Självsegregation

Vem bär ansvaret för segregeringen av invandrare i det svenska samhället? I vilken riktning arbetar regeringen?

Hama Dostan, författare, skriver om detta i ABF-tidningen "Fönstret" nr 8/2003. "STÄNG DE ISLAMSKA SKOLORNA" löd rubriken till den mycket kritiska artikeln.

Ingressen lyder:

"Islamska skolor i Sverige är en katastrof för invandrarbarnens framtid. Dessa barn utelämnas till informella regler som går stick i stäv med svensk lagstiftning. Istället för att erbjuda invandrarföräldrar möjlighet att delta i demokratiska processer ger politikerna genom dessa skolor en hjälpande hand till självsegregation."

Den katastrofala effekten finns där även om de islamska skolorna skulle följa skolverkets läroplan, hävdar Dostan.

Några citat i övrigt:

"Många unga invandrarflickor är hårt hållna hemma och tvingas kanske bära slöja. I vissa familjer hör aga till vardagen. Att slå barn, att hålla barn inlåsta, att hota, att skrämma dem till tystnad är faktorer som banar väg för en fascistisk minoritetskultur, en minoritetskultur som styrs mer av våldshandlingar än att demokratiska förordningar. Dessa kulturer vill forma barnen så att de får svårare att frigöra sig, man vill göra dem till delar av ett slutet system så att de bara fungerar tillsammans. Målet är att barnen till varje pris ska undgå att bli svenska, och detta gäller speciellt flickorna. Dessa familjer vistas i Sverige men de bor egentligen i hemlandet, de lever som i en förberedelse för återflytt till hemlandet.

Dessa barn har ingen utanför den egna slutna kretsen att vända sig till."

Hama Dostan skriver vidare om en muslimsk skola i Västerås, där rektorn försummade att till sociala myndigheter rapportera när han fått kännedom om att en elev fick stryk hemma:

"Om svenska myndigheter underlåter att anmäla dessa brott mot anmälningsskyldigheten eller låter dessa ärenden fortgå över längre tidsperioder utan att agera mot missförhållandena - hur påverkas då dessa barn och deras tilltro till möjligheten att få hjälp i det svenska samhället?"

"Vad är det som gör att Sverige plötsligt har en sådan tolerans för islamska skolor? Vad håller politikerna på med, det beviljas islamska skolor i nästan varje stad. Är de rädda att kallas rasister?"

Politikerna ger, menar hon, en "hjälpande hand till självsegregation".

"Segregationens och utanförskapets krafter är så mäktiga och så utbredda att det bara hjälper med radikala lösningar, annars blir dessa negativa krafter en dag förvandlade till förödande krafter som så småningom överförs i ännu större skala när andra och tredje invandrargenerationerna blir vuxna. Men istället för att motverka dessa tendenser så underblåser och finansierar man segregationen!"

Avslutningsvis skriver Dostan:

"Vi invandrare och flyktingar har kommit till Sverige utan att någon har skickat efter oss. I vårt nya land ska vi följa de lagar och förordningar som gäller i Sverige, här har vi fått demokratiska och mänskliga rättigheter, fler än vad vi hade i hemlandet. Detta gäller också rättigheten att utöva vår kultur och vår religion.

Politiker och skolverket måste inse att denna typ av islamska skolor inte bör finnas i Sverige. Dessa skolor kan varken garantera barns skydd eller till fullo göra sin plikt när det gäller anmälningsskyldigheten eller att följa den svenska läroplanen. Att man dessutom måste ta till dold kamera och mikrofon för att dokumentera de verkliga omständigheterna på dessa skolor förstärker ytterligare behovet av sanering."