Kapitel 8:
EFFEKTIVITET
Det finns alltså tre
uppgifter att klara:
1. att fördela fritid och arbetstid
2. att tillförsäkra varje medborgare
en minimiinkomst
3. att få angelägna samhällsbehov
tillgodososedda, få vissa arbetsuppgifter utförda.
Vilken modell man än
väljer för medborgarlön och för att få människor
i arbete så finns - åtminstone på kort sikt - frågan
om finansieringen.
Antag att det sker genom
lån och/eller ökad sedelutgivning. Till skillnad från skattehöjningar
kan detta höja den totala efterfrågan inom ekonomin.
Sådana åtgärder
är inte tillåtliga för att bara finansiera en löpande
konsumtion, dvs att betala bidrag för mängder av människor
som går sysslolösa. Det måste handla om pengar till sådant
som ökar produktionskapaciteten i den svenska ekonomin. Då får
vi pengar för att senare betala igen.
De avgörande frågorna
blir därmed: När handlar det om investeringar? När handlar
det om produktivt arbete?
Självklart räcker
det inte med att människor i största allmänhet är "sysselsatta".
Gräver man gropar och sedan fyller igen dem, eller skurar man alla
trottoarer med tandborstar så är inget vunnet. Det är skillnad
på tidsfördriv och produktion.
En fråga som följer
av detta blir: Vad är angelägen produktion? Vad är viktiga
behov?
En annan fråga blir:
Hur tillgodoses
detta på ett effektivt sätt?
Med begreppet "effektivitet"
menas här att få ut mesta möjliga av en given mängd
satsade resurser - kvantitativt och kvalitativt.
HUSHÅLLNING
Ekonomi betyder hushållning.
Det handlar då inte bara om att producera, utan lika mycket om att
var rädd om det man redan har.
Sker det exempelvis vandalisering
i samhället, så att fordon inom kollektivtrafiken klottras ned,
busskurer slås sönder, osv - då ger detta visserligen sysselsättning,
men denna ligger på samma nivå som gropgrävandet. Bättre
vore om vandaliseringen aldrig hade inträffat! Detsamma gäller
naturligtvis kriminalitet i allmänhet.
Svensk ekonomi kan alltså
stärkas i två ändar:
dels direkt, genom positiva insatser,
dels indirekt, genom uteblivna negativa insatser.
Vad är ägnat att
stärka den svenska ekonomin? Det är alltså en fråga,
som hela tiden måste stå i centrum!
Sveriges främsta resurs
är dess människor, deras vilja och förmåga till arbetsinsatser.
Det handlar då om kunskaper och utbildning, om kultur och moral. Det
handlar också om organisation.
Följande faktorer har
betydelse:
a) standarden på
vårt skolsystem
b) standarden på
vår forskning
c) konkurrensvillkoren
för svenska företag
d) graden av lojalitet
med Sverige
e) arbetsmoral och
sammanhållning
f) miljö och
folkhälsa
KAPITAL
OCH MAKT
Det hittills förda
resonemanget gäller statliga och kommunala investeringar för att
skapa arbetstillfällen och efterfrågan. Men det handlar ju också
om marknadsekonomin och det "privata" näringslivet. Problemet
är verkligen inte att där har saknats kapital - problemet har
varit att få detta kapital att kanaliseras till långsiktigt
ansvarsfulla och produktiva investeringar.
Det handlar med andra ord
om makt. Makt som finns hos den som kontrollerar kapital. Hur ska vi få
fram kapital som stannar inom landet och som kanaliseras till bra investeringar
- kapital som är lojalt med Sverige?
Idén bakom löntagarfonderna
var inte fel, även om sådana fonder inte behöver knytas
särskilt till fackliga organisationer. Låt oss hellre tala om
medborgarfonder eller samhällsfonder.
Uppenbart är i varje
fall att det nu behövs en alternativ kapitaluppbyggnad, ett kapital
som står under demokratisk kontroll och där det finns bestämda
principer som reglerar kapitalplaceringarna.
KONKURRENS
OCH HANDLINGSUTRYMME
Sverige ingår i en
internationell ekonomi. Det gäller då hur svenska företag
framöver ska klara konkurrensen på världsmarknaden.
Traditionellt har vår
fördel legat i förädlade produkter, frambringade med hjälp
av avancerad teknik samt högutbildad och kvalificerad arbetskraft.
En fördel har också legat i vår lugna och fredliga utveckling,
i stabiliteten hos vårt samhälle.
Finns dessa fördelar
även i framtiden? Eller ska vårt konkurrensvapen i framtiden
bli låga löner? I så fall måste vi göra en radikal
djupdykning!
Ska vi kanske konkurrera
genom att dumpa priserna på våra råvaror? Kan vi ställa
upp som Europas soptipp, ta emot kärnavfall m.m.?
Vårt nationella handlingsutrymmet
är begränsat. Så mycket själv-klarare borde väl
då vara att låta ett ekonomiskt tänkande, effektivitet,
genomsyra vårt samhälle. Alla bör medverka till att ta tillvara
nationellt handlingsutrymme, överallt där möjlighet ges!
Låt oss gå igenom
några områden - där vi intresserar oss för möjliga
effektivitetsvinster ur ekonomisk synpunkt, men också för åtgärder
som mer direkt kan stärka demokratin:
SLÖSERI
OCH LÄCKAGE
Ett slöseri i samhället
förekommer vidare genom ett antal "läckage", på
olika nivåer.
Inom överklassen och
makteliten finns alltså fallskärmsavtal, fantasilöner och
specialförmåner på otroliga belopp. Den främsta innebörden
av detta för samhället är ändå inte den ekonomiska
kostnaden, utan orättvisan. Dvs kostnaden i moral och sammanhållning.
Om dessa orimliga avtal inte kan rivas upp bör en särskild skatt
införas på dem, med en mycket hög skattesats.
Det finns också ett
läckage som är direkt brottsligt, skattebedrägerier och annan
typ av ekonomisk brottslighet. Här rör det sig om stora belopp,
varför utökade polisresurser för bekämpning av denna
brottslighet kan vara mycket lönsamma. Varje satsad krona på
en extra eko-polis kan ge många kronor tillbaka för samhället.
Inom underklassen förekommer
fusk och bedrägerier med bidrag. Det är inte ovanligt att invandrare
som återvandrat underlåter att meddela detta, utan står
kvar som folkbokförda i Sverige och - genom bulvaner - fortsätter
att uppbära svenska bidrag. Detta blir extra skadligt för svensk
ekonomi, eftersom dessa pengar går ut ur landet.
På motsvarande sätt
rinner pengar ut ur Sverige på legal väg, till personer som förtidspensionerats,
men nu bor utomlands. Ändrade regler skulle här behövas.
Det utan jämförelse
största "läckaget" består i Sveriges oljeimport.
Denna är dock ofrånkomlig, vi måste ju ha energi. Oljekontot
skulle dock kunna minskas, genom utvecklandet av inhemska energikällor.
En del av landets åkerareal skulle kunna användas till odling
av energigrödor, raps, med mera. Framförallt skulle bättre
energihushållning kunna minska behovet av oljeimport.
Mer turism inom Sverige
skulle på motsvarande sätt förbättra vår betalningsbalans.
INTERNATIONELL
SOLIDARITET
Flyktinginvandringen och
anhöriginvandringen till Sverige måste minimeras - intill dess
att integrationsproblemen genom den hit-tillsvarande invandringen har klarats
av.
Där flyktingströmmar
uppstår kan Sverige bistå genom medel till regional flyktingmottagning,
genom hjälp på plats.
Sverige bör genom u-hjälp
- där så är möjligt - bistå fattiga länder
till ekonomisk och social utveckling. Därigenom skulle flykting-strömmar
på längre sikt kunna motverkas.
U-hjälp kan dock aldrig
vara ett självändamål, en förutsättning måste
vara att den verkligen hjälper. Om pengarna blir bortkastade eller
om hjälpen rentav stjälper ett lands egna ansträngningar,
då ska inga pengar utgå. Den gräns på 0,7% av BNP,
som biståndsminister Pierre Schori satt upp som "en skammens
gräns", kan underskridas. Om inga vettiga projekt finns,
då ska alls ingen u-hjälp utgå. Allt annat är ansvarslöst.
U-hjäpen bör inte
utgå i kontanter, utan i export av kunnande och av svenska produkter.
Den princip som ska tillämpas är hjälp till självhjälp.
Onödig byråkrati och dyra konsulter må undvikas.
SJUKVÅRD
Samhällets sjukvårdsutgifter
belöper sig på åtskilliga miljarder kronor varje år.
Dessa utgifter skulle kunna nedbringas på i princip två sätt:
arbete för att förebygga ohälsa
undvikande av onödiga läkarbesök.
Mycket av sjukvårdsbehoven
bottnar i en felaktig livsstil och ett dåligt ansvarstagande från
individen, för sin egen hälsa.
Många lägger
ett för stort ansvar hos sjukvården, de hyser en övertro
på läkares förmåga.
Ur boken "Det gamla
uppdraget":
"Läkarna inom
öppetvården klagar ofta över att många patienter söker
vård för bagatellartade krämpor och psykosomatiska symptom.
Men dessa läkare tycks inte inse att de själva genom att förvägra
patienterna kunskap är en orsak till denna ström av vårdsökande
människor. Om sjuk- och hälsovården inriktas på att
avmystifiera skolmedicinen och göra de grundläggande kunskaperna
tillgängliga för vanliga människor, kommer antalet vårdfall
att minska."
"...för att
tillfriskna är vi framförallt i behov av att kunna mobilisera
egna fysiska och psykiska resurser."
Ur "Sjuk vård":
"I-ländernas
hälsoproblem utmärks...av - överkonsumtion av tobok
- överkonsumtion
av alkohol
- överkonsumtion
av tomma kalorier, fett- och proteinrik föda
- överkonsumtion
av mekaniska transportmedel med därav följande brist på
motion
- överkonsumtion
av läkemedel...
- överkonsumtion
av stressande stimuli via massmedia...
Den livsstil som är
förknippad med denna överkonsumtion har paradoxalt nog lett till
ensamhet, rotlöshet och isolering. Oförmågan att upprätthålla
mänskliga relationer samt ensamhetskänslor har förödande
inverkan på hälsan och har hävdats orsaka mer sjukdom och
dödlighet i rika nationer än t ex tobaksrökning."
Ur boken "Ensamliv":
"Av 200.000 människor
som grubblar på självmord gör 20.000 försök att
ta livet av sig medan 2.000 'lyckas'."
"Det långsamma,
utdragna självmordet är vanligt: missbruk av alkohol och/eller
andra droger."
Ohälsa och sjukvårdsbehov
kan med andra ord bottna i drog- missbruk. Sjukdomar är dessutom ofta
psykosomatiska. I båda fallen finns ett samband med den sociala miljön.
Med bättre sociala nätverk skulle vårdbehoven kunna minska.
DROGMISSBRUK
Inte bara ohälsa och
sjukvårdsbehov, utan också våldsbrottslighet har en koppling
till konsumtion av alkohol eller andra droger. Det är därför
dubbelt angeläget att nedbringa drogmissbruket. Men hur kan det ske?
Bättre gränskontroller
kan motverka smuggling av sprit och narkotika, effektivare brottsbekämpning
kan motverka spridningen av det som ändå kommit in i landet,
eller tillverkats i Sverige.
Vad som framförallt
behövs är dock andra moralbegrepp, så att människor
inte vill sälja droger till ungdomar, så att de vilka ändå
gör det möts av fördömanden.
I grunden handlar det om
de behov som driver fram efterfrågan på alkohol och narkotika.
Det effektivaste botemedlet mot drogmissbruk är förmodligen framtidstro.
RÄTTSSAMHÄLLET
Få brottslingar debuterar
i vuxen ålder. Samhällets reaktion måste därför
komma tidigt, redan på den första förseelsen. Den måste
komma på även mindre förseelser. Sanktionen får inte
dröja.
En av de viktigaste åtgäderna
- akut och brådskande - att få bort de långa köerna
hos domstolarna. Ärenden ska behandlas direkt.
När det gäller
återfallsförbrytare, personer som redan fastnat i en karriär
och identitet som förbrytare, måste straffen bli betydligt längre
än idag - längre för varje nytt brott . Detta för att
skydda samhället och för att spara pengar. Hederliga medborgares
intressen måste väga tyngre än grova förbrytares.
Dock bör skötsamhet
och en vilja att återgå till ett hederligt liv uppmuntras och
premieras. Förkortad strafftid är ett utmärkt incitament
för den som verkligen vill förändra sitt liv. Ett minimikrav
för att någon skall släppas fri i förtid bör vara
att arbete och bostad är ordnad, att en brytning skett med tidigare
kriminella kontakter, liksom med drogmissbruk. Dessutom måste det
finnas en fadder som tar emot och ger stöd vid frigivningen.
Även i övrigt
måste samhället stå på de hederliga medborgarnas
sida, mot de kriminella. Våld i självförsvar ska inte bestraffas.
Den som ingriper mot den som provocerar bråk, den som försöker
skydda en angripen, ska inte riskera juridiska efterräkningar för
detta.
Det är angeläget
att medborgarna visar civilkurage och sammanhållning. Redan de personliga
fysiska riskerna vid ingripande är ofta stora - ovanpå detta
ska inte samhället genom sin lagstiftning avskräcka från
ingripanden!
Fångvården måste
göras billigare. Dyra institutioner bör undvikas och endast rymningsbenägna
och farliga personer behöver bevakas på dyrbara och slutna anstalter.
Självförsörjande jordbruk bör kunna vara ett alternativ
till många av dagens fängelseplatser. Bevakning kan idag ske
med både billig och effektiv elektronisk övervakning.
Advokatarvodena bör
kraftigt minskas. Samtidigt bör nya principer gälla för rättshjälp
såtillvida att rätten till samhällsbekostad rättshjälp
vid överklaganden upphör.
Domstolarna måste
också i sitt dömande visa ett större kostnads-medvetande
och ansvar gentemot skattebetalarna, t ex när man dömer ut skadestånd.
I domstolarna måste
sanningsplikt gälla alla som berörs i ett brottmål. Den
advokat som blir övertygad om att hans klient ljuger skall vara skyldig
att avsäga sig målet.
SKOLAN
Skolans uppgift är
både att ge en allmän social och demokratisk fostran och att
frambringa en generation med nödvändiga kunskaper och färdigheter.
Vad som då framförallt
behövs är en motivation, känslan för ett gemensamt projekt.
Det måste finnas ett tydligt mål, som alla är medvetna
om. Här krävs ofta skolledare som i högre grad fungerar som
ledare.
Särskilda satsningar
görs nu på skolor med hög andel invandrarbarn, men med magert
resultat - skolprestationerna förblir dåliga. Det blir som att
ösa in pengarna i ett stort svart hål, med enda resultat att
övriga delar av skolsystemet dräneras än mer på resurser.
I själva verket är
det en helt annan typ av åtgärder som skulle be-hövas, nämligen
att dessa elevers föräldrar blir mer engagerade i sina barns språkförmåga
och skolgång i Sverige.
En nära samverkan måste
upprättas mellan föräldrar och skolpersonal, varje förälder
måste ha ett aktivt ansvar för sitt barns skolgång. Närvaro
på föräldramöten ska således vara obligatorisk,
precis som själva skolgången för barnen.
Elever som saboterar undervisningen
måste också möta nödvändiga sanktioner. Utan
en undervisningssituation kan det inte bli någon undervisning.
Det har nu gått så
långt att lärare i vissa skolor får uppleva direkt fysiska
hot! Här gäller det att "stämma i bäcken"
- skolan måste reagera redan på det lilla. Redan ett grovt tillmäle,
redan klotter på en vägg, ska leda till omedelbar reaktion.
Vad gäller betyg är
det framförallt två betyg som är nödvändiga: uppförande
och ordning - just de betyg som tagits bort! Dessa två betyg bör
återinföras.
Nödvändiga kunskapskrav
fastställs för varje årskurs, och ingen antas till gymnasiet
utan att uppfylla de kunskapskrav som ställs för att kunna klara
studierna där.
Skoluniformer är något
som förekommer i andra länder, t ex Japan och Storbritannien.
Kanske är det värt att pröva också här, för
att i en skola stärka samhörighetskänslan.
Olle Wästberg:
"Att skolan fungerar
är avgörande både för att människor ska tillgodogöra
sig gemensamma normer och känna att de har lika chans i livet och för
att Sverige ska kunna ha tillräckligt hög kompetens för att
klara sig i den internationella konkurrensen.
- - -
Det är märkvärdigt
hur mycket som i Sverige satsas på barn i skolan och hur lite som
kommer ut av det.
- - -
Skolans regel- och auktoritetssystem
tycks också på många håll bryta samman. Mobbning,
gängvåld och övergrepp mot svaga rapporteras nästan
varje dag. Om ungdomar i skolan lär sig att samhället är
ett kaos och att gemenskaperna inte ger något skydd kommer skolan
att förvärra samhällsproblemen i stället för motsatsen.
'Att ha en kultur är
att ha en viss civilisationsnivå i samhället. De stora insatserna
bör därför göras i skolan. Var tionde elev är idag
funktionell analfabet. Man kan gå igenom hela grundskolan utan att
ha hört talas om Strindberg. Det räcker inte med att skolan återtar
sin roll som kunskapsförmedlare. Den måste återta sin roll
som ingång i samhället. Den måste skapa ideal, drömmar
och ambitioner.' Detta skriver författaren Theodor Kallifatides.
Citatet kan ställas
mot vad Jan Hyllén, sakkunnig hos skolminister Ylva Johansson ungefär
samtidigt, hösten 1995, skrev i Svenska Dagbladet:
'Att hålla tider,
följa regler och fullgöra förelagda uppgifter' handlar det
inte längre om i informationssamhället. Istället att 'sovra,
bearbeta och värdera information'.
Det är vanligt larv.
Kunskap handlar om inlärning. Utan en grundläggande kunskap kan
man aldrig hitta i informationssamhället och blir lättare offer
för propaganda och medial förförelse. Människan är
inte av naturen demokrat. Det krävs kunskaper och kultur."
Ur boken "Ej till salu":
"En viktig kunskap
är att barn och ungdomar, liksom vuxna, söker efter en mening
med tillvaron och livet. Våra analyser av ungdomarnas uppväxtvillkor
visar att det inte alltid är så lätt att finna förebilder
och identifikation i vuxenvärlden. Ett problem är den utbredda
uppfattningen att barn och ungdom inte skall påverkas. De skall själva
fritt välja sin livsstil och sina ideal. Det har resulterat i en värdepluralism
som skapar vilsenhet, förvirrar och försvårar sökandet
efter mening. Det är här som den kommersiella ungdomskulturen
griper in. Den producerar ständigt värderingar och identifikationsmöjligheter
till själar som hungrar efter mening och betydelse."
"En av de viktigaste
effekterna av det kommersiella kulturutbudet är att det förstärker
och vidmakthåller problemen, det motverkar att männi-skorna tar
sig an problem, det förhindrar att människor utvecklas, försvårar
att människor utvecklar ett starkt självförtroende och identitet.
Det motverkar dessutom kollektiva lösningar till förmån
för individuella och materialistiska skenlösningar."
MASSMEDIA
Vissa journalister, som
redaktörer för stora dagstidningar eller nyhetsjournalister på
TV, är i högre grad makthavare än många politiker.
En chef på t ex Tidningarnas Telegrambyrå har sannolikt mer
makt än en genomsnittlig riksdagsledamot. Men medan en riksdagsledamot
väljs på en begränsad period och sedan kan bytas ut, gäller
inte detta på samma sätt för en mediamakthavare.
Någon form av demokratisk
process, med mandat nerifrån och begränsade mandatperioder, skulle
behövas för journalister på centrala positioner. Christina
Jutterström blev föremål för en förtroendeomröstning
bland DN:s journalister, och en motsvarande omröstning var planerad
på Expressen. Sådana omröstningar är steg i rätt
riktning.
Ett problem som gäller
för de flesta journalister på samma sätt som för politiker
är den bristande "markkontakten". De har sällan erfarenheter
av annan yrkesverksamhet, känner inte till vanliga medborgares verklighet.
Önskvärt vore att journalistiskt arbete varvas med längre
perioder av helt annan typ av yrkesverksamhet.
De materiella villkoren
ska inte väsentligt skilja sig åt mellan en journalist och t.ex.
en sjuksköterska. Överlöner av Jutterström-modell ska
inte förekomma.
Särskilda program i
TV kunde finnas för partierna, där politikerna kan få komma
till tals direkt, utan att journalisterna kan agera filter. "Regeringen
informerar" - "Oppositionen kommenterar".
En motsvarighet till program
som "Mosaik" och "Svart-vitt" bör startas för
medborgare som vill värna svenska intressen.
Journalistutbildningen behöver
slutligen reformeras, så att mer utrymme ges för problematisering
och situationer ur verkligheten vad gäller "det fria ordet".
Presstödet kan ifrågasättas.
Syftet med pressstödet var från början att främja mångfald
inom pressen, att vidga yttrandefriheten. Som framgått av kapitel
4 har presstödet visat sig vara bortkastade pengar. Ska presstödet
nu alls finnas kvar måste det börja fylla sin funktion. Ett slopande
av presstödet skulle innebära en besparing på drygt en halv
miljard kronor.
FÖRFATTNINGSFRÅGOR
Riksdagen bör halveras,
till 175 ledamöter. Det skulle kunna samtidigt underlätta riksdagsarbetet
och utgöra en besparing för samhället. Varje riksdagsledamot
ges däremot en personlig ersättare, som kan inkallas vid behov.
För att undvika partisplittring
och underlätta regeringsbildningar skulle småpartispärren
kunna höjas - från 4% till exempelvis 10%.
Detta måste då
kompletteras med införandet av ett helt nytt valsystem: Single Transferable
Vote. Innebörden av STV är att varje medborgare får två
röster: en förstahandsröst och en andrahandsröst. I
den mån det parti man helst vill ha in i riksdagen inte lyckas nå
10% träder andrahandsrösten i kraft, och kan gå till ett
annat och större parti.
På så vis minskas
risken att rösten blir bortkastad, och röstbeteendet snedvrids
inte av taktiska hänsynstaganden, man vågar rösta efter
övertygelse.
Partistödet bör
- om det alls ska finnas kvar - utgå i proportion till i valet erhållna
förstahandsröster, och gå till även de partier som
inte lyckats komma in i riksdagen. Spärren kan här ligga på
1%. Partistödet ska - bortsett från konstruktionen - skäras
ned, så att det totalt sett kostar mindre.
Valperioderna kan förlängas,
till cirka 6 år. En sittande regering ska dock ha rätt att tidigarelägga
nästa val. Närsomhelst, efter att halva valperioden gått,
ska den kunna utlysa ett nytt val. Nästa ordinarie val blir då
efter 6 år - valperioderna blir alltså rullande.
Valår för riksdag,
landsting och kommuner ska i princip vara åtskilda. Även där
flera val sammanfaller ett år, ska det vara skilda valdagar. Ett större
inslag av personval måste finnas.
De valda politikernas makt
måste ökas i förhållande till domstolarnas. Framförallt
måste det lokala självstyret stärkas, politiker på
kommunal nivå ska inte kunna köras över såsom skett,
när det gäller socialbidrag och andra ersättningar. De som
ska klara finansieringen, de som betalar notan, måste få ett
större inflytande.
MEDBORGARSKAPET
Medborgarskapet ska betyda
något särskilt, i både rättigheter och skyldigheter.
En medborgare är något mer än en konsument och kund, med
krav på att bli servad. Det är något annat än klient
och objekt, föremål för behandling och åtgärder.
En medborgare är subjekt
- delaktig och medansvarig. Till medborgarskapet hör värdighet,
respekt och ömsesidighet.
I linje med det tidigare
sagda om medborgarlön ska en minimistandard vara tillförsäkrad
varje medborgare. Rösträtten ska också vara förbehållen
medborgare. Av en medborgare förväntas å andra sidan ansvarskänsla,
hederlighet och engagemang för samhället.
För att en utlänning
ska kunna förvärva svenskt medborgarskap ska förutsättas
goda kunskaper i svenska språket och det svenska samhället. Det
måste också finnas en fungerande vandelsprövning, vilket
betyder att den, vars identitet inte kunnat klarläggas, inte ska kunna
få medborgarskap.
Ett sålunda genom
"naturalisering" förvärvat medborgarskap ska under en
första period vara villkorligt, på prov. Om den nya medborgaren
trots prövningen visar sig vara kriminell, missbrukar sitt svenska
pass eller på annat sätt visar sig illojal mot det svenska samhället
ska medborgarskapet återkallas.
Olle Wästberg, i "Det
tomma rummet":
"Det finns ett samband
mellan ekonomisk jämlikhet och medborgarskapet. Blir de ekonomiska
klyftorna för stora kommer människor längst ner på
samhällsstegen i realiteten inte att innefattas i den demokratiska
processen...
Politik handlar inte
bara om den egna situationen. Människor vill ofta med valhandlingen
uttrycka något mer. Men när de som håller på att
tappa fotfästet i samhället inte längre tycker att det är
meningsfullt att rösta, att politiska beslut aldrig kommer att förbättra
deras egen situation, kommer de inte längre att gå till valurnorna.
Därmed riskerar också politiken att bry sig allt mindre om dem.
Då blir det gemensamma samhället något för 'dom där
uppe'."
"Den fria, självständiga
och toleranta individen finns kanske bara där det finns arbete och
viss ekonomisk trygghet."
HELA
SVERIGE...
Hela Sverige ska leva. Därför
är det önskvärt att befolkningen finns någorlunda jämnt
spridd över landet. Det är inte effektivt med i ena änden
glesbygder, i andra änden storstäder.
En bygd behöver ett
visst befolkningsunderlag för att vara bärkraftig. Här verkar
kumultativa effekter. Med alltför få kunder går det inte
att få lönsamhet i butiker och andra inrättningar. Då
blir det nedläggningar, avstånden ökar och servicen försämras.
Vi kommer in i en negativ spiral.
På motvarande sätt
förhåller det sig med kollektivtrafiken. För att en busslinje
ska kunna löna sig måste det finnas tillräckligt många
resenärer. Om bussar går bara i högtrafik, då skaffar
fler bil och antalet kollektivresenärer minskar ytterligare.
Går bussarna istället
fulla - då kan turtätheten bli hög, samtidigt som priserna
kan hållas låga.
Både när det
gäller regionalpolitik och trafikpolitik har staten därför
ett ansvar - för att värna effektiviteten. Detta är något
mer än ett särintresse för den del av befolkningen som nu
bor i glesbygd.
Samhällsekonomisk lönsamhet
är inte alltid detsamma som privatekonomisk lönsamhet. Det förra
bör väga tyngre.