Den fria debatt om asyl- och invandringspolitiken som Ölandsbladet hade vårvintern 2003, initierad av Kalmarförfattaren Anders Johansson genom uttalanden i en ÖB-intervju, finns nu utgiven som bok på Hägglunds förlag. "Invandrarpolitiken i 'Månas' Sverige" heter den och kostar 129 kr (+ porto). Boken kan beställas genom e-mejl till klavrekultur@telia.com eller fax till 0474-407 66.
Ur förlagets presentation av boken:
"Det är praktiskt taget omöjligt att ventilera asyl- och invandrarpolitiken i Sverige utan att anklagelser för rasism och främlingsfientlighet genast är på plats.
Detta trots att dessa frågor har en mycket destruktiv inverkan på vårt samhälle och vår ekonomi. Från staten och regeringshåll är det förståeligt nog en ytterst känslig fråga, eftersom invandringspolitiken helt enkelt är ett gigantiskt misslyckande. Inte undra på att man inte vill tala om vilka enorma belopp det hela har slukat och slukar, utan blandar bort korten och lägger locket på.
Det är fullkomligt hårresande att folk som tagit sig hit skall kunna sitta under långa tider i flyktingförläggningar och annat boende runt om i landet utan att deras fall avgörs. Naturligtvis rasar underhållskostnaderna iväg okontrollerat så att stora samhällsresurser försvinner. De hade behövts inom sjukvård och äldrevård. Till Sverige lönar det sig att åka även om man inte får asyl, eftersom man ändå kan få ha det hyggligt bra genom alla möjligheter som finns att överklaga och ompröva i all oändlighet.
Vad som behövs är en effektiv, betydligt utökad organisation som kan ta emot de ankommande omedelbart och inom högst några veckor avgöra om de verkligen har rimliga skäl att stanna eller avvisas.
Skötseln av invandringspolitiken är inkompetent och inkonsekvent, och inget politiskt parti vågar ryta till. Och i politikernas ledband tycks de flesta av Sveriges journalister gå, politiskt korrekta som de flesta är."
Helt gör kanske inte denna presentation boken rättvisa. Hursomhelst är det ju inte främst en utökad organisation som behövs, utan ändrade regler. Från brittiskt och danskt håll har lagts ett förslag inom EU att förlägga asylantmottagningen till områden utanför EU eller i dess periferi. Detta har den svenska regeringen motsatt sig! (se även EUberia).
Delar av några inlägg från debatten i Ölandsbladet har återgivits på BGF-sidan. I en intervju i tidningen den 14/1 -03 sade Anders Johansson bland annat:
"När vi inte kan ta hand om våra egna gamla som hela sitt liv slitit för brödfödan, då har vi inte råd med en mycket stor ökning av flyktingströmmen och asylärenden."
"Jag anser att Sverige i första hand måste bistå sin egen befolkning. På de punkten har vi mycket att lära av länder som Danmark och Frankrike, där man på ett självklart sätt sätter de egna medborgarna i centrum."
"Den befintliga penningpåsen är inte oändlig. Solidaritet handlar alltid om att prioritera. Sanningen är att Sverige blivit ett ganska fattigt land. Ett fattigt land som anser sig ha råd med västvärldens i särklass vidlyftigaste asyl- och invandrarpolitik."
Han förespråkade en folkomröstning om invandringen: "Det är politikernas förbannade skyldighet att upplysa medborgarna om sakläget och de verkliga kostnaderna. Därefter ska medborgarna ta ställning."
Ur Johanssons debattinlägg den 1/2:
"Regeringen har konsekvent vägrat att redovisa kostnaderna för den största av alla offentliga utgifter. Det har inte angått det svenska folket hur mycket pengar som styrts över till invandringen. Demokratin har satts ur spel,..."
"Hela invandrarbefolkningen var 1999: 1.777.783. Den fördelade sig på följande sätt:
482.000 barn och ungdomar (0-18 år)
625.000 förvärvsarbetande (19-64 år)
404.000 icke förvärvsarbetande (19-64 år)
126.000 förtidspensionärer (16-64 år)
141.000 ålderspensionärer.
Sammantaget får 70 procent av hela invandrarbefolkningen i allt väsentligt sin utkomst i Sverige genom skattefinansiering. Den årliga kostnaden för icke-förvärvsarbetande uppgår till 222.000 kr per år och person."
"Det är inte rimligt att betecknas som främlingsfientlig eller rasist bara för att man har en annorlunda syn och vill begränsa invandringen till en hanterbar och resursanpassad nivå. Detta har haft en mycket negativ inverkan på yttrandefriheten och dämpat mångas lust att föra en klargörande debatt i denna oerhört viktiga framtidsfråga. Den som försökt har fått veta att det alltid finns två påsar med pengar. Den som går till invandringen är närmast metafysisk och har inget egentligt samband med andra pengar. Vanliga människor vet däremot att det bara existerar en påse med pengar."
"Jag upprepar: snart två miljoner invandrare, vilka till 70 procent försörjs med skattemedel. Sådana siffror ställer många frågor. En av dem kan handla om solidaritet. Vad menas med detta stora och vackra ord?
En av dem som allra flitigast använt det är den nu avsuttne Gudrun Schyman. Ingen har som hon talat sig varm för en nästan obegränsad invandring till Sverige. Hon har till och med sagt att de vilkas ärenden inte behandlas tillräckligt snabbt automatiskt ska få uppehållstillstånd. Men vem ska betala? Uppenbarligen inte Schyman..."
I sitt inlägg den 22/1 skriver Anders Johansson:
"Jag är övertygad om att vi inom ett par år har ett helt annat debattklimat när den folkliga vreden mot det som nu pågår inte längre kan stoppas. Allt tyder på att en generation av politiker och opinionsbildare genom en i västvärlden unikt ansvarslös asyl- och invandringspolitik har tagit sig rätten att beröva framtida generationer av svenskar ett tryggt samhälle präglat av rimlig välfärd. Dessa politiker och opinionsbildare bär ansvaret för att Sverige under två decennier förvandlats från en fredlig och ganska stabil nationalstat till en mångetnisk kruttunna. De bär ansvaret för en explosivt växande kriminalitet, liksom för försämrade pensioner, sämre omsorg, sämre vård och sämre skola. Trots att Sverige har högre skatter än nästan alla andra länder är gamla ofta isolerade på sina rum, tvingas utstå långa väntetider vid larm, har sämre social gemenskap och boende som allt mer liknar förvaringsplatser."
Boken är redigerad av Anders Johansson, men när han inte återger ett inlägg från ÖB-debatten av Agneta Ringman, s-ledamot i riksdagen, beror det inte på honom. Hon vägrade gå med på publicering i "Invandrarpolitiken i 'Månas' Sverige", då hon kände misstro mot "syftet" med boken.
Ett förord är skrivet av Kurt Lundgren, redaktionschef på Ölandbladet. Han utdelar där en välförtjänt snyting till den svenska journalistkåren:
"Jag tror att den anpassliga slätstrukenheten, som ofta kombineras med en oförmåga att uttrycka sig, har sin rot i journalistutbildningen, som stöper alla i samma form och som studenterna en uppsättning statliga idéer om hur journalistik ska bedrivas och på vad sätt det skall skrivas. På FOJO, den statliga fortbildningen av journalister, kan formen sedan finslipas. Det är ganska illustrativt att det mest intressanta som skrivs i dag kommer från personer som halkat in i yrket från andra håll,.."
"Det är min bergfast tro och erfarenhet att svensk press skulle må bra om journalistutbildningen avskaffades och att rekryteringen till yrket skedde från alla samhällets sektorer. Vilken akademisk utbildning duger och kan komma till nytta; att lära sig knappa på en dator och skicka iväg en artikel till sätteriet kan vem som helst lära sig på en eftermiddag, det är ungefär lika svårt som att telefonera."
Jan Milld
|
|