Yttrandefrihet i Sverige?

 B. Skrämma till tystnad genom hot/bestraffningar

1. Juridiska sanktioner

Det är en allmänt utbredd känsla hos svenskarna, att det kan vara farligt att lägga kritiska synpunkter på invandringen, att man kan drabbas av olika typer av sanktioner. Denna känsla må vara överdriven, men den är inte ogrundad.

 

Till de sanktioner man kan drabbas av hör de rent juridiska och straffrättsliga. Detta fick en boende i Bunkeflostrand i Skåne erfara år 2001. I ett e-postbrev till en socialdemokratisk politiker inom Malmö kommun hade han framfört invändningar mot att kommunen lät en stor muslimsk bidragsförsörjd familj av afghaner flytta in i en villa bredvid hans egen villa. Politikern såg till att polisanmäla mannen för hets mot folkgrupp. Han blev både åtalad och fälld i tingsrätten. Med formuleringen "en hoper araber" ansågs han ha uttryckt "missaktning för folkgrupp".

 

Lagparagraferna är ganska luddiga, så det är svårt att i förväg veta om ett uttalande är straffbart eller inte. Det kan bero på domstolens bedömning, varvid det har betydelse både vem det är som sagt något och i vilket sammanhang det skett. Den som vill vara helt på den säkra sidan kan således gör klokt i att vara väldigt tyst. I all synnerhet gäller detta för medborgare ur arbetarklassen, vars språkbruk lättare gör ett anstötligt intryck på jurister.

 

 Se även: Tystnadsplikt och Världsberömd