Aktuell kommentar - vecka 44/03
Prioriteringar
"Landstinget i Östergötland
slutar betala för behandling av ett 50-tal vanliga sjukdomar för
att spara pengar. Från och med årsskiftet får patienterna
därför själva bekosta behandling av bland annat om prostatabesvär,
skelande ögon och godartade tumörer." Så skriver Aftonbladet den 29/10 -03.
Sparlistan omfattar diagnoser
som:
Blåskatarr hos barn.
Anala sjukdomar som kräver operation.
Huvudlöss.
Nackvärk.
Lindriga prostatabesvär.
Godartade tumörer.
Patienter som vill ha behandling
av sådana diagnoser måste fr.o.m. nyår själv bekosta
detta.
"Listan gör
även skillnad
på gammal och ung: äldre personer med knäbesvär får betala
behandlingen själv, medan Landstinget betalar för unga personers
behandling av samma besvär."
Anna-Lena Sörenson
(s), ordförande i Östergötlands hälso- och sjukvårdsnämnd,
säger till AB:
" Vi gör
det här för att kunna fördela resurser och prioritera inom
sjukvården för vi ser liksom många andra att det är
nödvändigt.
Vi ser behov
och efterfrågan ökar hela tiden, samtidigt som resurserna är
relativt beständiga. De som har de största behoven som ska få
sina behov tillfredsställda."
" Vissa saker
är vi redan vana att betala själva, sånt som har med vanligt
åldrande att göra: exempelvis glasögon och vuxentandvård,
säger Anna-Lena Sörenson."
Östergötlands
landsting räknar med en besparing på drygt 37 miljoner per år
genom "reformen".
Uppenbarligen har landstinget i förväg
förankrat sitt utspel hos olika instanser, man får medhåll
från både Socialstyrelsen, Landstingsförbundet och Läkarfacket.
I sak rymmer resonemanget också ett mått av förnuft:
Den medicinska och tekniska utvecklingen
gör det praktiskt möjligt åtgärda åkommor och
förlänga livet på ett sätt som tidigare inte var fallet.
I det läget tar det i stället stopp ekonomiskt. Då tvingas
man att på ett eller annat sätt att göra prioriteringar
bland alla vårdfall. Allt har man inte personal och tid, inte råd,
att ta sig an.
Mot en sådan bakgrund är det
bättre att prioriteringarna görs öppet och efter vissa genomtänkta
och enhetliga principer. Det blir både mer demokratiskt och mer rättvist.
Detta erkännande är intressant!
År efter år har vi invandringskritiker fått höra
att vi "spelar ut olika grupper mot varandra" och att "när
det handlar om människor" måste generositet gälla.
Den som talat om budgetmässiga restriktioner och behov av prioriteringar
har betraktats som en ond figur, tillhörande det mörka lägret.
I själva verket har det alltså
hela tiden gjorts prioriteringar, detta har bara inte redovisats offentligt.
Man tillstår nu att alla som har behövts vård inte har
fått det. Dessutom har det varit ganska nyckfullt och godtyckligt,
litet av tombola. Tur, talförhet och envisa anförvanter har uppenbarligen
kunnat göra en viktig skillnad.
Detta erkännande om prioriteringar
låter som ett tankemässigt genombrott. I bästa fall öppnar
det nu för en sansad, saklig och förnuftspräglad diskussion,
fri från känslomässiga blockeringar.
Det aktuella utspelet från landstinget
i Östergötland kan i sak ifrågasättas eller diskuteras
på fyra nivåer:
1. Den ekonomiska restriktionen
Hur kan det komma sig att Sverige, som
har världens högsta skatter, inte har råd med en bättre
sjukvård? Vart har alla pengarna tagit vägen? Det säger
sig självt, att har vi över en halv miljon människor i
arbetsför ålder som inte arbetar, då kostar det en del.
Här måste nu komma en diskussion
både bakåt och framåt:
a) Vad har gjorts fel?
b) Vad kan fortsättningsvis göras? Hur få
en mer effektiv ekonomisk politik, dvs å ena sida bättre hushållning
med resurser, å andra sidan en ökad produktion?
2. Efterfrågan
på sjukvård
Hur kan efterfrågan på sjukvård
minskas, hur kan vi förebygga sjukdomar och få en bättre
folkhälsa?
3. Prioriteringarna
inom sjukvården
På listan över problem man
själv ska tvingas betala för återfinns inte återskapande
av mödomshinnor
för invandrarflickor. Kan sådant verkligen av samhället
anses värt att prioritera framför t ex prostatabesvär?
Av AB-artikeln framgår även
att för en och samma åkomma ska åldersdiskriminering
tillämpas. Äldre - dvs de som varit med om bygga det vi har
av välfärd - ska komma i andra hand. Är det rättvist?
En förutsättning för en
konkret diskussion är att vi får tillgång till en utförlig
redovisning av hur sjukvårdsresurserna idag används. Hur mycket
går till olika typer av åkommor?
4. Effektiviseringar
inom sjukvården
Är svensk sjukvård organiserad
på ett optimalt sätt? Mycket talar för att så inte
är fallet.
Ett steg mot bättre enhetlighet kan
vara att avskaffa landstingen och göra sjukvården till ett
direkt statligt ansvarsområde.