Aktuell kommentar - vecka 3/03

 

 

Social invandring

Det förekommer olika typer av invandring, t ex:

arbetskraftsinvandring

asylinvandring

anhöriginvandring.

Kring 1960-talet kom många utlänningar till Sverige för att arbeta. Sedan mitten av 1980-talet och framåt har många kommit hit som flyktingar - de har varit, eller uppgivit sig vara, förföljda i sitt hemland.

Erfarenheten har dock varit allt en allt mindre andel av de som söker skydd i Sverige verkligen varit flyktingar. Även bland de asylsökande som fått stanna har merparten fått göra det av s.k. humanitära skäl.

I de flesta fall handlar det om migration, inte flykt. Man väljer både tidpunkt för resan och målet för den, det är inte så att man plötsligt måste fly hals över huvud för att rädda livet undan bödlar. Man byter land, därför att man söker ett bättre liv.

Detta kan betyda att man vill få ett arbete i det nya landet, och försörja sig själv och sin familj. I praktiken är man då arbetskraftsinvandrare.

Erfarenheten visar dock att en påfallande stor andel av de "flyktingar" som får stanna sedan inte själva klarar sin försörjning. De lever på bidrag, dvs försörjs av svenska skattebetalare. Det förekommer även bidragsfusk och annan kriminalitet.

I många fall är bidragsberoendet oönskat, men i många fall saknas uppenbarligen viljan att försörja sig genom eget arbete. Då kan man inte tala om vare sig arbetskraftsinvandring eller flyktinginvandring. Det handlar om något annat, nämligen social invandring.

Under de senaste åren har alltfler Baltikum, Ryssland och andra östeuropeiska länder kommit till Sverige och utnyttjat asylinstitutionen. Det har de kunnat göra, trots att de inte är flyktingar. De sänds så småningom tillbaka, men innan så sker har de kunnat leva en period på våra skattepengar.

 

Nu står vi inför en utvidgning av EU. Estland, Lettland, Litauen och Polen ska komma med. Det betyder att människor från dessa länder får möjligheter att komma till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Vad betyder det för lönevillkor och arbetsmiljöer? Vad betyder det för kvalitén i arbetsinsatserna? Behöver man att kunna tala svenska?

Denna EU-utvidgning öppnar samtidigt för något annat, nämligen att många upptäcker möjligheten att komma som "sociala invandrare". Risken för detta har påpekats av regeringens utredare, Berit Rollén - tidigare chef för Invandrarverket, och med kunskaper om verkligheten.

 DN den 15/1 -03:

"Rollén menar att om EU-reglerna om fri rörlighet tillämpas direkt finns risk att oseriösa företagare börjar erbjuda alltför enkla jobb eller rena "luftanställningar" i Sverige mot betalning. Väl inne i landet kan sedan sjukvård och andra delar av det svenska välfärdssystemet utnyttjas i fem år."

Redan gjorda erfarenheter visar att driftigheten kan vara stor vad gäller bidragsfusk, när handböcker börjar cirkulera om luckorna i systemet. Då kan semesterresorna till hemlandet bli täta, alltmedan bidragspengar strömmar in på kontona. Med EU-utvidgningen handlar det om grannländer, med kortare hemresor efter en förankring i Sverige. Det gör inte risken mindre.

Med EU-reglerna räknas man som "arbetande" redan vid en lågavlönad anställning med ett arbetsåtagande på 10 timmar i veckan. Kan någon på detta kunna försörja sig själv och sin familj? Svenska skattebetalare lär få gå in och skjuta till resten.

Berit Rollén föreslår vissa övergångsregler under några år, så att arbetstagare från de nya länderna bara får arbets- och uppehållstillstånd för ett år i taget. Denna försiktiga reservation räckte för att hon mot sig skulle få inte bara de sju riksdagspartierna och alla stora dagstidningar, utan även företrädare för fackliga organisationer. Wanja Lundby-Wedin på LO avfärdade således Rolléns farhågor som "överdrivna".

I slutändan kommer ett pris för denna naivitet. De som tvingas betala är inte minst LO:s medlemmar.