Argumentering utan
argument
Ett särskilt TV-program
- "Mediemagasinet" - har tillkommit för att granska
massmedia i Sverige. En utgångspunkt är då att makthavare
behöver granskas och att även journalister är makthavare.
Ett förvisso skriande behov, särskilt mot bakgrund av våra
massmedias sätt att hantera invandringsfrågan.
Det visar sig dock att när
"Mediemagasinet" tar upp invandringen är man inte
mindre korrekta än de media man ska granska, snarare tvärtom!
Före den 11 september 2001 hade man ett inslag om islam där man
släppte fram Ylva Brune, "doktorand i journalistik",
känd som en slags åsiktspolis. Brune håller efter svenska
journalister så att de inte slappnar av i t ex sin sållning
av uppgifter om etnisk tillhörighet hos gärningsmän.
Det intressanta med detta
inslag är hur det exemplifierar den korrekta metoden. På samma sätt som Expo
argumenterar Brune utan att behöva använda vare sig fakta eller
argument. Det räcker med att citera en motståndare och låta
citatet åtföljas en raljerande kommentar och/eller leende för
att budskapet ska gå fram.
Man kan också, som
doktoranden gav prov på i Mediemagasinet, måla upp en form av
karikatyr och sedan angripa denna (enligt metoden ovan). I det aktuella
programmet konstaterar en mansröst, angående medias rapportering
om islam:
- På den internationella
arenan är det våld och extremism som dominerar. Hemma i Sverige
har medierna andra stereotyper när de försöker förstå
det som händer. Tre stycken är vanligast förekommande.
Den missanpassade muslimske patriarken.
Den viljelösa kvinnan i slöja.
Och så inte minst den unge muslimske gangstern.
Så kommer Ylva Brune
in, i förtrolig närbild:
- Ja, det är en
ung man från förort. Han är förknippad med den här
kusliga förorten, det finns flera grundtyper, men det är en av
dom.
- Han... utnyttjar svenska
flickor,... (halvskrattande) men han planerar att gifta sig med en oskuld från
sin egen kultur. Han är inte riktigt rationell, han kan inte kontrollera
sina impulser riktigt.
- Jag menar, om han får
syn på en svensk tjej i kort-kort och högklackat så kastar
han sig över henne och våldtar henne. Och han skäms inte
för det, därför att det ligger liksom i hans kultur och religion
att närapå uppmuntra till detta.
- Sen är han nästan
kriminell. Är han inte kriminell redan så kommer han att bli
kriminell. På grund av att han lever i den här förorten
som ju inte alls hör till Sverige på något sätt, utan
är totalt annorlunda.
Men i Danmark har framkommit
att en stor andel av muslimska unga män, även de som är födda
i Danmark, faktiskt hämtar sin fru "från sin egen kultur".
Är det så annorlunda i Sverige?
Och hur är det med
kriminalitet och asociala attityder? Är de inte sant att de är utbredda bland unga invandrare i invandrartäta
områden?
Är det inte ett faktum
att Rosengård är en etnisk enklav?
Med doktorandens grepp blir
de faktiska förhållandena på något sätt ovidkommande,
irrelevanta. I de korrektas värld är det viktiga inte vad som
är sant eller falskt - det viktiga är vad som låter behagligt
eller obehagligt.