image
image
image
image
Blågula FRÅGOR, nr 3/04:

 

 "INVANDRARE FÖR SVERIGE":

"Det är skillnad på invandrare och främlingar.

En invandrare kan bli svensk och uppträda solidariskt med andra svenskar. En främling står utanför vårt samhälle, känner ingen samhörighet med det svenska folket.

BGF inleder här en intervjuserie med invandrare som valt att säga ja till Sverige."

Intervju med Anna Hagwall:

FRÅN KADARS UNGERN

Intervjuare: Jan Milld


Du har väl hört talas om det "främlingsfientliga" partiet Sverigedemokraterna? Här är det något som inte stämmer!

I valet till EU-parlamentet den 13 juni finns Anna Hagwall med på SD-valsedeln, uppsatt på 4:e plats. Anna, som kommer från Ungern.

 


Anna Hagwall kom till Sverige som anhöriginvandrad, hon flyttade till Sverige efter att ha träffat en svensk man. Det skedde 1972, när hon var 19 år. Anna var alltså bara tre år gammal under Ungernrevolten, växte upp i Budapest under tiden för Janos Kadars Moskvatrogna kommunistregim.

Anna vet alltså hur det kan vara att leva i en diktatur:

- Hemma talade man på ett helt annat sätt än officiellt i samhället, eller mot vad som stod i tidningarna.

- Det var bara skönmålning av verkligheten, ingen tog det på allvar.

- Alla visste att vi producerade undermåliga varor, att det var ett klassamhälle och att nomenklaturan där uppe hade det mycket bättre än vanligt folk. De levde helt avskärmade. De hade sina privilegier, vi fick inte ens se hur de levde.

Det fanns med andra ord en dubbelhet och ett hyckleri i det kommunistiska Ungern.

Anna berättar om den bild hon och andra ungrare hade av Sverige och svenskarna:

- Vetskapen var att Sverige var ett väldigt fint land, där humanismen stod högt i kurs, där människor var bildade och språkkunniga. Svenskarna reste mycket i världen och förvärvade en stil och klass. Vi visste att folk var ärliga i Sverige, det förekom inga stölder, inte mycket bedrägerier eller brottslighet överhuvudtaget.

- Sverige hade en renomé?

- En renomé som var väldigt, väldigt bra!

Det gällde här inte bara den svenska modellen och det materiella välståndet:

- Det gällde framförallt den svenska människan och den svenska kulturen Det visste jag hemifrån, från mina föräldrar.

Efter sin ankomst till Sverige reagerade Anna dock över vänsterinriktningen i den politisk debatten och över alla USA-kritik - i början av 1970-talet pågick ju fortfarande Vietnamkriget.

- Jag tyckte inte om att ni var så flummiga här.

Anna har senare kunnat konstatera att svenskar är konflikträdda, har svårt både att ge och att ta kritik. Själv är hon mer öppen och spontan, säger till när hon tycker något är fel. Bland grannarna i radhusområdet har detta inte gjort henne populär.

Anna förundrar sig också över att svenskarna inte "är mer rädda om sitt land":

- De som har upplevt krig, umbäranden och elände är kanske mer uppskattar när de har det bra.

- Folk värderar inte att bakom det här välståndet som vi har nu ligger många, många generationers svett och hårt arbete, man har gjort upp-finningar och startat företag, man har samarbetet demokratiskt och utvecklat bra institutioner.

- Den här höga standarden är ingenting självklart. Man borde sätta mer värde på vad man har uppnått. Det är absurt för mig, att man nu håller på att slösa bort det!

Vad hon här syftar på är både u-hjälpen och flyktingpolitiken:

- Man kanaliserar miljarder till andra folk, folk som inte förtjänar det. De har inte samarbetet, de har inte skapat sina institutioner som svensk-arna.

I grunden har Anna hela tiden varit positiv till Sverige och svenskarna:

- Svenskarna är ett bra folk, av människor som sköter sig. Jag tycker att man måste försvara ett sådant folk.

Tongångarna bland en del andra ungrare i Sverige har gjort henne beklämd:

- Jag mötte en nedlåtande attityd från invandrare, den här tag-för-sig-mentaliteten utan minsta ödmjukhet. Det stör min rättsmedvetenhet, att man ska utnyttja dem som är goda mot oss. Jag tycker det är absurt!

Hur förklara detta förakt? Anna tror det har samband med oviljan från svenskarnas sida att försvara sig. Det ligger nära tillhands att förakta den som inte kan säga ifrån.

Detta är bakgrunden till att Anna Hagwall nu är medlem i Sverigedemokraterna. Vägen till SD gick via en kort period inom Moderaterna, men där tyckte hon att det var svårt att påverka, kritik tystades ned:

- Jag uppfattades nog som bråkig.

- Inte ens inom ett politiskt parti var man intresserade av politisk debatt!

- Nej, det var man inte.

Det Anna förutom invandringspolitiken ville diskutera gällde främst två områden: bidragskulturen och högskattesamhället.

- Man ska inte bara dela ut miljarder i understöd och bidrag till folk, utan motprestationer. De ska ju bidra med sitt kunnande. I samhället finns ju många arbetsuppgifter som behöver skötas. Se på parkerna, de är nedskitade, fullt med hundbajs och klotter. Varsågod, skött det, om man inte kan hitta något annat arbete!

- De höga skatterna dödar initiativ, kväver företagsamhet i sin linda.

- Folk är inte så intresserade av de övergripande frågorna, det har jag förstått. Det är dagistaxan och det dagsaktuella, så långt som näsan räcker...

Nu är Anna alltså aktiv inom Sverigedemokraterna i Täby, sitter i styrelsen för SD:s Stockholmsdistrikt och medverkar i SD:s närradio.

Hon kandiderar som sagt även för SD till EU-parlamentet. Ett val som råkar inträffa just på Annas namnsdag.

Alltså: gå och rösta på Anna Hagwall på hennes namnsdag!

Den 13 juni.


 Se vidare:

Dorinel Marc



image


 
image
 
 
image