruwaida (mp) påstår sig vara "den förste" att försvara yttrandefriheten, samtidigt som hon i verkligheten varit den förste att kräva ingripanden mot personer som yttrat för henne obehagliga saker.


Så här uttalade sig utrikesminister Laila Freivalds i riksdagen den 15/2 2006:

"Vi har alla sett nyhetsbilderna. Av djup förödmjukelse och frustration. Av brinnande flaggor och ambassader. Bilder som få förväntat sig, men som tydligt visar hur sammanlänkad världen är.

Det är viktigt att tydligt slå fast att vårt samhälle och regeringen försvarar yttrandefriheten. Men den djupa kränkning som muslimer världen över upplever är en påminnelse om att pressfriheten måste åtföljas av ansvar och respekt."

Detta uttalande förtjänar att analyseras!

Det är ju en sak att faktiskt försvara yttrandefriheten, en annan att bara påstå att man gör det.

Det som Freivalds finner viktigt är att upprätthålla en fasad av yttrandefrihet ("tydligt slå fast att"). Kejsaren må vara naken, men ingen får påpeka det.

Vad blir konsekvensen av utsagan att pressfrihet måste "åtföljas av ansvar och respekt"? Vad händer om så ej sker? Vem ska avgöra om så har skett?

Om några påstår att de känner sig kränkta av något som publicerats i en tidning, har pressfriheten därmed använts på ett sätt som står i strid med Freivalds utsaga? Ska journalisten, redaktören eller den ansvarige utgivaren då straffas?

Den svenska arbetarrörelsen kämpade hårt, under flera decennier, för att erövra demokrati och yttrandefrihet. Ska resultatet av denna kamp nu i ett slag kastas på sophögen?

Självfallet finns det i praktiken ingen yttrandefrihet om den inte kan praktiseras. Och den måste finnas även för meningsmotståndare. Det finns ofrånkomligen ett pris för yttrandefriheten som envar kan få vara med om att betala. Ett pris i form av att få ta del av sådant man ogillar.

Yttrandefriheten kan hotas inte bara av formella förbud, utan även av självcensur. Den försvaras genom att praktiseras. Detta var en grundtanke med publiceringen av Muhammedteckningarna i Jyllands-Posten.

När Sverigedemokraterna i vårt land skulle försöka sig på något motsvarande kokade Laila Freivalds formligen över. Hon hade inte ord, starka nog, i sitt fördömande. "Det är fruktansvärt..." inledde hon i riksradions "Studio ett" när hon mötte SD-ordföranden Jimmie Åkesson. "Jag ber om ursäkt inför hela världen att de ska finnas såna här människor i vårt land!"

Därpå stängdes SD:s webbsida. Det skedde efter att både UD och SÄPO hade kontaktat leverantören.

Med detta hade man skapat ett oerhört prejudikat och förvandlat den svenska regeringen till ansvarig utgivare för allt som framförs i svenska media.

Freivalds försökte efteråt krypa ur sitt ansvar för ingripandet. Hon argumenterade att man inte hade "beordrat" leverantören att stänga sidan. Man hade bara "informerat" om det allvarliga läget, efter hoten från muslimska grupper utomlands.

Senare försökte Göran Persson bättra på med ytterligare en försvarslinje: det var inte utrikesministern, bara en enskild tjänsteman på UD, som på egen hand varit i farten. Denne underhuggare kritiserades av statsministern.


"Ansvar" var för övrigt på tapeten även under KU-förhören om tsunamikatastrofen i veckan. Laila Freivalds sade där att hon "tar på sig ansvaret för" UD:s senfärdighet.

Innebörden av detta är dock inte helt tydlig. Det betyder i varje fall inte att hon tar konsekvenserna och avgår som chef för UD.


På besök i Thailand efter katastrofen snäste ju Freivalds, i närmast hotfulla ordalag, Lottie Knuttson inför ett TV-inslag: "Du ska passa dig!"

Kurt Lundgren har på sin blogg, i samband med nedsläckningen av SD-sidan, skrivit om auktoritära personligheter. Det är ingen tvekan om att Laila Freivalds här utgör ett tydligt exempel.


Ytterligare några Freivaldscitat:

"Sverige är på väg att bli ett mångkulturellt samhälle och det ska man i Sverige vara väldigt glad för."

I tidskriften "Invandrare & Minoriteter", nr 6/95


"Den stora majoriteten av alla brott begås av svenskar. Detta gäller såväl vuxnas som ungdomars brott."

"Majoriteten av alla de vardagsbrott som drabbar den svenska befolkningen begås av äldre ständigt återfallande svenska brottslingar."

I riksdagen, våren 1999


"Det är också viktigt att komma ihåg att hotet mot demokratin och mot enskilda människor inte bara kommer från övertygade högerextremister utan även från vanliga människors fördomar..."

I riksdagen, hösten 1999


Här har vi alltså återigen denna dubbelhet. En fasad ska upprätthållas, oavsett hur det faktiskt förhåller sig.

"Fördomsfrihet" kallar man det.


 Se vidare:

Man tackar

Freivaldsmeny