Tidningen konstaterar inledningsvis att Bertel Haarder, med reducerandet antalet nya asylsökare och familjesammanföringar till Danmark fullföljt en första del av sitt åtagna uppdrag. Härnäst gäller det:

 "...hur det officiella Danmark - och invandrarna själva - ska bära sig åt för att bryta den onda cirkeln med många års eländig integration.

Insatsen ska särskilt riktas mot de unga invandrarna, och kort uttryckt lyder integrationsministerns definition av problemets karaktär således:

'Det är allt för många kriminella, det är allt för få, som får en utbildning, och de unga förstår inte det slappa konsekvenslösa danska samhället.'

Men det finns gränser för hur mycket Bertel Haarder, som minister, kan uträtta:

"Det är i realiteten i kommunerna, som dagisverksamheten, grundskolorna och socialkontoren sorterar under, där en stor del av slaget kommer att stå för att göra andra och tredje generationens invandrare till en tillgång för samhället."

Som en upptakt har Fogh Rasmussen - statsminister och ledare för Venstre (motsvarigheten till Lars Lejonborg och Folkpartiet i Sverige) gjort en del utspel:

"Efter en sommar med åtskilliga rån, överfall och allvarliga våldsbrott, begångna av mycket unga invandrarpojkar, ska straffen för förstagångsförbrytare skärpas. Till exempel kommer det att bli slut på åtalsfrihet för de unga. Man kommer heller inte behöva få ett domstolsgodkännande för att tvångsomhänderta barn ner till 12 års ålder, till slutna anstalter.

Enligt regeringschefen ska de etniska grupperna med rötter i den tredje världen, helt enkelt tillägna sig danska värderingar, om de tänker stanna här. Om Fogh Rasmussens utfall mer handlar om röstfiske bland gammeldanskar än att komma i dialog med invandrarna återstår att se. Men i vart fall har man gett sig in på ett göra upp kulturellt med de mest oanpassade invandrarmiljöerna, som odlar kvinnoförtryck, gängkriminalitet och religiös fundamentalism.

Statsministerns plötsliga varning om att inleda en värdekamp mot de stängda invandrarkretsarna bygger på ett tvåsidigt upplägg från Bertel Haarder.

Enligt integrationsministern är det helt enkelt absolut nödvändigt att bryta de kulturella barriärerna mellan stora delar av invandrargrupperna och det danska välfärdssamhället:

'Vi talar om en kulturkrock. Vi har haft en särpräglad välfärdsstat, som inte har behövt så många regler och straff, eftersom den sociala kontrollen har avhållit folk från att göra fel. Nu har det kommit några hit, som är helt saknar den präglingen. Och när de går i fel riktning, fungerar inte våran särpräglade pratmetod på dem. Det är problemet i ett nötskal.'"

Weekendavisen fortsätter:

"Frågar man Bertel Haarder, är det lönlöst att ty sig till sociologin och förklara överrepresentationen av kriminalitet bland unga invandrarna med, att de etniska minoritetsfamiljerna generellt befinner sig nederst på den sociala stegen:

'Det är en farlig huvudkudde. Jag vill citera häkteschefen i Odense. Han säger, att danskarna om fem-tio år kommer att vakna upp till en chock: Mer än hälften av de intagna i fängelserna kommer att vara utlänningar, och det kommer att gå i fel riktning. Och jag är idiotsäker på, att han har rätt. Redan nu är det ju så, att på institutionen för de allra grövsta ungdomskriminella är de klart flesta utlänningar.

Orsaken är självklar, att föräldrarna är totalt utanför det danska samhället. Det betyder, att barnen växer upp i ett tomrum, splittrade mellan två kulturer. Kulturen från hemlandet kan inte användas till något i Danmark, och den danska kulturen spärrar de sig själv ute från vid sin hitkomst. Och så lider de en massa nederlag; de blir inte insläppta på diskoteken, som ju helst ska ha en viss balans mellan unga män och kvinnor. Men de är ju inte en av dem som kunde drömma om att låta sin syster komma med.'"

Den svenska integrationsministern, Mona Sahlin, skulle kunna ha en del att lära av den danska regeringens arbete:

"Med en rad utspel vill regeringen också förhindra, att barnen blir skickade på uppfostringsskola i hemlandet eller åker på långa semestrar i hemlandet utanför skolornas lediga veckor. Kommunerna blir förbundna, att i så fall ska föräldrarna bli av med föräldraförsäkring och barnbidrag. Därtill kommer, att föräldrarna kan få indragen kontanthjälp, om de inte ser till, att barnen passar sin dagliga skolgång.

Så kommer intervjun in på arrangerade äktenskap och de onda cirklar av förtryck som därigenom skapas. Bertel Haarder:

'"Vi ska vara benhårda mot de kulturelement, som är förtryckande och som gör det svårare för de unga att klara sig i det danska samhället. Och här är traditionen med arrangerade äktenskap helt enkelt kärnan i den dåliga integrationen. Det är det, alla problemen utgår ifrån. Om man ska beskriva den dåliga integrationen i Danmark, börjar det med en familjesammanföring i 19-årsåldern. Därmed blir det lilla hemmet utlandsspråkigt, barnen kan inte danska, när de börjar i skolan, de vänjer sig vid att klara sig dåligt i skolan, de får ingen utbildning ­ t ex får bara var fjärde ung turk i Danmark en ­ och sen blir också nästa generation arrangerad in i ett äktenskap i 19-årsåldern för att få familjesammanföring med kusinen hemifrån. Så kan den onda cirkeln börja om på nytt. Det är ju 90 procent av alla äktenskap i det turkiska miljön, som ingås med avsikten att få en familjesammanföring.'

I en handlingsplan mot arrangerade äktenskap, som Bertel Haarder och socialminister Henriette Kjær offentliggör i dag, fredag, görs ett upplägg för att bland annat förstärka upplysningsinsatsen. Målgruppen är nämligen de unga invandrarkvinnorna.

Därtill kommer, att Bertel Haarder inom kort kommer att införa en ordning med förhandsavslag på familjesammanföring. Avsikten är, att föräldrarna får ett papper, som de kan visa för släktingarna och bekanta i hemlandet, och som gör det klart, att 24-årsregeln och anknytningskravet förhindrar tidigare ingångna avtal om giftermål."

Den danska regering har lanserat flera initiativ på "utbildnings- och jobbfronten":

"..Kommunerna får nu möjlighet till att påbjuda språkstimulering av dagisbarn, något som hittills bara har varit ett erbjudande. För barn i skolåldern ska särskilda stödmedel bidraga till projekt med lektionshjälp. När det gäller ungdomar ska man undersöka möjligheten för dem att tas in på yrkesutbildningar, även om deras teoretiska kunskaper inte lever upp till kraven. Med andra ord ska de unga kvinnorna fås till att bli social- och hälsomedarbetare, och de unga männen till att bli hantverkare.

Idag har blott 12 procent av invandrarmännen och 9 procent av invandrarkvinnorna en yrkesgrundande utbildning, medan de motsvarande siffrorna för danskarna är 66 respektive 61 procent. Den låga utbildningsnivån bland de etniska minoriteterna förklarar också, varför de flesta invandrare och efterkommande i den förvärvsaktiva åldern inte är i arbete. Således går 35 procent av all kontanthjälp till de 5 procent av befolkningen, som inte har västliga rötter."

Hur kan det komma sig att inte fler invandrare kommer in på arbetsmarknaden? Bertel Haarder ser en orsak i dansk "konsekvenslös slapphet", en annan i "kulturbarriärer":

"'Det finns en ringaktning för hantverksfacken och för att arbeta i social- och hälsosektorn, som är ett jätteproblem för integrationen. I Danmark är det ju fortfarande ganska ansett att vara en duktig hantverkare. Den inställningen har vi från Grundtvig. Vår positiva värdering av bonden har ju smittat av sig på andra fysiska yrken. Och vår välfärdstankegång har gjort, att offentligt anställda, inklusive lågt avlönade anställda utan långa utbildningar, ju också är aktade personer. Så det är en mycket stor integrationsbarriär, att man i den tredje världen ringaktar några av de jobb, där Danmark kommer att sakna arbetskraft i framtiden. Just på de områdena kan man knappt få de unga invandrarna till att ge sig in på. För dem är det finare att sitta bakom ett skrivbord och vara teoretiker eller att stå i en butik. Det har man knutit prestige till.'"

 Intervjun kommer sedan in på islam:

"...Så länge de religionsbestämda påbuden inte stör andra, eller inte är förtryckande, ska statsmakten hålla fingrarna borta.

I gengäld vill regeringen göra det svårare för imamer att etablera sig. Till exempel ska religiösa förkunnare nu kunna uppvisa en relevant utbildning för att få uppehållstillstånd, och de kan inte längre få kontanthjälp. Man vill helt enkelt försäkra sig om att de muslimska prästerna har en större menighet bakom sig, så de inte bara kan verka i små, extrema miljöer.

Enligt integrationsministern kan det heller inte bestridas, att islam innehåller element, som gör det svårt att bli integrerad i Danmark:

'Jag tänker på de kulturella förlängningarna av islam, som präglar de stora invandrargrupperna från Mellanöstern, Pakistan, Somalia och Turkiet. Jag vet mycket väl, att omskärelser, tvångsäktenskap, kvinnoförtryck, sharialagstiftning och diskriminering mot kvinnor inte nödvändigtvis står i Koranen. Men dessvärre hänger de förhållandena tätt ihop med de kulturer, som de nämnda invandrarna kommer från.'"