Staten har
genomgående svårt att finna kommunplatser för alla "flyktingar"
efter det beslut om "amnesti" som Socialdemokraterna drev igenom
tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Det är
föga överraskande. Kommunerna har ofta en svår ekonomisk
situation. Varje budget innebär en utmaning: hur få inkomster
i nivå med utgifterna?
Man har också
tidigare erfarenheter av den s.k. flyktingmottagningen. De samlade utgifterna
för denna tenderar att överskrida vad staten ställt upp med
i bidrag. Till detta kommer sociala påfrestningar, genom ökad
brottslighet.
Det ligger
en orimlighet redan i upplägget. På statlig nivå fattas
beslut om denna mottagning, för att sedan kommunerna - som inte kunnat
påverka detta beslut - ska ta hand om konsekvenserna.
En sak vore
ju om det handlade om ett självklart och allmänt erkänt gott
ändamål. Om det gällde människor som blivit politiskt
förföljda pga att de försökt förbättra förhållandena
i sina länder. Om de tvingats på flykt.
Så är
här inte fallet. Asylskälen har prövats och man har fått
avslag. Ändå har man dröjt sig kvar i vårt land. Man
har vägrat acceptera besluten från svenska myndigheter. För
detta har man i slutändan belönats med permanenta uppehållstillstånd.
För det
första är det alltså fråga om icke-flyktingar,
för det andra om personer som visat fel attityd till vårt
samhälle.
Vilka signaler
sänder detta till de miljontals människor runtom i världen,
som står redo för liknande migration? Jo, att det fungerar att
göra som dessa personer har gjort, att Sverige är rätt land
att sikta i sig på.
Bakom politikernas
resonemang om "engångsbeslut" ligger en sanslös naivitet.
Självklart genererar varje sådant beslut nya strömmar av
asylsökande, varpå samma situation snart uppstår igen.
Det kan inte vara svårt att räkna ut!
Till detta
kommer att vi redan har erfarenhet av tidigare s.k. engångsbeslut.
Det fungerade inte då och gör det naturligtvis inte heller framöver.
Var det här fråga om en verklig eller bara låtsad okunnighet
från socialdemokraterna och deras stödpartier?
Och nu har
det förutsägbara inträffat: vi har fått en ökad
ström av asylanter till Sverige.
Till de kommuner
som är restriktiva med mottagning av asylanter hör Reinfeldts
hemkommun, Täby. Där sträcker man sig så långt
som till att ta emot 100 under en treårsperiod.
Det är
konsekvent. Moderaterna har aldrig varit pådrivande för detta
vansinniga amnestibeslut. Partiets talesman i migrationsfrågor, Tobias
Billström, har argumenterat emot. Som migrationsminister klargör
han nu att så länge han är ansvarig minister kommer inga
fler sådana beslut att fattas.
Beträffande
Sverigedemokraternas agerande lyser dock konsekvensen med sin frånvaro.
Som inget
annat parti har SD en fråga som huvudfråga.
Det är just migrationsfrågan:
• Pga
Sveriges extrema invandrings- och flyktingpolitik bildades en gång
partiet.
• Pga
det berättigade missnöjet med denna politik har partiet de senaste
valen varje gång fördubblat sitt röstetal.
I just amnestibeslutet
koncentreras dessutom galenskapen.
Här borde
alltså SD:s linje vara självklar, en linje bakom vilken partiets
alla företrädare står samlade. När man nu finns representerade
i så många kommuner, då borde partiets representanter
ta tillfället inför beslut i respektive fullmäktige att från
talarstolen klargöra galenskapen i det hela och - givetvis! - säga
nej till mottagning av fler asylmissbrukare.
Men vad händer?
Redan för
några månader sedan framkom att en SD-företrädare
i Sjöbo ville säga ja till den aktuella mottagningen av "flyktingar".
Nu har partiets företrädare i Oskarshamn intagit samma hållning.
Det är
mänskligt förklarligt att människor inom partiet kan uppleva
ett behov av att bli accepterade. Det är påfrestande att vara
utsatt för en sådan press som sverigedemokraterna ständigt
är, både genom utfrysning och direkt våld.
Inte desto
mindre: Sverigedemokraterna blir en meningslöshet
om det inte står upp för vissa principer, i varje fall beträffande
sin kärnfråga!
Vad Sverige
behöver i riksdagen är ett invandringskritiskt parti.