Diskriminerings-utredningen

 

 

 "RÄKNA MED MÅNGFALD!", så heter SOU 1997:174. Ett "förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet m.m.", för riksdagen att ta ställning till.

Moder till lagförslaget var Margareta Wadstein, nu DO - diskrimineringsombudsman.

I inledningen sägs bland annat följande:

"Det har inte ingått i uppdraget att gå in på i vad mån etnisk diskriminering i arbetslivet förekommer i Sverige. Frågan har emellertid besvarats jakande i flera sammanhang..."

"Alla inser att den höga arbetslösheten bland invandrare är en belastning för den svenska samhällsekonomin. De flesta instämmer också i att det av sociala skäl är viktigt att underlätta för invandrare att få fotfäste på arbetsmarknaden. Egen försörjning och oberoende av andra vuxna för sin ekonomi är även en grundläggande förutsättning för etnisk jämlikhet. Däremot är det få som ifrågasätter själva utgångspunkten: att det är de 'avvikande' snarare än den svenska förkärleken för enhetlighet som är problemet.

Diskrimineringen som samhällsproblem kan avläsas i samhällsekonomin. Den kostar varje medborgare och företag genom samhällsutgifter för bidrag som måste finansieras genom skatter och olika avgifter. Att inte släppa in den uppväxande generationen ungdomar med annan etnisk bakgrund än majoritetens på samhällets olika områden leder även till allvarliga sociala problem, t ex brottslighet. Det är lätt att inse reaktionen hos den som stängs ute: varför skall jag ställa upp på majoritetssamhällets värderingar och följa dess spelregler och normer, om jag inte blir insläppt i det?

Länge har samhället och personer i majoritetsbefolkningen krävt att de som tillhör olika minoritetsgrupper, de diskriminerade själva, skall ändra på sig och anpassa sig. Utredningen har strävat efter att vända på perspektivet, att utgå från att också majoritetsbefolkningen behöver ändra sitt handlande och inte bara eller ens främst att olika etniska minoriteter skall anpassa sig.

Det är alltså nu dags att ställa krav på att de som är starka och har resurser ändrar sitt beteende. Det räcker inte att hänvisa till att det rör sig om attityder och att om attityderna ändras kommer också beteendet att göra det. Om beteendet ändras spelar dessutom attityderna mindre roll. Om den som har mindre 'rumsrena' attityder ändrar sitt beteende spelar attityderna ingen roll."

"Diskriminering behöver avdramatiseras. Det handlar inte om någon liten extremgrupp i samhället som diskriminerar utan om att vi alla gör det. Diskriminering är ofta uttryck för ett slentriantänkande och att människor inte behandlas utifrån sina individuella förutsättningar utan utifrån förutfattade meningar om vad som anses typiskt eller kännetecknande för en viss etnisk grupp."