Lars Berglunds inlägg från den 9/4 -98:
Trolleri med siffror kring utvandring Det är bedrövligt att man varken kan få Pierre Schori att tala sanning eller ens erkänna att han varit osaklig och slarvig när han debatterar invandringspolitiken. I stället fortsätter han att trixa med siffror för att inbilla läsarna att hans invandringspolitik är den enda riktiga.
Han svarar inte på en enda av de frågor jag ställde till honom (Sydsvenskan 27.2) och han lyckas inte vederlägga en enda av de sakuppgifter som jag korrigerat honom med. I stället fortsätter han att på ett slentrianmässigt sätt presentera nya missvisande uppgifter med hjälp av statistik (Sydsvenskan 10.3). Därefter avslutar han sin artikel med en förhoppning om att jag skall bli klokare av hans märkliga tolkningar av statistik!
Hur gör då Schori när han förvränger statistik?
Jo, han drar antalet invandrare som folkbokfördes 1997 ifrån antalet personer som lämnat folkbokföringen samma år, människor som något kryptiskt kallas utvandrare, men som absolut inte får förväxlas med Vilhelm Mobergs typ av utvandrare, vilka lämnade landet för gott. Och simsalabim, härmed har 36.800 utomnordiska invandrare, vilka fått permanenta uppehållstillstånd 1997, plötsligt förvandlats till bara 6.300!
Vad är det som är så ohederligt med det?
Jo, han drar de s.k. utvandrarna, som till största delen består av svenska medborgare som tillfälligt jobbar eller studerar utomlands mm, ifrån antalet invandrade utlänningar, som huvudsakligen kommer från Asien och Afrika, och drar den märkliga slutsatsen att invandringen är rent bagatellartad. Han tycker således att t ex kurdiska gerillasoldater som lyckats ta sig ända hit kan kvittas mot t ex svenska sjuksköterskor som tillfälligt rest till Norge för att jobba. Det är ett häpnadsväckande resonemang!
Vad beträffar anhöriginvandringen 1997 på 18.910 personer är Schori mycket noga med att påpeka att bland dem också ingår anhöriga till svenskar.
Men sanningen är den att nästan alla som tar hit anhöriga i denna statistik är invandrare som är folkbokförda här. Så fort utlänningar eller deras barn blivit folkbokförda har de i sin tur rätt att ta hit hustrur, barn och andra nära anhöriga. Och alla garanteras försörjning på svenska folkets bekostnad så länge de önskar bo här. Den allra största kategorin av de 18.910 anhöriga, som fick tillstånd att bosätta sig här 1997, bestod av släktingar till människor från Asien och Afrika. Antalet anhöriga till invandrade turkar var t ex fler än antalet anhöriga till människor från hela EU!
Inga flyktingar eller invandrare har rätt att kräva att värdfolket också skall försörja deras släktingar, vilket Schori låter påskina i sammanhanget när han refererar till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen.
Däremot ingår alla folks rätt till sina egna territorier i de internationella överenskommelserna, men den rättigheten tycks Schori ha glömt bort när det gäller det egna folket. Den politik som Schori förespråkar är ju i realiteten en modern form av slaveri, där vi svenskar i humanitetens och solidaritetens namn tvingas försörja utlänningar och deras familjer för tid och evighet utan minsta krav på motprestationer. Det kan aldrig uppfattas som en trovärdig flyktingpolitik. Och det bidrar definitivt inte till att vidmakthålla respekten för asylrätten.
Schori låter också påskina att alltfler invandrare tar ansvar för sin egen försörjning. Det gör han genom att visa att antalet arbetslösa bland utomnordiska medborgare minskade en aning under 1997. Men Göran Persson var ärligare när han erkände att nedgången i arbetslöshetsstatistiken huvudsakligen berodde på kunskapslyftet och andra åtgärder och inte på att riktiga arbeten skapats. Och var har alla de hundratusentals invandrare som inte står till arbetsmarknadens förfogande tagit vägen i Schoris statistik?
Den svenska flykting- och invandringspolitiken tenderar tyvärr att bli solidarisk och human mot alla andra folk i världen utom mot svenskarna. Så vitt jag kan bedöma är detta första gången i världshistorien som en demokratiskt vald regering tvingar sitt eget folk att själva bekosta sin egen kolonisering. Och denna påtvingade kolonisering har man t.o.m. mage att kalla "berikande mångfald".
Givetvis är det inte invandrarnas fel att det blivit så här, utan hela ansvaret vilar på Schori och på alla dem som inte genomskådet de osakliga uppgifter som Schori uppenbarligen baserar sin s.k. samförståndspolitik på.
Lars Berglund
docent
Svar från Schori