Aktuell kommentar - vecka 20/07

 

 

Havererat projekt

"Sverige är på väg att bli ett mångkulturellt samhälle och det ska man i Sverige vara väldigt glad för." Så uttalade sig Laila Freivalds 1995.

Ett sådant prisande av det mångkulturella projektet blir särskilt anmärkningsvärt när det kommer från en justitieminister - med högsta ansvaret för brottsbekämpningen i landet!


"My country - right or wrong!" Så löd rättesnöret i England under landets imperialistiska tid. Den principen har överhuvudtaget varit vägledande i chauvinistiska och expansionistiska länder, historien igenom: man ska ställa upp för sitt land, vare sig det har rätt eller fel.

En rättsstat bygger ju på den motsatta principen: likhet inför lagen. Man har fastställda och tydliga regler, som gäller lika för alla. Samma påföljder för samma brott, oavsett vem som är skyldig.

I linje med den principen ligger Martin Luthers Kings berömda ord om att de svarta i USA ska bedömas som individer. Inte efter sin hudfärg - utan efter sin karaktär och sina gärningar.

För bekämpning av brott är det viktigt att alla accepterar och respekterar vissa principer och att det finns övergripande lojalitet med det gemensamma, med samhället som helhet.

INNEBÖRDEN AV ETT "MÅNGKULTURELLT SAMHÄLLE" ÄR att det i samhället finns olika grupper, med olika kulturer. Dvs de har olika uppsättningar värderingar och i förlängningen sina egna lagar. Man har sina lojaliteter, inte med samhället som helhet, utan med den egna etniska gruppen. Eller delar av denna.

Exemplen på konsekvenserna av sådana klanlojaliteter har nu hunnit bli många:

En variant är hedersvåldet. En del i svenska massmedia förekommande yrkesdebattörer har svårt att förstå detta, de förmår inte skilja sådant våld från vanligt våld. I grunden är det dock enkelt:

- vanligt våld handlar om individuella initiativ och misslyckanden, det inhöstar inga applåder.

- hedersvåld frammanas av ett kollektiv och det vinner gruppens gillande.

En variant är gatuvåldet. När man t ex nyligen sparkade ihjäl en man på en skolgård i Fittja var det pga ett rykte att han sagt eller gjort något kränkande mot en invandrarflicka. Det räckte. Även om ryktet skulle ha talat sanning var ju straffet oproportionerligt.

Efteråt finns - i detta fall, som i liknande - många vittnen, men ingen vill eller vågar ställa upp. På goda grunder kan det vara så att man då fruktar våldsamma repressalier.

Mer än en rättegång mot våldtagna svenskor eller misshandlade svenskar har givit prov på hur vänner och släktingar med sin närvaro markerat stöd för den åtalade. Ett ord för detta fenomen blir rimligen "svenskfientlighet".

En variant är det lågintensiva kriget. En förlängning av ovanstående maffiabrottslighet med etniska förtecken.

Både i ord och handling har invånare i olika invandrartäta områden i Sverige givit uttryck för att de ser dessa områden som "sina". Där ska företrädare för svenska myndigheter hålla sig borta, där har svenskar inte att göra.

Uttrycken för detta har varit många, ett aktuellt exempel är hur man brände ned ett nytt poliskontor i Vårby, just dagarna innan det skulle öppnas. En talesman för polisen tolkar, i SvD den 3/5 -07, detta som ett utslag av "oförstånd av ungdomar", som "försöker skapa uppmärksamhet".

Länspolischefen i Stockholm, Carin Götblad, valde på sitt sätt att bortse från det inträffade. Hon invigde de nedbrända polislokalerna.

Ur Punkt.se den 4 maj
Ur Metro den 4 maj

 

Till detta kommer vad vi kan kalla "hatbrotten". Begreppet är myntat av etablissemanget, och betecknar då bara politiskt korrekta brott, där offren är anhängare av det mångkulturella projektet, eller homosexuella.

I verkligheten är det ju här AFA och liknande krafter som är brottsaktiva, där offren är sverigedemokrater eller andra invandringskritiker. Det är förvisso en typ av brott, styrd av hat och byggd på fördomar och nidbilder av offren.

Det är en brottslighet, direkt kopplad till det mångkulturella projektet. Precis som Mugabe i Zimbabwe behöver sina "krigsveteraner" för att hålla opposition i schack, så behöver svenska makthavare våldsfigurerna i AFA.


Bloggaren Dick Erixon refererar den 11/5 -07 till den brittiske journalisten Melanie Philipps och skriver:

"...varför försvarar inte liberalismen friheten? Phillips menar att liberalismen korrumperats och förstört sin förmåga att göra skillnad på rätt och fel. Vi har förlorat vår judeo-kristna moraliska tradition om objektiva värden. Istället har vi fått en moral som säger att "minoriteter aldrig kan göra fel och att majoriteten aldrig kan göra rätt".
 
Central i den korrumperade samhällssynen är multikulturalismen, doktrinen som likställer alla minoriteter med majoriteten vilket gör att majoritetens liberala värderingar förlorar sin överhöghet. Och de som hävdar dem stämplas som islamofob.
 
Istället talar Phillip om pluralism under en nationell identitet som alla ansluter sig till, med universella värden, icke-förhandlingsbara värden som grundar sig i upplysningen. Det handlar om respekt för andra människors lika värde, om yttrandefrihet och religionsfrihet. När en minoritets intresse kolliderar med dessa värden måste minoriteten vika. Om man inte gör det är man inte medborgare, utan kolonialister."


Det mångkulturella projektet har havererat - det är nu uppenbart för envar som vill se verkligheten.

Lika litet som Carin Götblad och hennes polisföreträdare vill förstå innebörden av att poliskontor bränns ned, lika litet vill dock statsminister Fredrik Reinfeldt eller oppositionsledare Mona Sahlin förstå vad som händer med vårt land.


 

Se vidare:

"Konfronterad"

Lågintensivt krig

Polismakten