"Jan Milld vill
ha hårdare linje". Så löd rubriken på ett inlägg på
Expos webbsida, signerat Anders Dalsbro.
Så långt har Expo möjligen rätt. Jag förespråkar
- jämfört med dagens slappa politik och i praktiken okontrollerade
invandring - en stramare politik.
I själva texten preciserar sig dock Dalsbro, och då blir det
helt fel: "Jan Milld ... förespråkar en
hårdare linje gentemot flyktingar".
Hårdare linje, ja - men inte mot flyktingar, utan mot icke-flyktingar.
Av de asylsökande som fått stanna
har bara en minoritet haft konstaterade skyddsbehov. En majoritet saknar
id-handlingar och de flesta har fått stanna på humanitära
grunder.
Grundfrågan är denna: Har
vi svenskar rätt till ett eget land? Har vi rätt att reglera invandringen? Vill
vi ens försöka?
Det är nog där som Blågula
Frågor och Expo skiljer sig. Följaktligen blir vi oense också
om metoder.
Det stämmer att jag förordar en
linje, innebärande att en nyanländ inte får allt genast.
För mig är detta inget stötande. När jag började
inom det företag där jag arbetar stod klart att det skulle dröja
14 år innan jag kom upp i full lön. Det var kanske extremt, men
själv principen att man får kvalificera sig tycker jag är
rimlig.
I flykting- och invandringspolitiken är
det dessutom ändamålsenligt, om man vill skapa en bättre
reglering och försöka sålla bort lycksökare och kriminella.
Beträffande Dalsbros slutkläm
om mångkulturen och demokratin, har han även där delvis
uppfattat mig rätt. De sju riksdagspartiernas agerande är inte
demokratiskt, när de vägrar ta en öppen debatt med invandringskritiker.
Min förhoppning är dock att åtminstone några av dem
därvid ska ändra hållning. Det vill också många
av deras väljare.
Nu gäller det att förmå
dessa väljare att upptäcka metoden för att få fram denna ändrade hållning
- nämligen att i det förestående valet rösta på
Sverigedemokraterna.
Jan Milld