Brottsligheten i allmänhet har ökat kraftigt sedan mitten av 1900-talet. Det rör sig om en femfaldig ökning av anmälda brott enligt brottsbalken.
Särskilt påtaglig har ökningen varit av bl.a. våldsbrott. Misshandelsfallen har ökat från i snitt 8.000 under 1950-talet till cirka 46.000 under 1990-talet - en 6-faldig ökning. Antalet rån har på motsvarande sätt ökat från 320 till 4.800 - en 15-faldig ökning.
I denna typ av brottslighet är personer med utländsk bakgrund kraftigt överrepresenterade.
Detta gäller även brottslighet överhuvudtaget, och då även för utlänningar som blivit svenska medborgare.
Vi får nu höra talas om nya typer av brott, brott som tidigare inte förekom i vårt land. Inte minst gruppvåldtäkter. Detsamma gäller gaturån hörde vi heller inte talas på 1960-talet. I båda fallen finns ett rasistiskt mönster: förövarna har in de flesta fall utländsk bakgrund, medan offren i de flesta flal är etniska svenskar/svenskar. Det finns inte ett enda fall av gruppvåldtäkt, där förövarna var etniska svenskar medan offret var en invandrarkvinna.
