Signaturen "Ming" gjorde i januari
2003 ett inlägg om Jerzy Sarnecki på Exilen.
Det löd så här:
"Media gjorde
ett utspel för några månader sedan och påstod sig hitta
'rasism'. Man hade funnit att invandrare är 'överrepresenterade'
bland de som fått ersättning för att de arresterats men ej
åtalats.
Man jämförde
felaktigt med andelen invandrare bland befolkningen i stort. Den korrekta
kontrollgruppen är en jämförelse med andelen invandrare bland
dem som dömts till fängelsestraff.
Jerzy Sarnecki tillskyndade
'resonemanget' och intervjuades om den 'rasism' media påstod sig ha
funnit. Han var bekymrad över denna 'rasism'.
Men i en privat
korrespondens via E-mejl visar sig Sarnecki helt medveten om och tillstår
öppet (!) att media har valt fel kontrollgrupp. Han lånar sig anpassligt
och deltar medvetet (!) i medias felaktiga resonemang om 'överrepresentation'
och 'diskriminering' trots att han är väl medveten om att media
inte alls har fog för sina anklagelser.
Att Sarnecki visade
sig vara så cyniskt helt medveten om vad han håller på med
förvånade faktiskt. Jag hade ändå trott att han dolde
sina egna låga motiv inför sig själv, men så är
tydligen ej fallet. "
Sedan har Ming hört av sig till
Bgf, och försett oss med en fullständig text, från ett tidigare
inlägg.
JERZY SARNECKI
I alla undersökningar, statistik, forskningsrapporter
osv så finns en osäkerhet. Det blir alltid en bedömning, hur
pass tillförlitlig rapporten är. Kan man tex. jämföra
officiell självmordsstatistik mellan Sverige och ett land där självmord
anses som en skam för de efterlevande och/eller en dödssynd, som
tom. kan omöjliggöra att den döde skulle kunna begravas i vigd
jord?
I sådana länder finns givetvis en
stark önskan hos de efterlevande, att dödsfallet inte skall registreras
som ett självmord. De anhöriga försöker därför
ofta dölja de faktiska omständigheterna kring dödsfallet i
sådana fall. Man kan därför förmoda, att självmordstatistik
från sådana länder inte säger så mycket om den
faktiska självmordsfrekvensen.
I Aftonbladet kunde man 4/10 -02 dock läsa
att: "Svenskarna [är] också mer utsatta [för självmord]
än många av våra europeiska grannar. I Sverige är siffran
15,9 per 100 000 invånare. Det kan jämföras med ... Spaniens
siffra som är 8,7."
Självmordsstatistik från å
ena sidan det sekulära Sverige å andra sidan det katolska Spanien,
där religionen fortfarande präglar tänkandet mycket mer, än
vad som är fallet i Sverige, kan självfallet inte jämföras
rakt av. Detta kan alla vettiga människor inse med lite eftertanke.
Det finns dock mer subtila "mätfel"
som kan vara svåra att enkelt överblicka för den, som inte
har någon egen specialistkunskap inom det område, som rapporten
gäller. Då kommer sådant som "peer-review" och
" vetenskaplig consensus" in i bilden.
Emellertid så finns det alltid människor,
vars personliga integritet är så liten eller vars maktbegär
eller snikenhet är så stor, att de låter sig "köpas".
Mer än ett decennium efter att consensus
hade uppstått inom den medicinska forskningen/vetenskapen, att rökning
orsakar lungcancer, så hävdade fortfarande läkare anställda
av tobaksbolagen, att det inte var tillräckligt "klarlagt",
att rökning verkligen orsakar lungcancer. Undersökningarna var inte
tillräckligt "säkra". Man kunde inte "säkert"
uttala sig om rökning verkligen orsakar lungcancer.
Dessa "köpta" läkare exploaterade
den lilla osäkerhet som alltid finns i alla undersökningar.
De var inte respekterade av sina "peers".
I den situation som råder i Sverige så
önskar makthavarna inte, att folket skall kunna se/överblicka den
otrygga verklighet som makthavarna har skapat. Ty om folket tydligt såg
vad makthavarna har ställt till med, då skulle ansvar troligen
utkrävas. Dagens makthavare skulle då inte längre kunna segla
fram i maktens lukrativa gräddfil.
I Sverige har därför uppstått
en nisch för den sortens människor, som mot betalning är beredda
att exploatera den osäkerhet som alltid finns i alla beskrivningar av
verkligheten.
Makthavarna behöver maktlojala "köpta"
experter som underkänner de rapporter som skrivs om tex. brottslighetens
utveckling. Precis som tobaksbolagens "köpta" läkare var
anställda av dessa bolag för att försöka grumla bilden,
så finns det s.k. experter i Sverige som fyller samma funktion för
dagens svenska makthavare.
Jerzy Sarnecki har byggt sin karriär på
att vara en sådan maktlojal expert. Pålitligt ställer han
upp och sablar ned varje kriminologisk undersökning som är obekväm
för makthavarna. Hans tillvägagångssätt liknar i allt
väsentligt hur tobaksbolagens läkare gick till väga, när
de hävdade att det inte var "klarlagt", att rökning orsakar
lungcancer.
Sarnecki kan tex.
* Exploatera den lilla osäkerhet
som alltid finns i en undersökning
Tex. påstå att hans antagna mörkertal
helt kullkastar undersökningen. Man antar tex. att svenska kvinnor ej
polisanmäler om de överfallsvåldtas utomhus av etniskt svenska
män.
* "Jämföra" dåligt
definierade storheter - "det var värre
på 50-talet" ty den "totala" brottsligheten, inklusive
cykelstölderna, var "värre".
* Fokusera på en opersonlig
"orsak" varför något ansvar inte kan utkrävas av någon individ
Inbrott beror på dåliga lås.
Våldtäkt beror på dålig
belysning.
Mord i Sverige beror på alkohol.
Sexuell misshandel av partnern beror på
Internet
(Gynekologer ser idag kvinnor med skador i
underlivet som man förr endast såg efter en förlossning. Pojkar/män
tvingar in stora och skarpa föremål i kvinnans underliv.)
* Ljuga Tex om att fel kontrollgrupp används.
När media finner att invandrare är
"överrepresenterade" bland de som fått ersättning
för att de arresterats men ej åtalats, så tillskyndar Sarnecki
att media väljer fel kontrollgrupp.
Media jämför felaktigt med andelen
invandrare bland befolkningen i stort.
Den korrekta kontrollgruppen är en jämförelse
med andelen invandrare bland dem som dömts till fängelsestraff.
I jämförelse med denna grupp finns snarast en underrepresentation.
I en privat korrespondens via E-mail visar
sig Sarnecki vara helt medveten om och tillstår öppet (!) att media
har valt fel kontrollgrupp. Han lånar sig anpassligt och deltar medvetet
(!) i medias felaktiga resonemang om "överrepresentation" och
"diskriminering" trots att han är väl medveten om, att
media inte alls har fog för sina anklagelser.
Att Sarnecki visade sig vara så cyniskt
helt medveten om vad han håller på med förvånade faktiskt.
Jag hade ändå trott att han dolde sina egna låga motiv inför
sig själv, men så är tydligen ej fallet.
