Granskning av Queer

På Exilen återfanns hösten 2003 en länk till texten "PERVERSIONERNAS REVOLUTION - en kritisk granskning av Queer", utlagd på webbsajten "homosexuellt.com" den 5/9 -02. Några bitar:

Detta är en kritisk analys av queer-teori i allmänhet och i synnerhet av Don Kulick, text "Queer theory: vad är det och vad är det bra för?"

(1)Queer är en ny forskningsinriktning och som vi ska se, också en politisk rörelse. På mindre än ett decennium har den etablerat sig som ett akademiskt ämne i den anglosaxiska världen. Queer-teori är egentligen inte någon teori i vanlig mening utan ett antal olika perspektiv att tolka samhälle och kultur och hur identitet uppstår i ett socialt sammanhang. Dessa perspektiv kallas med en gemensam term queer-teori. Det som förenar perspektiven är att de alla betraktar "heteronormen" som ett problem som borde förklaras. D v s heterosexualiteten problematiseras. Kulick framhåller queer teorin problemområde:

" . .hur kommer det sig att heterosexualiteten tror sig vara naturlig och ursprunglig? Varför har den ett så starkt behov av att övertyga om dess självklarhet? . . .i vilken utsträckning är den beroende av homosexualitet för att den . . .ska kunna existera och övertyga?"(2)

Enligt queer teori är heterosexualiteten en "social uppfinning" och "som alla sociala uppfinningar har den en historia" som är kopplad till makt. Precis som inom feminismen är idén om maktstrukturer ett viktigt begrepp inom queer. Det innebär enligt queer teorin att heterosexualiteten är en social maktstruktur som ger vissa fördelar på andra människors bekostnad. Enligt Michel Foucault som är en av förgrundsgestalterna bakom queer-teori, så har man alltid använt makt för att bevara den genusordning och den dragningskraft som ska närma kvinnor och män till varandra. För queer teori gäller att heterosexualiteten inte i något avseende är mer naturlig eller bättre än någon annan sexuell inriktning, trots att den dominerar så starkt.

För att berättiga queer-teori så måste man ju argumentera för att heterosexualiteten inte är mer "normal" än t.ex. homosexualitet. Don Kulick skriver:

" . .det är framför allt insikten om att heterosexualiteten inte alls är självklar, utan istället är en uppsättning identiteter, relationer och värderingar som uppstått till följd av bestämda sociala, historiska och kulturella betingelser, som gjort att queer-teori rönt som mycket uppmärksamhet från så många olika håll. . . Innan jag fortsätter vill jag dock genast ta itu med den vanligt förekommande invändningen: Men är inte heterosexualiteten naturligt i någon mycket grundläggande mening? Hur skulle människosläktet kunna fortleva om inte merparten av människor var heterosexuella?

Svaret på den invändningen är att människosläktet inte fortlever p g a heterosexualitet, utan på grund av att det föds barn . . .hur de [kvinnor] bär sig åt för att sädesvätska skall hamna i deras livmoder och där eventuellt befrukta en äggcell, är någonting som kan skötas på en mängd olika sätt . . . Hela världen skulle kunna vara homosexuell och barn skulle fortsätta att födas utan minsta problem." (3)

Kulicks argument är alltså att heterosexualitet inte är något grundläggande naturligt eftersom det inte är nödvändigt för människosläktets fortlevnad. Men detta är ju som att resonera att det inte är något grundläggande naturligt att äta mat. Det är ju inte nödvändigt att människan äter mat för att fortleva, endast att hon får i sig näring, någonting som kan skötas på en mängd olika sätt. Eller varför inte gå ytterligare ett steg och hävda att det inte heller nödvändigt att barn föds utan endast att människor reproduceras på något sätt. I framtiden kan det säkert tänkas kunna gå till på en mängd olika sätt. Menar Kulick att det inte är grundläggande naturligt för människan att föda barn när den nya tekniken kommer? Fortfarande skulle vi anse att det är någonting naturligt och djupt mänskligt att människan äter mat, och föder barn o s v. Vi skulle fortfarande anse att det vore något onaturligt om en person vägrade äta och istället insisterade på att all näring skulle komma via dropp. Kulicks försvar är inte speciellt övertygande!

Queer perspektivet vilar på någonting som kallas konstruktivism. Enligt konstruktivismen är både homo - och heterosexualiteten helt och hållet sociala konstruktioner och inget "essentiellt" för människan. Hela den mänskliga tillvaron är mer eller mindre socialt konstruerad utifrån den miljö och tid hon lever i. Men Queer perspektivet är så radikalt i sin subjektivism att det blir självvederläggande.
En teori vederlägger sig själv när den inte fyller sitt eget kriterium för acceptans eller när den förutsätter sin egen falskhet. Ett exempel på detta är påståendet "Det finns inga sanningar" o s v. Om detta vore sant så vore det falskt, alltså finns det sanningar. Påståendet är alltså med nödvändighet falskt. Don Kulick framhåller om queer:

"I sin vägran att lyssna på förståsigpåare som menar att queer-tolkningar är förvrängningar av hur det "egentligen" är stödjer sig queer teori på den postmoderna insikten om att ingenting "egentligen" betyder någonting alls. Alla förståelser är subjektiva och hur man tolkar ett kulturellt fenomen är beroende av var man befinner sig i samhällshiearkin och vad man har för livserfarenhet. Det finns inga absolut rätta eller sanna tolkningar -bara tolkningar som åtnjuter mer eller mindre gehör, därför att de uttrycks av eller förknippas med människor med mer eller mindre prestige och makt i samhället."(4)

Men om det här skulle vara sant så gäller det ju också queer-perspektivet! Så varför besvärar sig Kulick och andra queer-förespråkare att forska och undervisa om det? Om tolkningar aldrig är berättigade utan endast godtyckliga val, varför ska vi då välja att tolka samhället i enlighet med ett queer-perspektiv? Allt som Kulick framhållit om heteronormen som en maktstruktur och förtryckandet av andra sexualiteter o s v är alltså ingen korrekt beskrivning av hur det förhåller sig! Vilket värde tillför då queer-teorin om det inte finns något skäl att tro att den är sann? Varför försöker Kulick argumentera för den när det inte går och det i själva verket endast handlar om att få gehör? Eller är det hans sätt att vinna gehör? Varför vill han ha gehör för den om den inte är en rimlig tolkning av hans erfarenheter? Är det att han genom sin "maktposition" som docent vill kämpa för en teori som det inte finns något skäl att tro på men som passar hans intressen?

Queer perspektivet är inte bara självvederläggande, det innebär också absurda implikationer för moraliska omdömen. När någon hävdar att stora orättvisor begåtts mot en folkgrupp oavsett vilka belägg som ges, så år det endast en godtycklig åsikt och negationen är lika godtagbar. När en vuxen berättar om hur han/hon som barn utsatts för övergrepp, så är detta bara godtyckligt och det är lika bra att acceptera förövarens version att det inte var ett övergrepp. Är detta rimligt? Om Kulick skulle försöka kontra med att queer-teorin är en rimlig tolkning av hans erfarenheter men att människor ändå aldrig har samma erfarenheter, så uppstår ett annat absurt problem. Om vi inte har någon gemensam erfarenhet så har vi heller inget gemensamt med någon. Då kan man inte heller diskutera någon gemensam teori (som t.ex. queer teorin) Queer-teori är både självvederläggande och absurd. Det är anmärkningsvärt att en teori som är så irrationell får statliga bidrag för att läras ut på universiteten."

"Istället för att det är något problematiskt med "heteronormen" så är queer rörelsen ett uttryck för att individer med "perversa begär" börjar gruppera sig och omdefinierar vad som är rätt och fel, vad som är sjukt respektive friskt. Om en individ har ett avvikande begär, så kan han/hon förenklat förhålla sig på två sätt: antingen acceptera att någonting är fel på henne sig själv, eller så hävda att något är fel på "världen". För queer förespråkarna gäller det sistnämnda. Queer skulle alltså kunna ses som ett uttryck för "perversionernas revolution" om man så vill. Kanske är det istället denna "perversionernas revolution" som borde problematiseras och studeras?

Alltså, den rimligaste förklaringen till att "heteronormen" har börjat att diskuteras och att det finns en queer-rörelse, är snarare att individer med avvikande sexuella preferenser grupperar sig och vägrar acceptera att de är något fel med dem. Istället projiceras problemet på ett extern objekt: samhället. Om denna förklaring är korrekt bör man förvänta sig att personer med ett queer perspektiv är sexuellt avvikande eller på annat sätt avvikande från "heteronormen". Det är allmänt känt att en stor grupp av dem som ansluter sig till queer själva är sexuellt avvikande. Ett gott exempel kan vara Michael Foucault själv. Han var själv homosexuell som med liv och lust ägnade sig åt sado-masochistiska utsvävningarpå "läderbarerna" på Folsom Street (7). Han dog i aids juli 1984. Foucault uttryckte att han försökte göra de intellektuella saker som skulle "attrahera vackra pojkar"(8). Michel Foucault var också aktiv i att försöka legalisera pedofili. I hans verk finns också flera hänvisningar till "barnsexualitet" (10) . Marquis de Sade var en av hans "intellektuella och moraliska hjältar". När Noam Chomsky mötte Foucault i en debatt i holländsk TV ansåg han Foucault var fullständigt amoralisk. Den senare uttryckte att moral o s v endast handlade om vem som hade makten. Är det konstigt om en person som Foucault med sitt livssyn vill hävda att "det är något fel på världen" och inte på honom själv? Detta att hantera sina egna inre demoner genom att fördöma omgivningen och projicera problemet utanför sig själv är ett så pass djuppsykologiskt intressant ämne att det ytterligare ger skäl till att man bör studera och problematisera queer-rörelsen. Queer är ju kanske unikt i att en hel rörelse projicerar sina problem på omvärlden och ger sin projicering vetenskaplig täckmantel. Varför har vi inte universitetskurser som studerar queer rörelsen som fenomen?"


"En annan inkonsekvens inom queer-teorin som sällan uppmärksammas, är att det bara är vissa sexuella avvikelser som upprättas gentemot det förtryckande hetero-samhället. Varför ska inte alla sexuella avvikelser frigöras, även pedofili och zoofili (sex med djur)? Det tycks ju vara en konsekvens av queer rörelsens principer. Eller är det så att man undviker att kämpa för det just nu endast av politiska skäl? Kommer vi att få se queer rörelsen förespråka pedofili o s v som likvärdig heterosexualitet? Faktum är att det finns konsekventa queer teoretiker, oroväckande många, som förespråkar allt detta absurda. Flera queer-teoretiker för fram att barn ska ses som sexuella och legitimerar pedofili, djursex o s v. T e x queer teoretiker Michael Moon uttrycker att han vill tro att Huckleberry Finn tvingades in i en pedofil relation med den förrymde slaven för att överleva(14). Ledande queer teoretikern Andrea Dworkin drömmer om ett "androgynt" samhälle där man gjort sig av med den manliga dominansen och heterosexualiteten där alla tabun mot pedofili, djursex och incest är borta:

"Incest förbudet kan endast förstöras genom att förstöra kärnfamiljen som kulturens primära institution. Kärnfamiljen är skolan i värderingar för ett sexistiska och sexuellt förtryckt samhälle. .. När det gäller barn, är de också erotiska varelser, närmare androgynitet än de vuxna som förtrycker dem. Barn är fullt kapabla att delta i samhället och har varje rätt att leva ut sina egna erotiska impulser . . i ett androgynt samhälle kan de impulserna behålla en hög grad av ospecifikation kan utan tvekan visa oss andra vägen till sexuellt förverkligande. Distinktionen mellan 'barn' och 'vuxna' och de sociala institutioner som underbygger de distinktionerna kommer att försvinna när det androgyna samhället utvecklas."(15)

En sund människa kan bara dra en slutsats: queer teori är antingen inkonsekvent eller har helt absurda följder."

"I samband med att Kulick diskuterar spänningen (läs: motsägelse) mellan homorörelsens teser om "homosexuell läggning och identitet" och queer-tesen om att ingen essentiell identitet eller läggning finns, framhåller han:

"Det är omöjligt att släta över sådana spänningar, och det går inte att blunda för att queer-teori och den politiska homosexuella frigörelsekampen skiljer sig på ett avgörande sätt på denna rätt så grundläggande fråga om identitet. En viktig uppgift som återstår . . . är därför att tillsammans försöka utveckla politiska strategier och mål som bygger på och stödjer queer identiteter (i alla des skepnader: homosexuella, bisexuella, heterosexuella, osv., . " (16)

Här är det ganska uppenbart att det som Kulick sysslar med är en politisk kamp för att sprida sin trosövertygelse. En trosövertygelse som dessutom tycks irrationell och orimlig."

 Se vidare:

Barnets bästa?

Fri forskning?