Ur SCB-skriften "Utländska medborgare i kriminalstatistiken 1993", tabell 1 hämtar vi nedanstående uppgifter. Tabellen avser "För brott misstänkta och för brott lagförda personer, 1990-1993 (medeltal). Svenska och utländska medborgare." (Här innefattas alltså invandrare som naturaliserats)

Siffrorna blev:

Bristerna med denna statistik på "utländska medborgare" är uppenbara:

1. "Utländska medborgare" innefattar även personer som inte bor i Sverige, inte är folkbokförda här. Följaktligen finns där en överrepresentation för medborgare från Finland, Norge och Danmark. Kategorin rymmer människor som reser in i Sverige just för att begå brott.

2. "Utländska medborgare" rymmer inte de invandrare (= utrikes födda) som förvärvat svenskt medborgarskap. Något som gäller drygt hälften av invandrarna i Sverige.

Bilden klarnar något genom följande diagram:

80% av de 1993 för brott lagförda var svenska medborgare, dvs infödda eller naturaliserade svenskar.

12% var utländska medborgare, folkbokförda i Sverige.

8% var utländska medborgare, ej folkbokförda i Sverige.

De 12 procenten ska jämföras med andelen utländska medborgare som vid samma tid var folkbokförda i Sverige, nämligen drygt 5%. En klar överrepresentation, alltså.

Men hur förhåller det sig med den grupp invandrare som naturaliserats? Om detta får vi veta genom en rapport av Sarnecki m.fl.