Hur blir arbetslösa svenskar bemötta?
I ÖC den 14 november kunde man under rubriken "Blir invandrare illa bemötta?" läsa att Länsstyrelsen i Östergötland har fått 300.000 kronor av Integrationsverket för att ta reda på hur invandrare som vill starta eget blir bemötta av banker och myndigheter.
Detta föranleder åtminstone mig att fundera på hur man som etniskt född svensk och långtidsarbetslös blir bemött på arbetsmarknaden av de myndigheter som administrerar arbetslösheten. Idag fördriver tusen och åter tusen svenskar sin tid i någonting som heter Aktivitetsgaranti. Meningen är att man skall få praktik på en arbetsplats.
De flesta av dessa arbetslösa är i femtioårsåldern eller äldre och har lång arbetslivserfarenhet bakom sig. Många har haft kvalificerade arbeten andra mindre kvalificerade men för samtliga gäller att de skall nu gå ut på ARBETSPRAKTIK för att på detta sätt komma in på arbetsmarknaden! Det är oerhört kränkande mot dessa arbetslösa svenskar att med ett papper i handen från Arbetsförmedlingen gå till vad jag kallar vuxendagis. Många arbetslösa får gå tillbaka till sina gamla jobb men som praktikanter! med A-kassa.
Så skall det ju inte vara säger arbetsförmedlaren om man påpekar detta. Olika EU-projekt avlöser varandra i de små kommunerna runt om i landet. En är projektledare och har lön, medan övriga som kallas för projektmedarbetare, uppbär A-kassa. Detta betyder att man får fördyrade levnadsomkostnader. Resekostnader till och från dagiset kostar lika mycket för oss som de med regelrätta anställningar. Vi måste också gå ut och äta för i många fall är faciliteterna i de lokaler där projekten är inhysta inte av någon hög standard.
Kläderna man bär är inte av det senaste snittet för det finns helt enkelt inte medel att hålla sig modern. Jag har träffat kvinnor som bor i invandrartäta områden och som reflekterat över hur fina kläder nysvenskarna har. En kvinna i den förening som jag var verksam, SAK Sveriges Arbetslösa Kvinnor, hade bara gummistövlar på vintern för hon hade inte längre råd med ett par nya varma kängor eller stövlar av något slag. En egen arbetsplats med skrivbord, egna pennor och eventuellt en dator är en nåd att stilla bedja om. Nej, vi skall vara glada att vi får vara ute i arbetslivet, att gå hemma och dra blir man inte gladare av. Detta är vad beskäftiga arbetsförmedlare ideligen talar om för oss.
Enligt socialminister Ingela Thalén så skall fler och fler långtidsarbetslösa ut på arbetsmarknaden samtidigt som från nomenklaturan och fackförbunden signaleras att människor skall arbeta till de är 70 år. Från LO-håll betonas att alla skall ha rätt till ett heltidsarbete. Men först måste väl alla ha ett arbete. Det finns de som varit långtidsarbetslösa länge och som nu utför reguljärt arbete men med A-kassa.
Vilka tjänar då på att dessa människor kommer ut på arbetsmarknaden med lägre lön än de skulle fått vid en anställning? Ja, inte är det de arbetslösa om man ser till reda pengar. Förutom att de har varit arbetslösa länge så kan var och en räkna ut vilken pension dessa människor får. Är tanken att äldre arbetslösa skall bli sjuka och få förtidspension eller är det kanske rent av så att man räknar med att de som varit långtidsarbetslösa och blir fattigare och fattigare skall dö i förtid, vilket definitivt blir billigare för samhället.
Det blir då mer pengar över för vår nomenklatura att ta för sig av. Senaste exemplet är generaldirektören Irrhammar som fick gå från sitt arbete på grund av bristande kompetens men som blev rikligt belönad för detta och fick 62.000 kronor i månaden för att göra ingenting.
Som svensk och skattebetalare blir man inte rik på att vara arbetslös fast de finns de som tror det, bl.a. Ulla Hoffman (v) som vid ett samtal med vår förening erkände att hon trodde att de arbetslösa inte betalade någon skatt!! Högsta A-kassselönen är ca: 13.000 kronor minus skatt. Några av våra medlemmar intervjuade henne angående just pensionerna för alla arbetslösa kvinnor och frågade henne om alla skulle få folkpension.
Ja, alla, svarade hon mycket kort och detta betyder att människor som kommer till Sverige och som aldrig bidragit med en krona i skatt får samma pension som en svensk som betalat och gjort rätt för sig men som av olika skäl blivit arbetslös. Bland alla svenskar som är arbetslösa finns också de som under lång arbetslöshet hunnit bli så gamla att de kan få förtidspension men som upptäcker att de inte kan leva på sin pension. Hur många vet t.ex. att våra AP-fonder har dränerats och betalats in i statsskulden?
Nej, som arbetslös skall man förnedras dag ut och dag in. Politiker uttalar sig ständigt om vår dåliga utbildning, vi har inte rätt kompetens, vi är lata, det finns t.o.m. en företrädare för socialdemokratin som uttryckt sig så att det är bra om A-kassan försämras, då går inte de arbetslösa och drar benen efter sig. Vi har alla gått i den svenska skolan och de flesta av oss på den tiden då man faktiskt lärde sig någonting i skolan. Att döma av alla larmrapporter som vi dagligen kan ta del av så är kunskap i dagens skola det man minst får utan nu gäller en lustfylld skola.
De flesta arbetslösa funderar nog på vad som egentligen ingår i en arbetsförmedlares arbete. I ordet förmedla ligger väl att man skall bistå med olika formaliteter för den arbetssökande. Det borde vara självklart att arbetsförmedlarna tar kontakt eller skriver till olika företag och presenterar de personer som vill få praktik hos dem. Det blir på det sättet mer officiellt. Många ungdomar kanske tycker det känns svårt att ringa upp en arbetsgivare själv för alla vet att det finns inga arbeten och arbetsgivarna är heller inte intresserade av att ta emot praktikanter. Arbetspraktik kan vara viktigt för de ungdomar som t.ex. genomgått en yrkesteknisk utbildning och vill praktisera för eventuell vidareutbildning. Arbetsgivaren får betala 2.000 kronor för att under en tid ta emot en praktikant.
I dagarna har vi tagit del av nya regler för de arbetslösa och då gäller att om du blir anvisad ett arbete av förmedlingen så får du inte tacka nej. På den arbetsförmedling där jag varit inskriven i flera år betonas alltid att det är man själv som skall söka arbeten och det är helt uppenbart att bistå och förmedla är inte förmedlarnas arbetsuppgift.
Däremot avlöser olika projekt varandra i arbetsförmedlingarnas regi. I en kommun i mitt län har man Aha-projekt för arbetslösa med handledare som betonar att efter sex veckor med dem så skall man ha lärt sig skriva en meritförteckning och en platsansökan. Enligt en handledare som jag pratade med så är det många som inte kan detta. De flesta ungdomar har genomgått gymnasiet och de som är äldre har genomgått Komvux eller Kunskapslyftet. Ändå kan de inte skriva en platsansökan och meritförteckning. Då måste man väl ändå ifrågasätta hur utbildningen fungerar. Vill man att människor skall klara sig ute i arbetslivet?
I detta projekt skall de arbetslösa också berätta om sig själva och de visioner de har för framtiden!!! Har man varit arbetslös i 5-7 år så har man inga visioner och framför allt inga illusioner om att man skall få ett arbete. Då är man så nedtryckt av alla olika kurser och arbetsmarknadsprojekt som man deltagit i och av de attityder man möter ute i samhället att man helt enkelt inte orkar ta till sig nya intryck eller muntra tillrop. Läser man dagstidningarna så framgår klart att det inte är meningen att de arbetslösa skall få arbete. Börsen jublar då arbetslösheten stiger.
Invandrarna har en Diskrimineringsombudsman som de kan vända sig till om de känner att de har blivit diskriminerade i något sammanhang, t..ex. om de inte fått det arbete de sökt. Det är då upp till arbetsgivaren att bevisa att han inte har diskriminerat personen ifråga. Det kan bli dyrt. Diskrimineringsombudsmannen är alert och lovar att skadestånd på sexsiffriga belopp kommer att utgå om det är klart att invandraren blivit diskriminerad. Men vart skall diskriminerade svenskar som befinner sig i medelåldern och något över, som kan svenska språket och har kompetens för det arbete de sökt vända sig? Kanske kan Länsstyrelsen medverka till att 300.000 kronor avsätts för att utreda hur arbetslösa svenskar blir behandlade på arbetsmarknaden. Så som landshövding Björn Eriksson och generaldirektör Andreas Carlgren ömmar för invandrarna kan man nästan tro att de har någon form av bonus för varje invandrare som placeras på arbetsmarknaden.
Folkvalda riksdagsmän uttalar sig i media och menar att det är individen och dennes önskemål som gäller då det handlar om arbetsmarknadspolitik. Detta är kvalificerat nonsens. Det man alltid redovisar är den öppna arbetslösheten som av någon egendomlig anledning alltid är ca 4 %. Men om det finns en öppen arbetslöshet så finns det också en dold, eller hur?
Mängder av ungdomar läser på universiteten och folkhögskolorna fast de inget hellre vill än att hitta ett arbete. Många människor är förtidspensionerade men skulle kunna utföra ett arbete åtminstone på halvtid för att inte tala om alla de som nu deltar i olika arbetsmarknadsåtgärder. Den dolda arbetslösheten borde vara lika intressant att tala om. Nej, vad som gäller är att hyfsa siffrorna så att det ser bra ut i statistiken och speciellt nu när det snart är valår. För egen del undrar jag när svenska folket drar upp huvudet ur sanden och förstår att vi har inga politiker, inga fackförbund och inga landshövdingar eller generaldirektörer som bryr sig om oss, arbetslös eller inte.
Gudrun Hultqvist,
etniskt född arbetslös svensk kvinna, "äldre" och med god utbildning
