Det finns problem kring invandringen, vad
än Gudrun Schyman säger. Just förnekandet av problemen är
vad som gjort det möjligt för dem att växa.
Gängrån och
gatuvåld har nu antagit sådana proportioner, att de bara
inte kan förtigas längre. I Stockholm är gärningsmännen
till 95% ungdomar med utländsk bakgrund, offren till 85% etniskt svenska
ungdomar.
Våldtäkter tycks också ha blivit något av en epidemi.
Även här finns ett mönster. Bland förövarna är
män med utländsk bakgrund överrepresenterade, bland offren
är svenska kvinnor överrepresenterade. Detta gäller i synnerhet
gruppvåldtäkter.
Alla säger sig vilja komma tillrätta
med detta våld, men många blundar för det rasistiska mönstret
i sammanhanget. Ska vi verkligen komma tillrätta med problemen måste
vi
A. se verkligheten
som den är, utan skygglappar.
B. mäta
med samma mått, oberoende av etnisk tillhörighet hos förövarna.
C. vara konstruktiva och söka möjliga åtgärder.
Efter gruppvåldtäkten mot den
14-åriga flickan i Rissne har vi kunnat bevittna mycket av just skygglappar.
Ett exempel på hur det första är s-kvinnornas fokusering
på porren. Denna må kunna ha relevans för det kvinnoförnedrande
inslaget i våldtäkterna, men knappast för det svenskförnedrande.
I Aftonbladet skrev representanter för
de turkiska, iranska, grekiska, kurdiska och chilenska riksförbunden
under rubriken "ALLA MÅSTE TA SITT ANSVAR".
De syftade då inte på svenskfientligheten och invandrarföräldrars
ansvar att motverka sådan hos sina barn. Nej, de anlade ett individcentrerat
pespektiv - i skarp kontrast till hur samma organisationer agerade i Skogåsfallet.
1)
I själva verket förekommer ju
inte bara detta mönster - bakom våldet mot svenskar finns dessutom
utbredda attityder
bland unga invandrare, av svenskförakt.
Ytterligare exempel på undanflykter
gavs i TV-programmet Fittja Paradiso den 24/2. Trots ansatser till klartext
blev man kvar i den politiskt korrekta fåra som plöjts upp -
det är "inget invandrarproblem", utan ett "socialt
problem" och ett "klassproblem". Varav följer
två saker:
Utan invandrare skulle vi ändå ha haft samma brottslighet - bara
med den skillnaden att brottslingarna istället skulle ha utgjorts av
svenskar, ur underklassen. Den förda invandringspolitiken skulle
alltså inte ha någon del i den uppkomna situationen, och behöva
ändras.
De ungdomar som begår våldshandlingar bär inget eget
ansvar för sina handlingar. De gör som de gör, därför
att de "hålls utanför" samhället. Ansvaret ligger
hos svenskarna, som har fel attityder och som har prylar som invandrarna
inte har. 2)
Detta ger ju en dyster prognos. Om svenskars
attityder till invandrare är grunden till problemet så lär
dessa inte ändras till det bättre av denna våldsbrottslighet.
I själva verket grundläggs nu ett glödande invandrarhat bland
massor av unga svenskar!
HUR KAN VI TA OSS UR
DENNA SITUATION?
Här måste ansvar - och konstruktiva
åtgärder - sökas på olika nivåer:
1. Invandringspolitiken. Den
fortsatta invandringen måste tills vidare minimeras. Detta gäller
framförallt anhöriginvandringen
och uppehållstillstånden på "humanitära grunder".
3)
2. Integrationspolitiken. De
som redan invandrat måste anpassas bättre i det svenska samhället.
Det svenska samhället måste bli tydligare i krav på att
man lär sig svenska, följer svenska lagar och anstränger
sig att klara sin egen försörjning.
Invandrarföräldrar måste
ta ett bättre ansvar för sina barns skolgång.
Som elev måste man anstränga
sig att följa undervisningen. Utan skolbetyg hamnar man ju sedan utanför
arbetsmarknaden.
Skolan måste särskilt stötta elever med större behov
av hjälp. Här kan en del resurser frigöras genom att avskaffa
"modersmålsundervisningen".
3. Attityder och brott.
Det främsta ansvaret måste här ligga på respektive
individ att kontrollera sig och inte skada någon annan. Envar
är ansvarig för sina egna handlingar!
Kompisarna kan ha stor betydelse. Dessa unga invandrarrasister lever
ju inte i ett vacuum. De kan hysa sina svenskfientliga attityder och agera
som de gör därför att detta tolereras av deras omgivning. Många av dem uppfattas som "coola",
"grymma" osv.
Genom att istället möta dem med
avståndstagande och förakt skulle många av dem förmodligen
ändra sig. I själva verket är deras självkänsla
i många fall svag, vilket kan göra dem extra känsliga för
uteblivna applåder.
Invandrarkollektivitet som helhet, eller respektive etniska grupp,
kan påverka värderingar i sina egna led . Kampanjer mot svenskars
främlingsfientlighet har bedrivits i över ett decennium - varför
inte låta dessa nu avlösas av en kampanj bland invandrare? Mottot
kunde vara t ex: "Bekämpa
svenskfientlighet och rasism!"
4)
Några stora förväntningar
om kampanjers utsikter att nå resultat ska man kanske inte ha, men
eftersom en sådan kampanj hittills aldrig bedrivits kunde det ändå
vara värt att pröva.
Till att börja med har vi dessa riksförbund,
uppburna av skattemedel. De har rimligen möten och utskick till sina
medlemmar, som kan användas i sammanhanget.
Till detta kommer floran av invandrartidskrifter.
Den 10/2 -00 hölls en rikskonferens i Malmö, "Invandrar-
och minoritetsmedia". Det visar sig att i Sverige finns cirka 200
invandrartidskrifter.
Syftet med konferensen - med deltagande
av ett stort antal kända personer - var att utverka mer statligt stöd
till dessa invandrartidskrifter, man ville "sänka ribban"
för bidragsberättigande. Av ett radioinslag om rikskonferensen
framgick att med de ändringar som eftersträvades skulle en enskild
tidskrift kunna få närmare 2 miljoner kronor i stöd.
Det kan låta mycket, men då
ska man ha i minnet att det totala statliga presstödet idag uppgår till en halv miljard! 500 miljoner
kronor. Om det presstödet slopas - vilket inte är orimligt med
tanke på hur likriktat dagstidningarna uppträder 5) - skulle pengar frigöras för ett utökat
tidsskriftstöd. Det skulle ändå bli pengar över till
annat. 6)
Många invandrare säger sig må
dåligt av det negativa rykte som det rasistiska våldet mot svenskar
riskerar ge invandrare i allmänhet. Just däri ligger en möjlighet!
Det talar för att invandrarorganisationer
och invandrarredaktör kan vara motiverade av att medverka i en sådan
kampanj.
Svenska massmedia kan markera allvaret i de övergrepp som sker genom
att konsekvent rapportera, utan dröjesmål, vad man vet om gärningsmäns
och offers etniska tillhörighet. Rasistiskt våld är allvarligare än våld
i allmänhet - således är det relevant information om rasistiska
motiv kan ha funnits med i bilden!
I straffutmätningen ska rasistiska brott också
från invandrare bedömas som sådana, och följaktligen
leda till hårdare straff.
Redan ett uppehåll i det gängse officiella kampanjandet mot svenskar
från stat, kommuner och stora organisationer skulle utgöra ett
bidrag.
Denna rasism bland invandrare har ju kunnat
gro just på grund av allt kampanjande mot svenskars förmenta
rasism. I skydd av dessa ensidiga kampanjer har ett förakt mot svenskar kunnat
slå rot och bre ut sig bland unga invandrare. Budskapet har varit
klart: vad som än händer är det svenskar som ska stå
vid skampålen, det är riskfritt
att ge sig på svenskar.
Konsekvenserna var förutsägbara.
Rasismen från invandrare är till stor del skapad,
av de svenskar som dominerat den offentliga scenen. Denna rasism hade behövt
finnas, inte i denna omfattning.