Det som hänt i Landskrona
- att Sverigedemokraterna fick mer än 22% av rösterna - borde
ju kunna fungera som en väckarklocka för redaktörer och
journalister i Sverige. Är det någon del av verkligheten, som
de har missat?
Det är frågan som de borde
ställa sig. Så tycks dock inte bli fallet.
Tvärtom, går man nu in för
att läxa upp de medborgare som "röstat fel", skandalisera
staden Landskrona och skrämma väljarna till att vid nästa
val rösta mer politiskt korrekt.
På detta kan ges två grova
exempel: radioprogrammet "Vår Grundade Mening"
i förra veckan och tidningen Expressen, med sin "granskande"
artikelserie om Landskrona.
1. Vår Grundade
Mening
De teser som drevs av radioprogrammet
var:
a) Alla invandrare
är inte våldsbrottslingar.
b) Uppmärksammande
av invandarbrottslighet gör att många svenskar tittar snett
på invandrare i allmänhet, vilket gör att oskyldiga mår
dåligt.
c) Det finns även
enskilda svenskar som är brottsaktiva.
d) Bara ett litet
antal landskronabor har själva drabbats av våldsbrott.
Vad säga om detta?
Samtliga påståenden är
förmodligen sanna, åtminstone i någon mån.
Vad som kvarstår är att:
• många landskronabor känner
en fysisk otrygghet
• detta är nte helt gripet
ur luften, det förekommer en gatubrottslighet (rån/misshandel)
• denna har på kort tid fördubblats
- från 30 till 60 fall per år (enligt uppgifter i radioprorammet)
• förövarna är påfallande
ofta unga män med utländsk bakgrund - här finns en mycket
kraftig överrepresentation (precis som i Malmö och andra städer)
Alltså:
1. Även om få personligen har
drabbats av gatuvåld är det betydligt fler som känner
någon i sin bekantskapskrets som har drabbats. Man upplever därför
en risk av att själv kunna drabbas framöver.Det handlar om en
delvis verklig hotbild.
Detta skapar en känsla av otrygghet
och det begränsar mångas rörelsefrihet - man undviker
stadskärnan kvällstid.
2. Detta gatuvåld har koppling till
den snabba invandring som skett till Landskrona under det senaste decenniet.
Alla invandrare behöver inte vara
brottsliga och alla svenskar behöver inte vara direkta brottsoffer
för att ett problem ska föreligga!
Förutom hotbilden och våldet
i sig finns i botten en annan faktor.
De som hotar är "flyktingar"
eller barn till sådana - i varje fall officiellt handlar det om
att vi har givit dessa personer skydd. Och sedan lönar de oss med
dessa attityder och ett sådant beteende! Detta upplevs - med all
rätt - som mycket stötande av många svenskar.
När radioprogrammet lyfter fram enskilda
invandrares påstådda obehag över att vara illa sedda,
istället för att bry sig om de många svenskarnas betydligt
allvarligare situation, då säger det något journalisternas
människosyn. De må tala mycket om "alla människors
lika värde", men de menar det inte.
För övrigt borde de invandrare
i Landskrona som störs av dåligt anseende vara de mest bestämda
i krav på åtgärder mot de kriminella som gjort staden
otrygg och därigenom framkallar detta dåliga anseende för
invandrare.
2. Expressen
Kvällstidningen Expressen avslutade
sin artikelserie om Landskrona med en ledarartikel, "SKVALLRETS
SEGER" den 11/10 -06. Där skriver man:
"Det som hände
i Landskrona är en sedelärande historia om grupphysteri och
intolerans. Vi kan lära en hel del av den, vilket de som har följt
Expressens granskande serie de senaste dagana, inser.
Det är en berättelse
om en stad där löst struntprat, skvaller och myter har fått
fäste."
"Visst finns
det brottslighet i Landskrona, som överallt annars, men den har gått
ner, inte upp, på senare år. 2004 anmäldes 7282 brott,
2005 var det 6315. Brottsligheten 2005 var till yttermera visso lägre
än år 2000.
Sådana fakta
borde ha kunnat stilla känslorna i Landskrona, tycker man."
Expressen gör tre grupper ansvariga
för den enligt tidingen oriktiga verklighetsbild som landskronaborna
fått: Polisen, lokaltidningen Landskrona-Posten och Sverigedemokraterna.
Således:
"Både polisen
och medierna bör rikta blickarna inåt och rätta
till det som gick så fel. Den lärdom politiker måste
dra är att fördomar mot invandrare, vare sig de sprids av främlingsfientliga
partier eller växer ur folkdjupet, måste tas på allvar.
Dock inte i den meningen att skvaller och okunnighet stryks medhårs,.."
"Nej, politikerna
måste säga ifrån, bjuda motstånd,
ge faktagrundade motbilder."
Se där, Expressen och Blågula
frågor har en gemensam utgångpunkt: vi ska basera våra
resonemang och ståndpunkter på fakta!
Men ändå hamnar vi så
olika. Hur är det möjligt?
För det första.
Ett frågetecken kan sättas för huruvida en nedgång
av anmäld brottslighet motsvaras av en nedgång i den verkliga
brottsligheten. Anmälningsbenägenheten kan ju ha sjunkit. Så
kan bli fallet om rättssystemet inte fungerar, om den man anmäls
ändå inte tas fast och blir fälld, eller om ett fällande
resulterar att man själv blir allvarligt hotad.
För det andra. Det
är skillnad på brott och brott. Även om den totala brottsligheten
faktiskt har gått ned, så hindrar det inte att vissa brott
ändå har ökat. Antag att bakom nedgången ligger
färre cykelstölder, färre rödljuskörningar och
färre bidragsbedrägerier. För den skull behöver inte
antalet gaturån och misshandelsfall, hot och övergrepp i rättssak,
ha minskat.
För det tredje.
Bilden blir säkerhet en annan om man går tillbaka längre
i tiden, och gör en jämförelse med år 1990, 1980
eller än tidigare. I Sverige som helhet har exempelvis antalet rån
ökat 20-faldigt sedan 1950-talet.
För
det fjärde. Antag - för resonemangets skull
- att antalet våldsbrott i Landskrona skule ha halverats under det
senaste decenniet. Antag att istället för 100 misshandelsfall
per år så har vi bara 50. Skulle det betyda att något
problem inte längre föreligger?
Det beror på hur man ser det.
Och hur man ser det beror på vilken
människosyn man har.
Menar man att varje människoliv är
okränkbart, då måse man rimligen se det som att här
föreligger ett 50-faldigt problem. Varje år. Därför
att varje misshandlad och kränkt människa är en misshandlad
människa för mycket.
Emellanåt redovisas ju vilket helvete
som enskilda individer kan få gå igenom, pga av först
misshandeln, sedan den rättsliga kvarnen och i samband med detta
ytterligare hot och lidande.
Och det är inte som i amerikanska
filmer, att den som fått ta emot ett dussintal hårda slag
och sparkar sedan kan resa sig, borsta av sig och fortsätta oberörd.
I verkligheten kan människor bli skadade för livet, både
fysiskt och mentalt.