Unga krigare

Det är konstaterat att:

• det under 1990-talet antalet polisanmälda ungdomsrån i storstäderna Stockholm och Malmö ökat

• så mycket som 5% av flickorna och 10% av pojkarna i åldern 15-17 år har själva blivit utsatta för rån (enligt BRÅ-undersökningen "Ungdomar som rånar ungdomar i Malmö och Stockholm", av Tommy Andersson år 2000)

• så mycket som 69% av de misstänkta gärningsmännen var, enligt samma undersökning, utlandsfödda ungdomar (till detta kommer då de gärningsmän som är födda i Sverige men har utländska föräldrar - andelen gärningsmän med utlänsk bakgrund hamnar då någonstans mellan 70-100%)

• 25-30% av rånarna var under 15 år, 50-60% var 15-17 år gamla

Till mönstret hör även att:

- cirka hälften av rånen sker dagtid och med vuxna i närheten

- rånen inte sker planerat, utan som impulshandlingar

- rånarna vanligen är flera som agerar samordnat

- rånarna sällan är drogpåverkade, vanligare är att offren varit det

- vapen, vanligen knivar, ofta används att hota med

- tidigare var det vanligt att offren satte sig till motvärn, och blev skadade - under andra halvan av 1990-talet var våld ovanligt, offren gav efter för hoten och rånarna fick vad de begräde (t ex mobiltelefoner eller pengar)


Mot denna bakgrund gjorde Petra Åkesson, studerande vid Lunds Universitet, en C-uppsats i sociologi år 2006. Den fick titeln "Vi krigar mot svenskarna".

Uppsatsen byggde på intervjuer med 11 pojkar i Malmö som gjort sig skyldiga till personrån av jämnåriga. Samtliga hade utländsk bakgrund och var i åldern 15-17 år.

Hennes frågeställning var: Vad kan locka och attrahera ungdomar till att råna andra ungdomar?

Det visade sig att Petra Åkesson skulle få ganska öppenhjärtiga svar. En bidragande orsak till detta, det trodde hon själv, kan vara att hon själv var adopterad från Sri Lanka och således mörkhyad. Pojkarna uppfattade henne inte som en "svenne/svennehora".

Ett genomgående uttalande, oberoende av varandra från olika pojkar och vid olika intervjutillfällen, var att man "krigade mot svenskarna":

o "'När vi är ute på stan och rånar, så krigar vi, vi krigar mot svenskarna!' Det är ett argument som de pojkarna som intervjuats använder för är att förklara vilka känslor de far när de rånar.

Jag frågade även ungdomarna på Villaskolan vad de menade med att 'kriga' mot svenskarna och de svarar: 'jo, det är ett krig mot svenskarna, vi bråkar om sakerna'. En av pojkarna från Villaskolan förklarar vad makt betyder för honom och säger följande: 'makt för mig är att svenskarna ska se på mig och lägga sig ner på marken och pussa mina fötter'.

I detta sammanhang berättar pojken att det endast handlar om att svenska personer ska 'pussa' hans fötter och att det inte alls vore samma sak om några andra personer skulle utföra handlingen. De ovanstående citaten visar att pojkarna medvetet vill bråka och hota svenskarna och det bidrar till att pojkarna utvecklar ett illvilligt och elakt uppförande."

o "Jag frågade även ungdomarna om de enbart rånar svenskar, eftersom de vanligtvis pratar i benämningar av att 'råna svenskarna'. Alla ungdomarna menade att det vara lättast råna svenskarna på grund av att de oftast var  väldigt rädda under råntillfällena. De intervjuade ungdomarna använder ord som 'rädda', 'mesiga', 'dumma' för att beskriva svenskar i detta sammanhang och de anger också det vara ett skäl till varför de väljer att råna svenskar."

o "Ungdomarna säger att de 'krigar' mot svenskarna och ur denna synvinkel visar de att de känner fientlighet och aggression mot svenskar. Alla ungdomar berättar att de utför rånen utanför sina egna bostadsområden, främst i centrala delarna av Malmö, exempelvis Gustav Adolfs torg, Kungsparken, Kirseberg, Lugnet och Södervärn. Katz diskuterar som tidigare nämnt att ungdomar vanligtvis ser på omgivning utanför hemmet som ett 'slagfält'.

Ingen av de intervjuade ungdomarna väljer att utföra rånen i deras närområde och ur denna synvinkel går det att tyda att ungdomarna har lättare för att genomföra brottsliga handlingar när de befinner sig utanför hemmet (slagfält)."

o "Det som är karakteristisk för de intervjuade ungdomarna är att de har skapat egna regler och normer som de lever efter, exempelvis att de 'krigar' mot svenskarna. 'Vi vill bara jävlas med svenskarna och sno deras mobiler', berättar pojken från Rönnowskolan och det framstår som om pojken och hans gäng känner sig nöjda och stolta över de brottsliga handlingarna, det vill säga har funnit egna statuskriterier."

"Att råna andra ungdomar kan vara ett sätt för de intervjuade pojkarna att få bekräftelse och de skaffar sig därigenom socialt anseende. De olika reglerna och normerna som pojkarna (gängen) bygger upp tillsammans blir till slut en livsstil som de följer. Ungdomarna från Andra chansen och pojken från Rönnowskolan säger att: 'vi rånar varje dag, hur mycket vi vill...', 'en gång i veckan gör vi det, ibland varje dag'. Pojkarnas berättelser ger intryck av att det handlar om rutinmässiga handlingar och de bildar därmed ett mönster som de väljer att följa."

o "Intervjuerna med pojkarna visar även att de inte behöver pengar för att kunna försörja sig i samhället, det vill säga pengarna går inte till mat, kläder eller bostad. De pengar som de intervjuade ungdomarna får tag i när de rånar ger ingen långsiktig ekonomiskt vinst på grund av att de inte har möjlighet till att livnära sig på pengarna."

o "Ungdomarna agerar spontant och impulsivt och de berättar att rånen vanligtvis sker när de är ute på stan och roar sig. De bestämmer inte var någonstans brotten ska ske eller vilka saker de skall råna. De unga männen säger att de för mesta rånar svenska ungdomar därför att det är lättast att råna dem och för att svenskarna är rädda under rånet."

o "De olika intervjuerna gav en förståelse för vad som kan locka och attrahera ungdomarna till att utföra rån och det kan handla om att 'kriga', vända en förödmjukelse, upprätthålla en image, uppleva en spänning eller fördriva tiden."

o "Intervjumaterialet visar att ungdomarna upplever att de inte är 'accepterade' eller 'respekterade' i samhället och känner sig därför förnedrade av 'svenskarna'. Ett sätt för ungdomarna att 'vända' förödmjukelsen kan vara att uppträda aggressivt mot svenskarna, det vill säga de rånar andra ungdomar för att vända kränkningen. Ungdomarna känner sig stolta över att 'kriga' mot svenskarna och på detta sätt förändrar de känslan av förödmjukelse; rånhandlingen blir en form av problemlösning."


Fler uttalanden från de intervjuade rånarna:

"när vi är ute på stan och rånar, så krigar vi, vi krigar mot svenskarna!"

• "svenskarna gör ingenting och de ger oss bara sakerna, de är så mesiga.."

"...det bara kommer att vi rånar någon, vi ser några svenskar som verkar rika eller ser att de har bra mobiler och då rånar vi dom".

"... vi bara rånar dem, när det är en svensk går vi fram..."

"vi kan råna när vi vill och känner för det, det är roligt och ibland kul, som en rolig lek... "

"vi måste vara snabba, för när man rånar en svensk, då springer de andra svenskarna iväg"

"Ibland till exempel frågar vi vad de heter, var de bor, vad de gör och pratar med dom snällt, vi är snälla och de blir lurade och tror att vi är snälla"

"...det är så lätt att råna svenskar, det är så lätt..."

"de är så rädda, de vågar inte gå ut, de svenskarna som blir rånade av oss vågar inte gå ut"

"det kommer en härlig känsla genom kroppen när vi rånar, man känner sig nöjd och glad, det känns som man lyckats, det känns helt enkelt bra"

"...det är lek, det är också en lek med poliserna..."

Här framkommer alltså en mycket tydlig svenskfientlighet. Inte bara finns ett etniskt mönster, såtillvida att rånarna har utländsk bakgrund, medan offren är svenskar. Dessutom finns en uttalad avsikt att ge sig på just svenskar, därför att de är svenskar.


Bortsett från pk-knorren på slutet, om att "vända en kränkning" var ju detta ett föga politiskt korrekt resultat. Inför det seminarium den 27/10 -06 som skulle behandla uppsatsen hade således skett en mobilisering. Det blev en "het debatt om omstridd uppsats".

Opponenter var Arben Latifi och Navid Yousefi från "Lugna gatan":

"En debatt som inleds med en skur vassa kommentarer, från både publik och Lugna gatan-anställda, riktades mot uppsatsen.

De tycker att Petra Åkesson missförstått pojkarna i förorten. Yousefi menar att uppsatsen generaliserar då det består av en intervju med endast elva pojkar som alla är kompisar och invandrare. Att de har 'pushat varandra' till att svara på ett för dem, häftigt sätt. Han tror inte att de begår brott för att känna sig coola, utan att de kan behöva vissa kläder som inger status, och dessa kläder har de inte råd med hemifrån och att det handlar om grupptryck, 'de är ju aldrig ensamma'."

Samma invändning har använts mot tidningsreportage, som givit en liknande bild som uppsatsen.


Brottsförebyggande Rådet tog på sin webbsida fasta på nämnda pk-knorr, för att legitimera de brottsliga handlingarna:

"RÅN - EN HÄMND PÅ ETT SAMHÄLLE SOM SVIKER?

Att råna svenskfödda unga män kan vara ett sätt för utlandsfödda unga män att ge igen på ett samhälle som varken respekterar dem eller arbetar för att integrera dem.

Det framkommer i en C-uppsats..."

Ytterst skyldiga var alltså snarare offren än förövarna.


Samma tråd gick igen i Sydsvenskan den 22/3 -06:

"FÖRÖDMJUKELSE FÅR UNGA UTLÄNDSKA KILLAR ATT VILJA RÅNA

Unga Malmökillar med utländsk bakgrund som rånar jämnåriga svenskfödda gör det för att vända en känsla av egen förödmjukelse. Genom att 'kriga mot svenskar' ger de igen för upplevelsen av att inte bli accepterade i samhället."



Ur Dagens Nyheter den 25/3 -06:

"De unga rånarna har intervjuats av Petra Åkesson till hennes C-uppsats i sociologi.

- Jag hade läst Brås rapport om unga rånare i Stockholm och Malmö och ville veta varför de rånar andra unga. Det är ju oftast inte mycket pengar det handlar om, säger hon.

Petra Åkesson fick hjälp av kuratorer vid tre skolor och en organisation som arbetar med unga brottslingar för att få kontakt med de unga rånarna. Hon intervjuade dem både enskilt och i grupp.

- Det var tur att jag använde bandspelare för de svar jag fick var så anmärkningsvärda att jag fick lyssna flera gånger för att riktigt inse vad de sagt. 'När vi är ute på stan och rånar så krigar vi, vi krigar mot svenskarna', var ett återkommande argument."

"Varför detta hat mot svenskar?

- 'Dom hatar ju oss', svarar pojkarna med en sorts självklarhet, säger Petra Åkesson."

"Var det svårt att få de unga rånarna att prata om sin brottslighet?

- Nej, inte när vi väl träffades. Det var snarare så att de skröt om vem som rånat mest. Sedan har jag nog haft en stor fördel av mitt utseende. Jag är adopterad från Sri Lanka så de betraktade mig nog inte som en av "dom", svenskarna.

Malin Åkerström är professor i sociologi med inriktning på kriminalvetenskap och hon har varit handledare för Petra Åkesson.

- Petras uppsats är unik. Så vitt jag vet har ingen i Sverige tidigare tagit reda på varför ungdomar rånar andra unga, säger hon.

Varför finns det så mycket hat mot svenskar bland dessa ungdomar?

- Hat är ett för starkt ord. Men när det gått så långt att unga människor känner sig så frustrerade att de väljer att slå tillbaka mot samhället genom kriminalitet, då finns det också stor risk att de kan utnyttjas av både politiska och religiösa fundamentalistiska krafter till ännu värre handlingar.

Malin Åkerström ser bara en lösning.

- Arbete till alla. Bidrag och alla dessa kurser ökar bara förbittringen. För mycket välvilja blir till sist ett förtryck."


 Se vidare:

Mörkning fram i ljuset