"Journalistiskt motiverat"

Följande genmäle från Blågula Frågor publicerades av Sydsvenskan den 28/6 -00:

Den 3 juni hade Sydsvenskan en artikel med rubriken "Moderat bland högerextremister". Det som reportern gör en så stor affär av är att den moderate riksdagsmannen Sten Andersson har skrivit under ett upprop för ett medborgerligt samtal som vi i föreningen Blågula frågor tagit initiativ till.

Vi menar att det är livsnödvändigt att ett rådslag, eller ett civiliserat samtal, bland landets medborgare kommer till stånd om Sverige skall utvecklas till ett harmoniskt samhälle och inte fortsätta att vara en högexplosiv krutdurk. Vi i Blågula frågor tycker att det är bra om så många som möjligt skriver under detta upprop. Vi bryr oss inte om ifall undertecknarna är godkända av vare sig den svenska journalistkåren eller de gamla riksdagspartierna.

Texten talar för sig själv och den kan bara vara kontroversiell för människor som räds ett civiliserat samtal mellan landets alla medborgare, inte bara ett samtal mellan eliter, såsom politiker och journalister.

Sydsvenskan är smart och taktisk, andra skulle kalla tidningen bedräglig. Den låter inte läsarna ta del av den 'kontroversiella' texten. Om uppropet som Sten Andersson skrivit under är så förfärligt kan Sydvenskans läsare vara helt övertygade om att då hade man fått läsa texten. Vi tror att de flesta av Sydsvenskans läsare skulle kunna underteckna uppropet, om de bara gavs chansen.

Att dra ner ärligt arbetande människor i smutsen på det sätt som Sydsvenskan gör är förnedrande för Sydsvenskan. Vad är syftet? Vågar ni publicera uppropet?

 

Jonas Gruvö, tillförordnad nyhetschef på Sydsvenskan, svarade samma dag:

Svar: På flera ställen i artikeln, både redaktionellt och i citaten, påpekades att uppropets innehåll var sådant att vem som helst skulle kunna ställa sig bakom. Men poängen var i vilket sammanhang uppropet gjordes och att det bland undertecknarna fanns flera högerextremister. Moderaternas ledning reagerade starkt mot att Sten Andersson deltog i detta sällskap och att han dessutom offentligt hävdat att han hade partiledningens tysta medgivande.

Dessa omständigheter gjorde det journalistiskt motiverat att skriva en artikel om saken.

För övrigt har tidningen inte för vana att publicera politiska upprop, oasvett vem som står bakom.

 

Blågul kommentar

Må vara att Sydsvenskan inte har för vana att publicera upprop, men om man nu gör en sådan affär av ett upprop, då kunde det vara på sin plats att ändå göra så. En publicering av texten skulle ge läsarna ett bättre möjlighet att bedöma, vad det var frågan om.

Sydsvenskan påstod att bland undertecknarna skulle finnas "högerextremister" eller rentav "nazister". Hur kan en nazist skriva under ett upprop för demokrati och dialog - vad är det för en konstig nazist? Det blir ju något som inte stämmer!

Den underliggande förutsättningen för Sydsvenskans resonemang är att

a) ett upprop blir vad blir inte genom sin text utan genom sina undertecknare,

b) ett upprop ska inte vara öppet, utan den som gör det har en skyldighet att försöka sålla bland undertecknarna (ungefär som ett parti inte låter vemsomhelst bli medlem).

BgF menar att det enda kritieriet måste vara att man själv ställer sig bakom texten. Den som inte ställer sig bakom ska inte få underteckna - den som gör det ska få underteckna.

Hur vet man då vilka som ställer sig bakom? Jo, genom omdömet från respektive person själv. Envar är expert på sina egna åsikter.

För att sedan gå över till att bli konkret. I det aktuella fallet har Sydsvenskan och andra dagstidningar anfört tre exempel - tre av undertecknarna skulle vara "extrema". En av dessa var Kenneth Sandberg. Vad som lagts honom till last är hans tidigare engagemang i Folkviljan och massinvandringen - denna organisation förutsätts vara extrem.

Men vad har man då att hänvisa till? I själva verket har Folkviljan en målsättningsparagraf av samma karaktär som det aktuella uppropet:

"Folkviljan accepterar invandring, men anser att den måste ske i en sådan takt och under sådana former att etniska spänningar inte byggs in i vårt samhälle.

Folkviljan företräder en "inkluderande nationalism" och en "öppen svenskhet". Dvs det måste vara möjligt för invandrare att bli svenskar. ...

Folkviljan är en antirasistisk, dvs tar avstånd från etnisk diskriminering...."

Och så vidare! Men "högerextremist" i media blir den som journalisterna själva väljer att kalla sådan. Den bild som presenteras i media behöver inte ha någonsomhelst koppling till verkligheten.

Spärrar saknas, media löper nu amok:

Några moraliska spärrar finns inte hos redaktörerna och journalisterna.

Inte heller finns några balanserande krafter, som sätter gränser för övergreppen. 1)

"Moderaternas ledning reagerade starkt", hävdar Sydsvenskan. Detta kan ju i någon mån ha att göra med hur saken presenteras, när man ringer upp en person. 2) Vad var det m-ledningen reagerade mot? Var det att bland undertecknarna fanns "nazister"?

I själva verket var det ju inte så. Där fanns inga nazister. Först framkallar media reaktioner på falska uppgifter, sedan stöder sig media på dessa reaktioner!

Sydsvenskans artikel var "journalistiskt motiverad" på samma sätt som Aftonbladets artiklar om hoten mot Cassel och Pascalidou.

 

1) Men sådana krafter måste nu skapas. Vi medborgare behöver organisera oss!

2) Sydsvenskans journalist ringde ju upp även BgF:s redaktör, så vi vet hur det går till!