Ur Helsingborgs Dagblad den 11/3 -06:"I en serie artiklar granskar vi de kriminella ungdomsgängen i Landskrona. Vi inleder i dag med att träffa Jesper, Anders och Erik som har blivit trakasserade och misshandlade i två års tid av ett gäng men inte vågar polisanmäla."
"Jesper visar upp ett otäckt blåmärke och säger:
- Flera killar sparkade på mig när jag låg ned. Allt jag tänkte på var att skydda mitt huvud.
Den brutala misshandeln inträffade i vintras och blev kulmen på ett par år av trakasserier, hot och våld som Jesper och tiotalet kompisar säger sig ha blivit utsatta för av ett gäng killar med invandrarbakgrund.
- Dagligen försöker de provocera fram bråk genom att skrika saker som 'svennejävlar'..."
"Trots alla glåpord, knytnävsslag och sparkar har de inte vid något tillfälle polisanmält det inträffade. Rädslan för att råka mer illa ut gör att de inte vågar.
- Det känns såklart inte bra, för en polisanmälan är något som alla ska kunna göra om man känner sig illa behandlad, säger Erik.
Inte heller deras föräldrar har vågat vända sig till polisen.
- Den här staden är för liten för att vara anonym i, så för vår sons skull har vi låtit bli, säger en mamma.
Hon berättar att hon känner sig maktlös och att hon alltid är orolig när sonen är iväg på något.
- Han kan ju stöta på dem var som helst, säger hon och undrar:
- Var finns föräldrarna till de som gör så här?"
Ur Helsingborgs Dagblad den 12/3 -06:
"De använder sig av grovt våld och känner inte någon empati för sina offer. Gängmedlemmarna Feriz och Pajtim berättar om hur de rånar folk på stan och bestämmer tid med andra gäng för att göra upp.
- En gång skallade jag en kille så att hans näsben gick av. Det kändes rätt, för sedan snackade han inte lika mycket skit."
"Även L-a Bloods, som har funnits i ett halvår, består enligt Feriz uteslutande av Kosovoalbanska killar i tonåren.
- Många av oss ingick i gäng som slogs mot serberna under kriget i Kosovo, så vi har våldet i blodet. Det är därför som vi vågar göra så mycket saker och inte är rädda för något, säger han.
Pajtim håller med.
- Vi i gängen skyddar alltid varandra, ingen tjallar, säger han.""Hur många gånger som gängen har slagit ned och rånat folk på märkesjackor, mobiltelefoner, plånböcker och andra värdesaker kan de båda inte räkna till.
De siktar in sig på ett ensamt offer och gör det till syndabock.
- Vi får det att se ut som att den personen råkar stöta till någon av oss. Då har vi en anledning att gå på honom. Sedan omringar vi honom och slår och sparkar honom tills han inte kämpar emot längre, säger Feriz.Ni är alltid många fler än era offer. Fegt?
- Det där har jag hört av många, men jag tycker inte det. Meningen är ju att de inte ska ha någon chans, säger han.Varken Feriz eller Pajtim uttrycker några sympatier för sina offer.
- Blir de skadade får de skylla sig själva, för då är de svaga, säger Pajtim och rycker på axlarna.Lika känslokallt kommenterar de det faktum att många av offren inte vågar polisanmäla dem.
- Det är bra - för deras eget bästa. Annars får de dubbelt tillbaka, säger Feriz.Samtidigt säger Feriz att han skulle ge sitt liv för att försvara sina anhöriga och vänner om de råkade illa ut.
Så de är mer värda än andra människor?
- Ja, det är klart att de är."
Se vidare: