Psykförsvaret
Ur
skriften "Om
kriget kommer" (från 1961):
"Varje
angrepp mot rikets frihet och självständighet skall mötas
med vapen. Varje meddelande att motståndet skall uppges är
falskt. Sverige vill försvara sig, kan försvara sig och
skall försvara sig". 
"Motstånd
skall göras ständigt och i alla lägen. Det är på
dig det beror - Din insats, Din beslutsamhet, Din vilja att överleva.
Vi ger aldrig upp!"
"Att aktivt deltaga i motståndsrörelsen kräver mod
och goda nerver. ...Ge inte fienden något som helst bistånd
utöver humanitär hjälp. Avstå från personligt
umgänge med honom. Lämna inte upplysningar om det svenska totalförsvaret.
Delta inte i propaganda mot Sverige. Motarbeta
den i stället.
Det
är landsförräderi att gå fienden tillhanda!"
Ett viktigt
moment i totaltförsvaret var - på den tiden som Sverige hade
ett invasionsförsvar - psykförsvaret.
I botten
fanns då vissa föreställningar som självklara utgångspunkter:
1.
Vi svenskar existerar.
2.
Vi har vissa gemensamma intressen och demokratiska värden, att försvara.
3.
Envar som kommer in över landets gränser kan inte förutsättas
vilja oss väl.
4.
Vi har rätt att försvara oss, om nödvändigt
även med våld.
Som envar
kunnat konstatera har detta på senare år närmast vänts
i sin motsats. Sverige inte bara släpper in alla slags människor
över sina gränser, i stor omfattning. Svenska folket tvingas dessutom
stå för deras försörjning. Om de begår övergrepp
mot svenskar - vilket alls inte är sällsynt - slipper de straff
(några kan under en kortare tid hamna i en pensionatstillvaro, men
det uppfattas knappast som straff).
Hur
har detta gått till?!
En regelrätt
militär invasion med buller och bång, över hav och land,
kan nog klassas som ganska föråldrat sätt att få sin
vilja igenom. Det var en lärdom i t ex Vietnamkriget, att får
man en ett folk emot sig, då kan det bli besvärligt.
Det finns
en intelligentare metod, som innebär att man "inte väcker
några björnar". Denna metod är både mindre kostsam
och mer effektiv.
I huvudsak
kan den sägas bestå av två moment:
A.
Infiltrera och skaffa kontroll över centrala samhällsfunktioner.
B.
Tillämpa principer för psykologisk krigföring.
A.
Infiltration
Här
gäller det att vinna centralt placerade personer för sina tankegångar
och värderingar. Viktiga personer inom riksdagspartier och andra stora
organisationer, inom fack och näringsliv, kyrka och massmedia, samt
förvaltningen. Tidigt gäller det att påverka debattförutsättningar
och vilka unga som ska få komma fram och göra karriär.
Exakt hur
allt detta konkret går till kan man som vanlig medborgare bara gissa.
Uppenbart
är hursomhelst resultatet: Sverige har sju partier i riksdagen, som
alla tycker likadant i fråga om massinvandringen. Vi har olika dagstidningar
och TV-kanaler, men budskapet är överallt detsamma. Vi har överhuvudtaget
ett etablissemang som är åsiktsmässigt påfallande
sammansvetsat, mot svenska folkets intressen.
Ett viktigt
styrmedel är naturligtvis ekonomiska belöningar, i form av avancemang
och bra löner. Ett annat moment är möjligheter att bli uppmärksammad
och få deltaga i offentligheten, att få vara med inne "i
stugvärmen".
B.
Psyk-krigföring
Tar vi
massinvandringen och den s.k. mångkulturen som exempel kan följande
moment noteras, i den psykologiska krigföringen.
1.
Under godhetens banér
Den politiska
förändringen ska framställas som representerande humanistiska
och demokratiska värden, vilka de flesta hyllar. Det ska handla om
att vara generös eller snål, öppen eller sluten, vidsynt
eller trångsynt, anständig eller oanständig, demokrat eller
antidemokrat, god eller ond.
Dels blir
människor i allmänhet därigenom avväpnade, finner det
svårt att öppet gå emot förändringen. Dels kan
de som trots allt gör motstånd stämplas ut och isoleras.
I stridsskriften
"Rasismens
varp & trasor", utgiven av Migrationsverket 1995, uttryckte
man sig så här:
"Definitioner
är inte sanna eller falska utan i hög grad något man väljer
givet syften och målsättningar..., och då jag anser mig
gjort rimligt att med vetenskaplig heder i behåll kunna klistra
termen 'rasism' på fienden..."
2.
Skuldbeläggning
När
invandringen visar sig resultera i diverse problem ska skulden för
detta läggas på svenskar i allmänhet, som inte varit tillräckligt
välkomnande. Vi har "stängt ute".
Allt kampanjande
kring en förment "främlingsfientlighet", "rasism"
och "extremism", liksom en historieskrivning där
svenskar görs ansvariga för judars öde i Hitler-Tyskland,
har detta syfte och denna funktion av att skambelägga. Vi svenskar
har s.a.s. en kollektiv skuld att betala tillbaka.
3.
Desinformation
Ett tredje
moment är att utläggning av dimridåer. Där kan fräckhet
var ett kännetecken, enligt principen "anfall är bästa
försvar". Således hävdas att Sverige
behöver denna invandring, av ekonomiska skäl och för
att svenskarna ska kunna få en trygg ålderdom.
Brottslighetens
mönster döljs genom att å ena sida förtiga etnicitet
hos våldsbrottslingar när de har utländsk bakgrund, men
lyfta fram den de (relativt få) gånger som det är fråga
om etniska svenskar.
Här
ingår också att skapa begreppsförvirring. Antidemokratiska
åtgärder kallas demokrati och demokrati kallas populism eller
värre. Våld kallas för antifascism och ickevåld kallas
för extremism. Försvar blir angrepp och angrepp blir försvar.
Och invandringskritiker
anklagas för att ingå i "hemliga
nätverk"...
4.
Förnekelse
När
man kommit en bit på väg sker en kvalitativ upptrappning av den
antisvenska propagandan.
Från
slogans om "alla människors lika värde", om
att det "inte finns raser" och om att det "inte
finns vi och dom" hamnar man i att det är fel - och närmast
ondskefullt - att "dela upp" människor i "vi
och dom".
•
Därmed blir det moraliskt oacceptabelt att vi svenskar försöker
värna vårt lands gränser - alla människor har ju samma
rätt att bo i Sverige.
•
Det kan samtidigt ge otäcka associationer av "etnisk rensning"
om vi överhuvudtaget hävdar vår existens som ett folk. Ett
försvar av vår rätt att värna vår fortlevnad
som svenskar kan likställas närmast med fascism.
Viktigt
är också ett femte moment:
5.
Mängdeffekten
Genom att
företrädare för alla olika instanser (politiker, massmedia,
mm) - trots meningsskiljaktigheter i en del andra frågor - här
talar med en stämma, uppnås en särskild effekt. Man etablerar
en upplevd normalitet, där få individer kan uppbåda
civilkurage nog att frondera. Även om både känsla och förnuft
hos de flesta svenskar egentligen säger att det som sker är galet,
vågar man inte säga ifrån.
Tar
vi EU-anslutningen som exempel blir två andra moment tydliga:
1.
Skrämsel
Det påstås
kunna få oöverskådliga, och negativa, konsekvenser ekonomiskt
för vårt land, om vi hamnar utanför "gemenskapen".
2.
Ödesbestämt
Det som
sker - utvidgning genom nya medlemmar och ökad överstatlighet
- är något oundvikligt. Hastigheten i denna "process"
kan påverkas, men inte färdriktningen. Detta
finns som ett underliggande budskap i nästan all nyhetsrapportering
kring EU.
En hel
del av långsiktighet och målmedvetenhet, planmässighet
och träget arbete, skicklighet och intelligens, kan alltså
spåras bakom den omvandling som nu pågår, för att
lösa upp den nationella sammanhållningen och bryta ned nationalstaten.
Redan
innan särskilt många medborgare hunnit ens ana vad som pågår
finns dessutom en stämpel redo att användas mot dem som yppar
insikter om mönstret i samhällsomvandlingen. Vederbörande
anklagas för att hänge sig åt "konspirationstänkande".
Detta
vittnar ju i sig om en framförhållning.
Psykförsvaret
leddes av "Överstyrelsen för psykologiskt försvar".
Denna instans borde rimligen ha reagerat och slagit larm om den propaganda
som satts igång, för att underminera svenska folkets motståndsvilja.
Så
skedde inte. Varför?