image
image
image
image

Svenskar diskrimineras

 Nedanstånde inlägg (här litet nedskuret) sändes våren 2003 till Svenska Dagbladet, som valde att inte publicera det:

Svenskarna diskrimineras i sitt eget land

Svenska åldringar vanvårdas till förmån för det nya frälset i Sverige: utlänningarna. En jämförelse:

Med anledning av Anna Lagerblads artikel "Trygga i spansk miljö" den 23 april om det etniska äldreboendet La Dalia i Göteborg har jag följande synpunkter, kommentarer och frågor.

 


Kontrasten med hur den s k vården - vanvård är onekligen ett mer korrekt ord i sammanhanget - ser ut för våra egna åldringar är skrämmande. Förnedring, verbalt och fysiskt våld, infekterade liggsår med maskar och avföring, näringsbrist, uttorkning, godtycklig medicinering, avsaknad av kvalificerad personal är bara några exempel på politikernas katastrofala misslyckande när det gäller våra egna gamla. Lever pensionärerna på La Dalia ö h t i samma land som de pensionärer som får ligga med blöta blöjor, duscha var fjortonde dag, i bästa fall får en gnutta frisk luft en gång i månaden och som oftast inte ens får varm mat?

Krisen i det svenska välfärdssystemet innebär bl a dygnslånga väntetider på akuten, kvinnor i födslovärkar motas bort i dörren till sjukhuset, äldre får vänta i år på en höftledsoperation, äldre vårdbehövande får inte bo tillsammans efter 50 års äktenskap etc etc Listan på de politiska tillkortakommanden och misslyckanden kan göras hur lång som helst. Kommer de nya svenskarna att finna sig i alla dessa missförhållanden? Givetvis inte.

Det talas gärna och mycket om humanitet när det gäller s k "flyktingar". Men då det gäller våra egna gamla och sjuka talas det bara om att spara till sista kronan. Då kan våra annars så "duktiga" politiker inte ens stava till humanitet. Då handlar det aldrig om människor!

 


Av Lagerblads artikel framgår att "antalet äldre med utländsk bakgrund ökar för varje år i Sverige" och att "de idag utgör nästan 10 procent av befolkningen." Vi får ständigt höra att "antalet äldre i Sverige är för många och kostar för mycket och inte har vett att dö i tid." Men det gäller givetvis inte de främmande. Det gäller bara dem som med hårt arbete byggt upp den välfärd som inte längre finns! För oss. Våra pengar måste ju i första hand räcka till de tio procenten importerade äldre!

Då finns det inga resurser...

För något år sedan rapporterade massmedia om gamla dementa patienter på ett äldreboende i Göteborg som inte fått komma ur sängen på en vecka. De fick ligga i nio timmar med smutsiga blöjor. De serverades regelmässigt kall mat eftersom det inte funnits tid att värma maten. Fyra vårdare hade hand om femton dementa patienter. I över ett år hade facket påtalat bristerna på äldreboendet. Chefen för äldrevården i Göteborg sade sig ha "känt till en del av missförhållandena men inte att det varit så illa." Ledning och s k ansvariga politiker har som vanligt inte reagerat!

En anställd på ett av Stockholms sjukhem har berättat att det finns arton patienter varav fjorton måste matas och i övrigt skötas som barn. De är två stycken om jobbet vissa dagar.

På äldreboendet Norrelid i Växjö avslöjades det att gamla får ligga med våta nattblöjor till klockan elva på förmiddagen. Det händer också att personalen inte hinner ge dem frukost varje dag. På ett äldreboende i Sundsvall saknades en så enkel sak som dörröppnare (!) vilket gjorde att de gamla inte kunde ta sig varken ut eller in! Då hade kommunen inga resurser. Till dörröppnare. Kommunen hade fördubblat färdtjänstaxorna och t o m velat lägga ner färdtjänsten. Ingen "ansvarig" hade någon roll i detta - man hade "inte gjort något formellt fel." Hade det gällt berikarna hade det nog gått fort att åtgärda missförhållandena! Så har våra gamla det i äldreboendet. Listan på politiskt beslutade missförhållanden kan som sagt göras lång.

 


"Att då (när man blir äldre och kanske litet dement) vara omgiven om människor som kan spanska är förstås en trygghet"

Anna Lagerblad återkommer gång på gång till hur viktigt det är att de äldre kan kommunicera med vårdpersonalen på sitt eget språk. Dessvärre är detta av någon anledning inte lika viktigt när det gäller våra egna åldringar. De får finna sig i vårdpersonal som talar ingen eller i bästa fall mycket dålig svenska.

Enligt DO Margareta Wadstein har en 85-årig kvinna i min bekantskapskrets som oroar sig för att få en icke svensktalande hemvårdare, inte rätt att kräva en hemhjälp som talar svenska! Att ställa krav på svensktalande personal i hemvården är diskriminerande och därmed straffbart "om kommunen, som arbetsgivare, tillmötesgår kravet." En svensk har alltså inte rätt att kräva svensktalande personal.

Alternativet är enligt DO att avstå från vård. "Skulle hon (vårdtagaren) t o m vara beredd att avstå från hemvård som alternativ? Risken är nämligen att kommunen begår lagbrott om den tillmötesgår hennes önskemål." En svensk åldring har alltså inte rätt att vägra låta sig "vårdas" av t e x en icke-svensktalande afrikan. Alternativet är alltså att avstå från vård! Något annat alternativ gives m a o inte för ursprungsbefolkningen! Vi har m a o inte samma rätt till den trygghet det skulle innebära att vara "omgivna av människor som kan svenska."

 


Också i ett inslag i P 1 för något år sedan om La Dalia underströks vikten av att de de fem undersköterskorna talade både spanska och svenska:"Att skapa trygghet genom språket är en av grundidéerna på Dalian." Ordföranden i Stödföreningen för äldre spansktalande Luis Narvarez sade: "Det är oerhört viktigt att få tala sitt modersmål med sköterskor och läkare."

Det skulle också våra egna gamla tycka. Men de får som bekant nöja sig med outbildad personal som inte ens talar något så när begriplig svenska. "Alla har rätt till en äldreomsorg där man kan göra sig förstådd på sitt eget språk" Alla? Ja, alla utom svenskarna. För svenskarna är "grundiden att skapa trygghet genom språket" inte aktuell!

"Den svenska vården är inte anpassad för de behov som finns hos den mångkulturella befolkningen." Dessvärre är "den svenska vården" inte heller anpassad för de behov den svenska befolkningen har. Det saknas nämligen resurser!

Den stora frågan är alltså: Hur kommer det sig att det alltid saknas resurser när det gäller etniska svenskars behov men aldrig när det gäller det nya frälsets krav? Enligt Kommunförbundet "finns det beredskap att öppna fler äldreboenden anpassade för etniska grupper när behovet uppstår. De flesta kommuner har råd att erbjuda både personal som talar de boendes språk, särskild kosthållnng och aktiviteter för den etniska gruppen."

Märkligt att "de flesta kommuner inte har råd att erbjuda personal som talar de boendes språk, särskild kosthållning och aktiviteter" när det gäller svenskar! När det gäller svenskar är det inga som helst problem att "bunta ihop dem hur som helst."

"Man måste också se till att de (vårdpersonalen) har ordentlig vårdutbildning och tillräcklig kulturell kompetens." Ytterligare ett exempel på att infödda svenskar inte har rätt att ställa samma krav som de invandrade välfärdskarriäristerna från jordens alla hörn.

Den 24 maj 2001 undrade en förtvivlad undersköterska i DN hur hon skulle kunna "leva upp till sitt ansvar när mina medarbetare inte har någon utbildning. Många kommer direkt från gatan. De kan knappt skriva sina namn på tidkorten. De flesta kan inte tala svenska." På La Dalia har man utbildade och dessutom garanterat tvåspråkiga undersköterskor. Hur går denna ekvation ihop?

 


"En annan skillnad är förhållandet till manliga vårdbiträden" "Våra kvinnor tycker det är jobbigt att bli tvättade av dem" (manliga vårdbiträden). Många av "våra kvinnor" tycker också "det är jobbigt" att bli tvättade i stjärten av en somalier.

"Svenskar kanske är mer vana vid att även män arbetar som vårdbiträden." Nej, det är vi inte. Men v i har ö h t inte blivit tillfrågade! Vi har helt enkelt tvingats "vänja" oss. Vi har tvingats acceptera direktiven uppifrån. Vi har ingen talan. Skulle vi våga protestera och opponera oss anklagas vi ofelbart för "rasism" och "främlingsfientlighet."

För invandrarna finns en diskrimineringsombudsman men vem företräder våra gamla som politikerna dömt till den vanvård som är vår tids ättestupa? De förhatliga Sverigedemokraterna vill tillsätta en pensionärs- och äldreminister - något som borde vara lika självklart som att det finns en ungdomsminister!

 


"Vi försöker laga latinamerikansk mat" I motsats till svenska åldringar som ständigt drabbas av undernäring och uttorkning - och som ofta inte ens får varm mat - serveras frälset på La Dalia näringsriktig, riklig och god mat från respektive hemländer. "En grundtanke var att erbjuda pensionärerna sydamerikansk mat. Men vi tänkte inte på att matkulturen var så pass skiftande i de olika länderna. Nu har vi fått kompromissa så att vi lagar mat från olika länder varje dag" har enhetschef Eva Hjalmarsson berättat i en radiointervju. En av pensionärerna tyckte att "maten är bra trots att det inte är chilenskt varje dag. Det får man stå ut med." Det gläder givetvis svenska skattebetalare att man "står ut" med denna uppenbara och beklagliga brist i kosthållet! Man kan ju fråga sig hur pass vanligt det är att svenska gamla serveras specialiteter från sin egen landsända. Krav på specialiteter från Skåne, Småland, Gotland, Västerbotten etc skulle knappast tillmötesgås eller ens tolereras!

"I himlen"

"Därute (i Angered) var det många som sade elaka saker om vad som händer på svenska ålderdomshem. Men det är inte alls lika hemskt som de sade, i all fall inte här" sade Vania Ibanez i Lagerblads artikel.

I P1-inslaget om La Dalia sade en av de intevjuade att "det känns som om jag är i himlen." Varför gör inte ansvariga politiker en utredning för att utröna hur många etniskt svenska åldringar som tycker att de är "i himlen"?

Vid tiden för inslaget i P 1 om La Dalia vårdade fem undersköterskor sju spansktalande åldringar från Chile, Bolivia och Uruguay. Ingen av de intervjuade åldringarna verkade ens i närheten av demens och således inte speciellt vårdkrävande!

Pedro hade flyttat från Chile till sina döttrar i Sverige men de kunde/ville inte ta hand om honom. Pedro kunde klart och koncist uppge varför han bodde på det kommunala, skattefinansierade äldreboendet La Dalia. Han sade sig "förstå att att han inte kan kräva att döttrarna ska ta hand om sin gamla pappa"

Men han kunde utan betänkligheter kräva att de svenska skattebetalarna skall ta hand om honom!

Den intervjuade sade sig önska "chilensk TV och inte bara spansk." Åter en brist som givetvis måste åtgärdas å det snaraste. Det vore väl dåligt annars. Frågan är om det rent av inte är ett fall för Diskrimineringsombudsmannen!

Inger-Siv Mattson


 



 



image


 
image
 
 
image