Etniskt boende (1)
Inger-Siv Mattson skrev 2001, med anledning av en GP-artikel "Trygga
i spansk miljö" och ett radioinslag, om det etniska boendet
La Dalia i Göteborg, följande inlägg:
Kontrasten med hur den s k vården - vanvård är
onekligen ett mer korrekt ord i sammanhanget - ser ut för våra
egna åldringar är skrämmande. Förnedring, verbalt och
fysiskt våld, infekterade liggsår med maskar och avföring,
näringsbrist, uttorkning,godtycklig medicinering,avsaknad av kvalificerad
personal är bara några exempel på politikernas katastrofala
misslyckande när det gäller våra egna gamla. Lever pensionärerna
på La Daliaö h t i samma land som de pen-sionärer som får
ligga med blöta blöjor, duscha var fjortonde dag, i bästa
fall får en gnutta frisk luft en gång i månaden och som
oftast inte ens får varm mat?
Krisen i det svenska välfärdssystemet innebär
bl a dygnslångaväntetider på akuten,kvinnor i födslovärkarmotas
bort i dörren till sjukhuset, äldre får vänta i år
på en höftledsoperation, äldre vårdbehövande
får inte bo tillsam-mans efter50års äktenskap etc etc Listan
på de politiska tillkortakommanden och misslyckanden kan göras
hur lång som helst. Kommer de nya svenskarna att finna sig i alla
dessa missförhållanden? Givetvis inte.
Det talas gärna och mycket om hu-manitet när det
gäller s k "flyktingar". Men då det gäller våra
egna gamla och sjuka talas det bara om att spara till sista kronan. Då
kan våra annars så "duktiga" politiker inte ens stava
till humanitet. Då handlar det aldrig om människor!
Av Lagerblads artikel framgår att "antalet
äldre med utländsk bakgrund ökar för varje år
i Sverige" och att "de idag utgör nästan 10 procent
av befolkningen." Vi får ständigt höra att "antalet
äldre i Sverige är för många och kostar för mycket
och inte har vett att dö i tid." Men det gäller givetvis
inte de främmande. Det gäller bara dem som med hårt arbete
byggt upp den välfärd som inte längre finns! För oss:
Våra pengar måste ju i första hand räcka till de tio
procenten im-porterade äldre!
För något år sedan rapporterade massmedia om gamla dementa
patienter på ett äldreboende i Göteborg som inte fått
komma ur sängen på en vecka. De fick ligga i nio timmar med smutsiga
blöjor. De serverades regelmässigt kall mat eftersom det inte
funnits tid att värma maten. Fyra vårdare hade hand om femton
dementa patienter. I över ett år hade facket påtalat bristerna
på äldreboendet.Chefen för äldrevården i Göteborg
sade sig ha"känt till en del av missförhållandena
men inte att det varit så illa." Ledning och s k an-svariga
politiker har som vanligt inte reagerat!
En anställd på ett av Stockholms sjukhem har berättat
att det finns arton patienter varav flortonmåste matas och i övrigt
skötas som barn. De är två stycken om jobbet vissa dagar.
På äldreboendet Norrelidi Växjö avslöjades det
att gamla får ligga med våta nattblöjor till klockan elva
på förmiddagen. Det händer också att personalen inte
hinner ge dem frukost varje dag. På ett äldreboende i Sundsvall
saknades en så enkel sak som dörröppnare ( ! ) vilket gjorde
att de gamla inte kunde ta sig varken ut eller in! Då hade kommunen
inga resurser. Till dörröppnare.Kommunen hade fördubblat
färdtjänstaxorna och t.o.m velat lägga ner färdtjänsten.
Ingen "ansvarig" hade någon roll i detta - man hade "inte
gjort något formellt fel." Hade det gällt berikarna hade
det nog gått fort att åtgärda missförhållandena!
Så har våra gamla det i äldreboendet.Listan på politiskt
beslutade missförhållanden kan som sagt göras lång.
"Att då (när man blir äldre
och kanske litet dement) vara omgiven om människor som kan spanska
är förstås en trygghet"
Anna Lagerblad återkommer gång på gång till hur
viktigt det är att de äldre kan kommunicera med vårdpersonalen
på sitt eget språk. Dessvärre är detta av någon
anledning inte lika viktigt när det gäller våra egna åldringar.
De får finna sig i vårdpersonal som talar ingen eller i bästa
fall mycket dålig svenska.
Enligt DO Margareta Wadsteinhar en 85-årig kvinna i
min bekantskapskrets som oroar sig för att få en icke svensktalandehemvårdare,
inte rätt att kräva en hemhjälp som talar svenska! Att ställa
krav på svenskta-landepersonal i hemvården är diskriminerande
och därmed straffbart "om kommunen, som arbetsgivare, tillmötesgår
kravet." En svensk har alltså inte rätt att kräva svensktalande
personal. .
Alternativet är enligt DO att avstå från
vård. "Skulle hon (vårdtagaren) t o m vara beredd att avstå
från hemvård som alternativ? Risken är nämligen att
kommunen begår lagbrott om den tillmötesgår hennes önskemål.
"En svensk åldring har alltså inte rätt att vägra
låta sig "vårdas" av t e x en icke-svensktalandeafrikan.
Alternativet är att avstå från vård! Något
annat alternativ gives m a o inte för ursprungsbefolkningen! Vi har
m a o inte samma rätt till den trygghet det skulle innebära att
vara "omgivna av människor som kan svenska."
Också i ett inslag i P 1 för något
år sedan om La Dalia underströks vikten av att de fem undersköterskorna
talade både spanska och svenska: "Att
skapa trygghet genom språket är en av grundideerna på Dalian." Ordföranden i Stödföreningen för äldre spansktalandeLuis
Narvarezsade: "Det är oerhört viktigt
att få tala sitt modersmål med sköterskor och läkare."
Det skulle också våra egna gamla tycka. Men de
får som bekant nöja sig med outbildad personal som inte ens talar
något så när begriplig svenska. "Alla
har rätt till en äldreomsorg där man kan göra sig förstådd
på sitt eget språk". Alla? Ja, alla utom
svenskarna. För svenskarna är "grundidén att skapa
trygghet genom språket" inte aktuell!
"Den svenska vården är inte anpassad för de behov
som finns hos den mångkulturella befolkningen." Dessvärre
är "den svenska vården" inte heller anpassad för
de behov den svenska befolkningen har. Det saknas nämligen resurser!
Den stora frågan är alltså: Hur
kommer det sig att det alltid saknas resurser när det gäller etniska
svenskars behov men aldrig när det gäller det nya frälsets
krav? Enligt Kommunförbundet "finns
det beredskap att öppna fler äldreboenden anpassade för etniska
grupper när behovet uppstår. De flesta kommuner har råd
att erbjuda både personal som talar de boendes språk, särskild
kosthållning och aktiviteter för den etniska gruppen."
Märkligt att "de flesta
kommuner inte har råd att erbjuda personal som talar de boendes språk,
särskild kosthållning och aktiviteter" när
det gäller svenskar! När det gäller svenskar är det
inga som helst problem att "bunta ihop dem hur som helst."
"Man måste också
se till att de (vårdpersonalen) har ordentlig vårdutbildning
och tillräcklig kulturell kompetens." Ytterligare
ett exempel på att infödda svenskar inte har rätt att ställa
samma krav som de invandrade välfärdskarriäristerna från
jordens alla hörn.
Den 24 maj2001undrade en förtvivlad undersköterska
i DN hur hon skulle kunna "leva upp till
sitt ansvar när mina medarbetare inte har någon utbildning. Många
kommer direkt från gatan. De kan knappt skriva sina namn på
tidkorten. De flesta kan inte tala svenska." På La
Dalia har man utbildade och dessutom garanterat tvåspråkiga
undersköterskor. Hur går denna ekvation ihop?
"En annan skillnad är förhållandet
till manliga vårdbiträden" "Våra kvinnor tycker
det är jobbigt att blitvättade av dem" (manliga
vårdbiträden). Många av "våra kvinnor"
tycker också "det är jobbigt" att bli tvättade
i stjärten av en somalier.
"Svenskar kanske är mer vana vid att
även män arbetar som vårdbiträden." Nej, det är vi inte. Men vi har ö h t inte blivit tillfrågade!
Vi har helt enkelt tvingats "vänja" oss. Vi har tvingats
acceptera direktiven uppifrån. Vi har ingen talan. Skulle
vi våga protestera och opponera oss anklagas vi ofelbart för
"rasism" och `främlingsfientlighet."
För invandrarna finns en diskrimineringsombudsmanmen
vem företräder våra gamla som politikerna dömt till
den vanvård som är vår tids ättestupa? De förhatliga
Sverigedemokra-terna vill tillsätta en pensionärs- och äldreminister
- något som borde vara lika självklart som att det finns en ungdomsminister!
"Vi försöker laga latinamerikansk
mat" I motsats till svenska åldringar som ständigt
drabbas av undernäring och uttorkning - och som ofta inte ens får
varm mat - serveras frälset på La Dalia näringsriktig, riklig
och god mat från respektive hemländer. "En
grundtanke var att erbjuda pensionärerna sydamerikansk mat. Men vi
tänkte inte på att matkulturen var så pass skiftande i
de olika länderna. Nu har vi fått kompromissa så att vi
lagar mat från olika länder varje dag" har enhetschef
Eva Hjalmarsson berättat i en radiointervju.
En av pensionärerna tyckte att "maten
är bra trots att det inte är chilenskt varje dag. Det får
man stå ut med." Det gläder givetvis svenska
skattebetalare att man "står ut" med denna uppenbara och
beklagliga brist i kosthållet!
Man kan ju fråga sig hur pass vanligt det är att svenska gamla
serveras specialiteter från sin egen landsända. Krav på
specialiteter från Skåne, Småland, Gotland, Västerbotten
etc skulle knappast tillmötesgås eller ens tolereras!
"Därute (i Angered) var
det många som sade elaka saker om vad som händer på svenska
ålderdomshem. Men det är inte alls lika hemskt som de sade, i
allfall inte här" sade Vania Ibanezi Lagerblads artikel.
I P1-inslagetom La Daliasade en av de intervjuade att "det känns som om jag är i himlen." Varför
gör inte ansvariga politiker en utredning för att utröna
hur många etniskt svenska åldringar som tycker att de är
"i himlen"?
Vid tiden för inslaget i P1om La Daliavårdade fem undersköterskor
sju spansktalande åldringar från Chile, Bolivia och Uruguay.
Ingen av de intervjuade åldringarna verkade ens i närheten av
demens och således inte speciellt vårdkrävande!
Pedrohade flyttat från Chile till sina döttrar
i Sverige men de kunde/ville inte ta hand om honom. Pedro kunde klart och
koncist uppge varför han bodde på det kommunala, skattefinansierade
äldreboendet La Dalia. Han sade sig "förstå
att att han inte kan kräva att döttrarna ska ta hand om sin gamla
pappa"
Men han kunde utan betänkligheter kräva att de svenska
skattebetalarna skall ta hand om honom!