Telegram - månadsvis

November -98

Persson

Statsminister Göran Persson ingrep nyligen för att ta regionalpolitiker i Skåne s.a.s. "i örat".

Det handlade om det nya länsparlamentet och om partiet Skånes Väl, som såg ut att där få en vågmästarroll. Uppenbarligen stod Folkpartiet och Kristdemokraterna i Skåne i begrepp att förhandla med Skånes Väl - så som som brukligt är i parlamentariska sammanhang, när man försöker forma majoriteter.

Med Perssons synsätt var Skånes Väl inte "demokratiskt rumsrent", eftersom partiet förespråkar en restriktiv invandringspolitik. Därför bör alla andra partier isolera Skånes Väl. (nivå 1)

Men om partierna regionalt inte själva inser vad situationen kräver, då måste partiledningarna i Stockholm ingripa. (nivå 2)

Och för att vara säker på att dessa begriper skrider statsministern själv till aktion. (nivå 3)

Det är tydligt, att Sverige har en statsminister som tar ansvar för hela landet...

Nuder

I samband med Anders Sundströms avhopp från socialministerposten gavs en interiör över hur arbetet numera går till i regeringskretsen.

Tidigare hade ministrarna mer självständighet, gavs ett visst manöverutrymme inom sitt departement. De fick t ex själva utse sina närmaste medarbetare.

Nu har skett en centralisering. Ministrarna får sig medarbetare tilldelade av Persson. Och bakom Persson står unge Per Nuder. Det är han som i praktiken utövar denna makt.

Det är knappast en överdrift att säga att regeringen Perssons politik präglats av ryckighet. Gång på gång har förslag lagts, för att sedan revideras eller helt dras tillbaka. Det är i och för sig hedervärt att inse om man gjort fel, och att kunna ändra sig, men här har det blivit ett mönster. Bättre är att från början tänka igenom sina förslag.

Andra förslag har genomförts, och med förödande konsekvenser. Ett praktexempel på detta är nedskärningarna av civilanställda inom polisen, varpå uniformerade poliser får sköta exempelvis passkontroller vid Arlanda, med en samtidigt både dyrare och mycket sämre kontroll som konsekvens.

Hur kommer sig detta? Vad ligger bakom denna ryckighet och denna ogenomtänkta politik? En faktor kan vara - som avgångne Sundström påpekade - att Persson stuvar om alltför drastiskt på ministerposterna. Det gör att många ministrar är nya och oerfarna inom sina områden, de kan inte frågorna. Det ger dem också en svagare position gentemot Persson och hans Nuder.

Om denna centralisering av makten hade lett till en klokare politik och effektivare förvaltning funnes åtminstone ett argument till dess förmån, men så är alltså inte fallet.

Carlberg

I fredags hade Dagens Nyheter en helsida om Kenneth Sandberg och Folkviljan. Budskapet var att det är skumt, om inte direkt odemokratiskt och oetiskt, av medborgare med invandringskritisk inställning att försöka arbeta politiskt för att få gehör för sina åsikter.

Innehållsmässigt var det en tunn artikel. Det faktum att den ändå tilldelades en helsida i DN tyder på att journalisterna bakom den hade god kontakt med maktens män.

En av dem - Ingrid Carlberg - är också gift med Per Nuder.

PUL

Ett aktuellt exempel på regeringen Perssons politik är Personuppgiftslagen - PUL. Den som allmänt förbjuder nämnande av personers namn på Internet.

Yttrandefrihet och IT-teknik är fint, och där tar regeringsföreträdare gärna vackra ord i sin mun. Samtidigt har man ett intresse av att undgå yttrandefrihetens konsekvenser, nämligen att riskera drabbas av en kritik som når ut till många medborgare.

Officiellt motiveras PUL med behovet av att värna individers "integritet", men anför inga konkreta exempel som visar på detta behov - av en så drastisk inskränkning av yttrandefriheten.

Parallellt med detta har anförts ett annat motiv, nämligen att svenska personuppgifter inte får spridas i andra länder. Men journalister ska ju alltjämt få nämna namn - fungerar Internet mindre gränslöst för dem?

Datainspektions chef har försökt gömma sig bakom andra EU-länder. Hon gjorde gällande att inga undantag kan göras för Sverige. I själva verket - visar det sig - är Sverige unikt just genom sin fundamentalistiska tolkning av EU-direktiven. Inget annat land har gjort en sådan tolkning.

Var det fråga om ett olycksfall i arbetet, var det bara så att våra översättare brast i omdöme? Eller handlar det om en bestämd politisk viljeinriktning hos social"demokratin" och regeringen Persson?

Moraliserande

För övrigt kan väl konstateras att rubriken för debatten i Eskilstuna - "Är invandrare en tillgång eller belastning?" - blev litet konstig.

Den invandring Sverige nu har är ju inte en arbetskraftsinvandring, det är inte en invandring som sker för Sveriges skull. Invandringsförespråkarna själva hävdar att det rör sig om förföljda. Deras eget argument är att dessa människor behöver skydd.

Därefter begär de att dessa skyddsbehövande måste betraktas som en "tillgång" och en "resurs". Det sker ett moraliserande. Det görs till ett krav, att man måste se det så - även om dessa människor inte har ett arbete, utan lever på bidrag.

Detta moraliserande blockerar. Det motverkar en saklig diskussion om återvandring. Det motverkar överhuvudtaget en diskussion om en klok invandringspolitik och vad som är bra för Sverige.

Kamp mot fördomar

Sven-Åke Olofsson, chefredaktör för Helsingborgs Dagblad:

"Moshen Hakim är lärare på Mälardalens högskola. Han är dessutom invandrare. I veckan ordnade han en debatt på temat "invandrare - tillgång eller belastning".

Hakims tes är lika enkel som självklar. Rasisterna ska mötas i öppen debatt. I veckan fick Hakim sin debatt i Eskilstuna med representanter för bland andra Sverigedemokrater och Blågula frågor.

Debatten visade att det är en sak att vara rasist och en helt annan att försvara sina teser i en debatt. Den som propagerar för rasism och invandrarfientlighet gör det ofta enkelriktat. Hårresande påståenden står där oemotsagda. Märkliga sifferuppgifter och allehanda vandringssägner förmedlas som fakta.

Moshen Hakim vill släppa ut trollen ur mörkret för att de ska spricka i solljuset.

Det finns utan tvekan en utbredd vardagsrasism i Sverige. Den tar sig bland annat uttryck i vår slappa hantering av vad som är sant och falskt. Organiserade nazister och rasister är få i Sverige men deras attityder är spridda. Det krävs en tuff debatt för att göra vardagsrasismen synlig."

För Blågula Frågors del är både våra Internet-sidor och vår tidskrift, inlägg till DN Debatt och vårt deltagande i Eskilstunadebatten uttryck för vår egen strävan att ständigt finnas ute i solljuset.

Möjligen är det så att vi kan ha ett och annat att ta till oss av motståndares synpunkter, men är det helt otänkbart att vi också själva skulle kunna ha något att tillföra?

Och exempelvis chefredaktör Sven-Åke Olofsson - kan inte han också fortfarande ha något att lära? Eller är han helt befriad från varje fördom?

Blågult

Allt blev ju inte sagt i Eskilstunadebatten.

Till det viktigare som vi inte fick fram hörde en förklaring till varför vi valt namnet "Blågula Frågor" på föreningen och tidskriften. Detta namn är inte "skumt" - lika litet som den svenska flaggan är "skum"!

Ordet "blågul" står för Sverige, och människorna i Sverige.

Ordet "frågor" står för dubbelmeningen "ämnen" och "frågeställningar".

Vi har ett medborgaransvar att axla tillsammans, för vår gemensamma framtid. Den svenska flaggan och de blågula färgerna får inte lämnas på entreprenad till extremister.

Södertälje (1)

Varför har det skett så många gruppvåldtäkter i just Södertälje?

En förklaring är att det inte alls är så som det synes vara. Det har inte alls skett många gruppvåldtäkter i Södertälje. Det har bara rapporterats många gruppvåldtäkter just därifrån. Anmälningsbenägenheten har varit särskilt hög i Södertälje, av någon anledning.

Man förnekar alltså inte att dessa våldtäkter i Södertälje faktiskt skulle ha ägt rum. Vad man påstår är att även andra städer i Sverige har ett ungefär motsvarande antalet gruppvåldtäkter, bara med den skillnaden att det - av någon anledning - inte har kommit fram och blivit offentigt.

Med logiken i det resonemanget har det förekommit en oerhörd mängd gruppvåldtäkter i Sverige under senare år - mer än någon kunnat ana.

Då blir ju följdfrågan: sedan när har det varit så? Och vad beror alla dessa gruppvåldtäkter på?

Södertälje (2)

Klart är i varje fall - enligt feminister och andra politiskt korrekta - att det inte rör sig om ett "invandrarproblem".

Denna utsaga skulle vid första anblicken kunna tolkas som att påstående att unga invandrare inte i någon påfallande hög utsträckning skulle vara gärningsmän. Detta behöver dock inte vara innebörden av tesen.

Innebörden av den kan också vara denna: unga invandrare kan i och för sig, nästan undantagslöst, vara gärningsmän, men de är det inte pga att de är invandrare. Invandrarskapet är i sammanhanget irrelevant. Det har inte med saken att göra, inte mer än vilket skonummer förövarna hade.

Södertälje (3)

Inte desto mindre är det nog många medborgare som nu skulle vilja ha en fullständig redovisning, svart på vitt, av samtliga gruppvåldtäkter och samtliga gärningsmän i Södertälje: vilken var förövarna? Hur många av dem var etniska svenskar?

En undersökning på detta område finns att tillgå sedan tidigare. Hans Klette, professor i straffrätt, har granskat 24 män som dömts för gruppvåldtäkt. 21 av dessa var utländska medborgare. (DN den 3/6 -97)

Grönköping

Som envar kan konstatera är journalisterna "återhållsamma" med att ange, när en gärningsman har utländsk bakgrund. Endast då vederbörande är etnisk svensk anges detta klart.

Effekten blir då den, att när inget anges, då tror läsare/lyssnare alltid att gärningsmannen var utlänning.

EN VARIANT är att vederbörande var utrikes född, men fått svenskt medborgarskap. Då kan det redovisas som att gärningsmannen var "svensk medborgare".

Och då vet läsare/lyssnare det: han var utrikes född.

Devalverat medborgarskap

En kampanj pågår nu för att se till att utrikes födda, folkbokförda i Sverige, och "andra generationens invandrare" blir representerade i förvaltningen på olika nivåer i proportion till deras andel av befolkningen.

Med logiken i denna kampanj ska, om det under ett år skulle komma massor av ryssar till Sverige så att 10% av befolkningen plötsligt utgörs av ryssar, då ska året därpå 10% av departementstjänstemännen vara ryssar.

Som ett moment i denna kampanj ifrågasätts nu gällande krav på svenskt medborgarskap för att inneha vissa positioner.

Genom kravlöshet undermineras alltså medborgarskapet nu från två håll. I ena änden görs det lätt att bli medborgare, man behöver inte ens kunna svenska. I andra änden reduceras innebörden av att vara svensk medborgare.

Farlig välvilja

Och Dagens Nyheter hade den 17/11 en artikel om hemutrustningslån till flyktingar/invandrare. Ambitionen från svensk sida har ju varit att alla genast ska få full svensk standard - av någon anledning har detta ansetts viktigt.

Men istället för bidrag har det givits lån, med den förhoppningen att vederbörande därigenom skulle bli mindre bidragsberoende.

Vad man bortsåg ifrån var att flyktingen/invandraren i de flesta fall inte kom in på arbetsmarknaden och inte fick några egna inkomster. Räntan gjorde att lånen växte och i de flesta fall har de aldrig kunnat betalas tillbaka.

Skadlig valfrihet

Den 19/11 skrev DN om den ökande boendesegregeringen i svenska storstäder, under rubriken "Valfrihet gav delat samhälle":

"Stockholms län står för en allt större del av flyktingmottagandet i landet. Och et är invandrartäta stadsdelar som Järvafältet, Skärholmen, Fittja, Alby, Rågsved som får ta emot merparten av de asylsökande i Stockholms län.

Det är ingen slump. Utvecklingen sköt fart efter en lagändring 1994, som gav asylsökande rätt att bo hos släktingar och vänner i väntan på uppehållstillståndet. Det ger en snöbollseffekt. Ju fler flyktingar som redan bor på ett ställe, desto fler flyttar in. När uppehållstillståndet kommer 'tillhör' flyktingen automatiskt den kommun där han eller hon haft sin tillfälliga adress."

Hur var det uppfinnaren i Lorry, gestaltad av Peter Dalle, sa: "Tänkte inte på det!"

Tanken var vacker, att ge valfrihet åt asylsökande, redan innan de ens fått PUT. Man ville värna "individens frihet".

Vad man bortsåg från var den segregerande effekten. (Se vidare "EBO", kapitel 9 i "Lagom är bäst!")

Folkpartiet utesluter

Som Blågula Frågor tidigare konstaterat är det tre partier - Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - som uteslutit medlemmar pga deras åsikter i flyktingpolitiken. Nu tillkommer ett fjärde parti.

Det är Folkpartiet, som utesluter Bertil Salomonsson i Danderyd, partimedlem i 32 år.

Den åsikt som Salomonsson uttalat, och som inte anses vara förenlig med medlemsskap i Folkpartiet, är att Sverige inte bör ha mer av utomeuropeisk invandring.

Ändå ligger denna åsikt inte långt från den officiella svenska flyktingpolitiken, inte i princip. Därför att i princip ska första-asyllandsprincipen tillämpas - dvs asyl ska man söka i närmaste land, som undertecknat Genevekonventionen.

Det har aldrig varit tanken med asylinstitutionen att "flyktingarna" ska kunna resa till andra sidan jordklotet, och kräset kunna välja ut det land som erbjuder bäst villkor.

Pådrivare

Pådrivande vid uteslutningen av Bertil Salomonsson var Bijan Fahimi från Mellanöstern.

Miljöpartiet genomförde i år också en (ytterligare) uteslutning. Denna gång gällde beslutet Johan Löfgren, invandringskritisk gruppledare för Mp i Haninge. En av beslutsfattarna var Yvonne Ruwaida, också från Mellanöstern (som inte ställer upp i debatter på lika villkor).

Det börjar alltmer likna ett mönster. Först räddar Sverige människor undan förföljelse, sedan svarar dessa människor med att vilja inskränka friheten för svenskar.

Utan integritet?

Ett ytterligare exempel på ovanstående är José Alberto Diaz, som var inne på tanken om ett mer eller mindre allmänt yrkesförbud för invandringskritiska svenskar.

Diaz förutsatte att sådana svenskar saknade integritet - var de kritiska till invandringspolitiken så måste detta avspegla sig i deras yrkesutövning, i form av kränkande behandling av invandrare.

PRO

Sedan har vi PRO I Halland, som avskedat Bo Hofvander för hans invandringskritiska åsikter. Hofvander är aktiv i organisationen "Folkviljan och massinvandringen".

PRO-styrelsen anför som skäl att Bo Hofvander skulle ha använt PRO:s dator för att skriva ut dokument i invandringsfrågan. Redan huruvida dett faktiskt har skett är oklart. Hofvander bestrider det, hävdar att de filer som hamnar i PRO-datorn hamnat där av misstag, var utskrivna på hans egen dator i hemmet.

KLART ÄR hursomhelst att anställningen omfattade 4 timmar per dag, att dygnet rymmer ytterligare 20 timmar och att Hofvander i sitt hem hade en modernare dator än den som fanns på PRO-kansliet. Han behövde inte använda arbetsplatsdatorn.

KLART ÄR OCKSÅ att om Bo Hofvander skulle ha skrivit annat icke-PRO-material - exempelvis för Amnesty eller (s)-partiet - på sin arbetsplatsdator, då skulle inga invändningar ha rests från PRO-ledningen i Halland.

Däremot går det inte bra för Folkviljan, vars åsikter man betecknar som "avskyvärda".

Inte ens PRO-ledningen hävdar att Hofvander skulle ha missskött sitt arbete för PRO. Det handlar alltså om ren åsiktsförföljelse.

Till bilden hör för övrigt att Hofvander själv bor i ett invandrarhushåll.

Skillnaden mellan fallet Hofvander och fallet Sandberg är att Hofvander fått sin fackliga organisation - HTF (Handelstjänstemannaförbundet) - att ta sig an hans fall.

HTF har funnit att PRO sagt upp Bo Hofvander utan laglig grund, dvs man har brutit mot LAS (Lagen om Anställningsskydd). Stämningsansökan är således inlämnad av HTF till Arbetsdomstolen.

DO

Diskrimineringsombudsmannen Margareta Wadstein förlorade fallet Farkas i AD. Därmed lyckades hon visa vad hon ville visa - nuvarande lagstiftning är "otillräcklig".

En ny lagstiftning lär dock komma, i enlighet med Wadsteins utredningsförslag. Därmed kan man komma åt arbetsgivare även för "oavsiktlig diskriminering".

Vilken arbetsgivare kommer då att gå säker? Jo, endast den som överhuvudtaget inte försöker anställa någon!

S-regeringen säger sig vilja bekämpa både arbetslöshet och segregering, men i praktiken gör den motsatsen. Varför?

"Rättvisepartiet"

Det finns ett litet parti, som arbetar för ökade orättvisor i samhället och kallar sig "Rättvisepartiet". (Varför skulle inte det vara möjligt, när Folkpartiet kallar sig för "Folkpartiet"?)

Inför ovannämnda fullmäktigesammanträde var Rättvisepartiet ute och demonstrerade (genom en samling barn), mot att Haninge fått in "rasister" och "fascister" i fullmäktige. Demonstrerade gjorde Rättvisepartiet också i Eskilstuna, mot att det debatterades med "rasister" och "nazister". Så här skriver man efteråt på sin hemsida:

"Resultatet av den omstridda rasist-'debatten' på Mälardalens högskola den 5 november blev tyvärr en propagandaseger för rasisterna. ... Johan Rinderholm, Sverigedemokraternas vice ordförande och Anders Sundholm från Blågula Frågor lyckades i sitt uppsåt att framställa sig som lågmälda och trevliga prickar. De förstod uppenbarligen att de skulle tjäna mest på att bara visa upp sig och tala så lite som möjligt om sin människosyn...

"Under vår kampanj för att stoppa rasistmötet hade vi varnat för allt detta: Det kommer inte att bli något 'avslöjande av rasisterna', de är för smarta för att falla i en så enkel fälla."

Hur resonerar Rättvisepartiet? Vad Anders Sundholm bland annat berättade om var sin bakgrund, med engagemang för Chile-flyktingar, med arbete i Svenska Amnesty under flera decennier, med mera.

Menar Rättvisepartiet att detta var bara lögn och påhitt?

Eller menar man att Anders var så beräknande i sin rasistiska gärning, att han redan på 70-talet började agera, i syfte att skapa sig ett alibi?

Eller var allt detta nog sant och uppriktigt menat, men nu har Anders Sundholm genomgått en personlighetsförvandling? Även om hornen inte syns i pannan, så finns de där ändå, i princip?

Vi har misslyckats

Aldrig har det väl stått tydligare, hur grundligt Blågula Frågor har misslyckats.

Vi startade föreningen och tidskriften 1994 i syfte att få en saklig debatt om invandringspolitiken och i syfte att motverka polariseringen i samhället. Vad vi fått är motsatsen.

Resonemangen hos detta "Rättvisepartiet", visar hur man inte lämnar något utrymme för nyanserade ståndpunkter. I dessa leninisters värld är det inte möjligt att ha invändningar mot invandringspolitiken utan att vara minst "rasist", och ha en hemsk människosyn.

Och det må väl vara, att ett parti som i valet fick 3.000 röster kan intaga en extrem position.

MEN PROBLEMET är att detta lilla parti har en så kraftig uppbackning i massmedia. Läser man t ex TT-telegram och jämför med deklarationer från detta parti, då kan man finna direkta överensstämmelser i formuleringar.

TILL DETTA KOMMER att de gamla antagonisterna leninister och socialdemokrater nu tycks ha funnit varandra. När det gäller kampen mot "rasism" - dvs förtryck av svenska folket - går de i armkrok. Staffan Holmberg och (s) i Haninge har knappast några reservationer mot Rättvisepartiets svart-vita världsbild.

Precis som statsminister Persson ser kommunalrådet Holmberg svaret på invändningar i ökad information om Förintelsen.