Polismorden i Malexander har
visat hur etablissemanget kan gå så att säga varvet runt
i sin argumentering.
Hade Blågula Frågors linje fått råda skulle poliserna i Malexander
fortfarande varit vid liv - ändå har man försökt koppla 1) ihop oss demokratiska invandringskritiker med de våldsfigurer
som ansvarar för deras död!
I sin strävan att erkännas
som framstående anti-nazist har Göran Persson gått så
långt, att han vill straffa retroaktivt. De svenskar som deltog i andra världskriget på Hitlers
sida vill Persson 60 år senare se ställda till svars juridiskt.
Nu finns det ju i tiden mer
näraliggande exempel på hur svenskar deltagit i krigshandlingar
och gjort sig skyldiga till grymheter. I kriget i Bosnien under 90-talet var
Jackie Arklöv med, på kroaternas sida. Han torterade därvid åtskilliga
tillfångatagna bosnier.
I detta fall skulle inte ha
krävts någon retroaktiv lagstiftning, Arklöv hade kunnat straffas
ändå. Men det skedde inte!
Faktum är att Arklöv
faktiskt dömdes och internerades - i Bosnien. Men svenska myndigheter
ingrep och fick honom fri. Han togs till Sverige, för att dömas
här. Men här fanns inte de vittnen som kunnat medverka vid rättegången
i Bosnien. Således frikändes Arklöv, han fick till och med
skadestånd.
Man skulle kunna säga att
Persson "gick över ån efter vatten", om det var krigsförbrytare
han ville åt. Men Arklöv var ju - i det skedet - inte klassad som
nazist 2),
så det kunde inte ge några politiska poäng.
Blågula Frågors
linje är den omvända. Vi hyser ingen sympati för svenskar som
stridit för Hitler, men vi motsätter oss retroaktiv lagstiftning
och domar ett sekel i efterhand. Däremot anser vi att Arklöv borde
ha lämnats kvar i Bosnien, att avtjäna sitt straff där.
Priset för de svenska myndigheternas
hemtagning och frikännande av Arklöv blev nu att två polismän
fick sätta livet till i Malexander.
Med detta polismord kopplar
man sedan, om än indirekt, ihop sådana som vi. Hur går man
där tilllväga, vilken teknik används?
Det handlar om språkbehandling,
i tre steg:
A. Mördarna klassas som politiskt medvetna, deras dåd tolkas som utfört
av "högerextremister" eller "nazister".
B. Alla invandringskritiker klassas som "flyktingfientliga", "invandrarfientliga"
eller "främlingsfientliga". Sedan sker en glidning, över
till "rasister", "högerextremister" och "nazister".
C. På så vis skapas en samlingsrubrik, under vilken man kan placera
såväl rent kriminella som politiska motståndare av olika
slag. 3) Guilt-by-association.
Med detta har man gått varvet runt och är tillbaka i det ursprungliga spåret, nämligen
"anti-nazismen".
Propagandan blir alltså
allt grövre, det tycks inte finnas några spärrar intellektuellt
eller moraliskt. Vi är Arklövs direkta motpol 4) - ändå associeras
vi med sådana som han!
Vinsten för makthavarna
med detta blir dubbel. Samtidigt som de vänder bort uppmärksamheten
från sin egen skuld i polismorden lyckas de fläcka ned invandringskritiker. 5)
Även bortsett från
just fallet Arklöv och Malexander har det blivit farligare att vara polis
i Sverige. Hur motverka detta?
Jag ser ett antal faktorer:
1. Internera farliga våldsförbrytare
på obestämd tid, utan permissioner.
2. Bevaka militärförråden
bättre.
3. Skärp gränskontrollen,
både för invandring av kriminella och import av vapen.
4. Ge polisen både mer
resurser och större befogenheter i arbetet att spåra och slå
till mot misstänkta vapengömmor.
5. Förse polisen med tyngre
vapen och bättre utbildning. 6)
1) Det kan överhuvudtaget noteras en strävan att förse
i huvudsak rent kriminellt och/eller psykopatiskt våld med politiska
förtecken, att rubricera det som utslag av "högerextremism".
Parallellt med detta ger man varje form av invandringskritik samma rubrik
- "högerextremism".
2) I och för sig hade Arklöv redan då gjort uttalanden
i olika tidningar om sin nazistiska övertygelse, men han uppfattades
nog bara som en förvirrad figur. Det är ju ett märkligt öde
- ett svart adoptivbarn från Afrika försöker bli accepterad
i renodlat rasistiska kretsar, där en central tes är att svarta
är underlägsna vita!
3) I praktiken handlar det om demokratiska invandringskritiker.
En majoritet av svenskarna motsätter sig den förda invandringspolitiken.
Naturligtvis är bara en försvinnande liten andel av alla dessa svenskar
nazister.
4) Ordförande i Blågula Frågor är värnpliktsvägrare.
Själv gjorde jag lumpen som vapenfri, var redaktör tidningen Vapenvägraren
1964-65.
5) En direkt parallell till detta är Expos och Journalistförbundets kampanj om "Världens
farligaste yrke". Svenska journalister framställs som hotade,
bland annat av Blågula Frågor!
6) Det duger inte att förbrytarna är utrustade med AK4-or
medan polisen har bara k-pistar (som har kortare räckvidd)! Om militära
förband nu läggs ned - vore det inte läge att låta polisen
ta över handeldvapnen där.