|
|
|
||||
|
Född: 1698, Östergötland Samtida med: Fredrik I, Adolf Fredrik Nyckelord: matematiker och fysiker, akromatiska linser Död: 1765
|
 |
Samuel Klingenstierna föddes 1698 i Östergötland. Hans farfar hade varit biskop i Göteborg, hans morfar biskop i Linköping. Hans far dog "sotsängsdöden" (TBC) som major i Karl XII:s arme under fälttåget i Sachsen.
Samuel Klingenstierna inskrevs vid Uppsala Universitet 1717, men visade inledningsvis svagt intresse för att bevista föreläsningarna, han skaffade sig hellre kunskap genom självstudium. Ämnet var juridik, som kunde ge en säker utkomst. Det visade sig dock snart att Samuels intresseinriktning var en annan - nämligen matematik och fysik.
Som matematiker blev Klingenstierna både kunnig och skicklig, främst inom geometrin. Hans främsta vetenskapliga insatser tillhör dock fysiken, där han motbevisade Newtons arbete när det gällde ljusets brytning i optiska linser.
1725 öppnade Klingenstierna en egen matematisk skola, med en högre undervisningsnivå än vad som var brukligt på universitetet. Flera blivande lärare vid universitetet deltog i denna undervisning.
Klingenstierna belönades 1727 med ett resestipendium som möjliggjorde en längre utländsk resa. Första resmålet blev den ryktbare Wolff, Leibnitz lärjunge och traditionsbärare. Här författade Klingenstierna sin första matematiska avhandling, "Analysis Linearum tertii ordinis". Resan fortsatte till Basel och Paris, där han träffade andra matematiker.
Efter rekommendationer från Wolff utsågs Klingenstierna till professor i geometri i Uppsala, en verksamhet som han påbörjade efter hemkomsten 1731.
Klingenstierna såg till att undervisningsnivån vid universitetet snart var högre än vid de flesta andra universitet.
"Algebraisk uträkning /../ borde, efter min smak, inte oftare brukas, än då man råkar i någon labyrint, ur vilken man eljest inte ser sig någon utväg. Den geometriska vägen är lättare att följa, medan man i den algebraiska ibland förlorar sitt ämne ur sikte"
Efter en tid övergav dock Klingenstierna professuren i geometri, för att istället bli professor i fysik. Under lång tid han han då redan verkat inom såväl fysiken som filosofin.
Klingenstierna sysslade även med olika optiska problem och frågeställningar och var den som upptäckte hur man kan konstruera linser utan färgbrytning. Newton hade hävdat att det var omöjligt, men Klingenstierna kunde visa att så inte var fallet.
Sten Söderberg skriver i sin bok "Stora svenskar":
"Newtons felaktiga teori var, kort sagt, att det inte går att göra akromatiska linser, det vill säga linser som bryter vitt ljus utan att uppdela det i fräger, och därför uppfann han spegelteleskopet.... påstod Newton, att vitt ljus efter passagen genom ett optiskt medium, förblir vitt endast så länge ljusstrålen är parallell med den ursprungliga strålen. Det skulle alltså inte vara möjligt att bryta ljuset från en vit strålande punkt genom en lins utan att få färgade kanter (så som vi idag ser dem i dålig optik)..."
Samuel Klingenstierna hade 1755 i Vetenskapsakademins Handlingar publicerat en banbrytande uppsats "Anmärkning vid Brytnings-Lagen af särskilda slags Ljus-strålar", då de gå ur ett genomskinande medel in i åtskilliga andra", där han tillbakavisar Newtons teori. Denna uppsats översändes till den brittiske forskaren John Dolland, som försvarat Newtons teori:
"Dolland läste svenskens teoretiska utredning och tre år senare presenterade han inför Royal Society sin just patenterade uppfinning av en dubbellins, sammansatt av en lins av kronglas och en av flintglas, som korrigerade den kromatiska aberrationen... I slarvig historieskrivning ges Dollands hela äran av att vi idag har akromatiska kikare och kameror - i vetenskapligt ambitiösa verk nämns Klingenstiernas insats."
Samuel Klingenstierna kom att bortryckas från fysikprofessuren då han 1756 kallades till hovet för att undervisa prinsen, sedemera Gustav III.
 |
 |