Aktuell
kommentar - vecka 13/01:
Partilinjen
Under efterkrigstiden har Sverige framstått
som ett självklart demokratiskt föredöme i världen.
Från andra länder har man sett upp till oss. Själva har
vi ibland haft svårt att förstå allt våld - varför
kan man inte prata med varandra istället, och lugnt komma fram till
förnuftiga kompromisser?
Den 17 mars hade Medborgerliga Studiegrupper ett möte på temat "Yttrandefriheten
i Sverige". Det var tänkt som en paneldebatt och inbjudna
var företrädare både för massmedia och de sju riksdagspartierna.
Ingen representant för dessa kom. SJF
och redaktörerna för Aftonbladet
och Expressen tackade nej. Publicistklubben svarade överhuvudtaget
inte.
Miljöpartiet, Moderaterna, Vänsterpartiet,
Folkpartiet och Kristdemokraterna tackade nej. Centerpartiet och Socialdemokraterna
svarade inte.
Om många hade förhinder kan möjligen
förstås. Man har andra engagemang, dessutom kom inbjudan i flera
fall sent. Men när ingen enda kom... var detta bara en tillfällighet?
Nej, knappast. Om MSG skulle inbjuda till
en ny liknande debatt i höst, denna gång med flera månaders
varsel, skulle resultatet förmodligen bli detsamma.
Varför?
Även om ingen av de ovan inbjudna anförde
det som skäl, ligger bakom deras frånvaro det som Expo anförde i klarspråk:
1. MSG och Blågula Frågor är
"främlingsfientliga".
2. Sådana krafter "får inte legitimeras",
vilket sker om man talar med dem.
Vad Expo lägger in i sitt begrepp vet
vi - "främlingsfientlig" blir envar med kritik av massinvandringen.
Med ett så vitt begrepp blir en stor del, kanske en majoritet, av
svenska folket främlingsfientligt. Partierna låter här Expo
stå för definitionen.
Även om individer och grupper faktiskt
vore allmänt fientliga mot främlingar - blir det då inte
särskilt viktigt att prata med dem, för att övertyga dem
om hur fel de har?! Återigen går partierna på Expos linje.
Med vilka kan riksdagspartierna då
samtala?
Ämnet "Yttrandefriheten i Sverige"
kunde idag verkligen vara på sin plats att diskutera:
I ena änden kan vi se exempel på en alltför omfattande och
ansvarslöst använd yttrandefrihet. När ABF-huset
i Stockholm vägrar hyra ut möteslokal till Blågula Frågor
beror det på den bild som massmedia, genom sin ensidighet, präglat
av föreningen. Enskilda personer kan fritt skandaliseras, utan att
någon genmälesrätt fungerar. Salemmordet kan där också ses som ett exempel.
I andra änden sker inskränkningar av yttrandefriheten. Blågula
Frågor har t ex kunnat påvisa hur "DN
Debatt" används ensidigt, som megafon för bara en åsiktsriktning.
Inte ens i "Öppna Kanalen" släpps andra åsikter
fram. Nu senast har Expo stängt Passagens chatsajt om politik.
Till detta kommer den aktuella omarbetningen
av socialdemokraternas partiprogram. I det nya programmet kommer ordet "yttrandefrihet"
inte att finnas med. Ligger bakom detta en ändrad inriktning? Hur viktig
är yttrandefriheten för (s)?
"Demokratin måste
ständigt erövras på nytt", sägs det. Bra vore om åtminstone
något riksdagsparti då visade intresse för att medverka
i den erövringen...
Yttrandefrihet i sig är en nödvändig
förutsättning för demokrati, men den är inte en tillräcklig
förutsättning. Det måste också finnas mottagare, det
måste kunna föras ett samtal. Varje individ eller grupp kan ha
något att bidraga med, genom sina erfarenheter och sin verklighet.
Det är genom den politiska dialogen som vi kan få ämnen
allsidigt belysta och nå ökad klarhet.
Makthavarna i Kreml under Sovjettiden aktade
sig för att legitimera kritiker. Pinochet i militärjuntans Chile
stämplade alla motståndare som extremister. Mugabe i dagens Zimbabwe
är också måttligt intresserad av att lyssna på någon
opposition.
Men i Sverige - borde vi inte ha åtminstone
en strävan att vara bättre?