Har vår svenska diskrimineringsombudsman,
Margareta Wadstein, några kontakter med sin kollega i Israel? Sker det
något utbyte dememellan av erfarenheter och information?
Svaret är naturligtvis
nej - av det enkla skälet att det i Israel inte existerar någon
sådan institution som DO. Det kan det inte göra.
Om det hade gjort det skulle
denna israeliska DO ha s.a.s. "fullt upp" att göra. Diskrimineringen
av palestinierna är omfattande, för att inte säga systematisk.
Just därför finns
ingen diskrimineringsombudsman i Israel. Det är själva konceptet med Israel, att det ska vara en "judisk stat". Det var därför som denna
stat skapades. Den skulle vara ett hem särskilt för judar.
Men mot den bakgrunden - är
det inte märkligt att den israeliska regeringen kan ställa sådana
krav på länder i Europa att vara "mångkulturella"? 1) För egen del förkastar ju
Israel tanken på att vara ett samhälle där olika etniska grupper
lever sida vid sida och har samma rättigheter.
Israel beröms ofta för
att vara den enda demokratin i Mellanöstern. Detta kan förefalla
stämma - även de araber som bor i Israel har rösträtt
till Knesset. Men dessa är i minoritet och utgör redan av den anledningen
inget hot vid valurnorna.
Till detta kommer en författningslag
från 1985. Den stadgar att inget parti som motsätter sig principen
om en "judisk stat" får deltaga i de parlamentariska valen.
Vad innebär en "judisk
stat"?
Jo, att judar 2) ska
ha en särställning i det israeliska samhället.
Den etniska uppdelningen blir
då självklar. Envar måste bära ett identitetskort, där
det framgår om man är "jude", "arab" eller
något annat. Klassningen avgör vilka rättigheter man får
som medborgare.
Särbehandlingen är
officiell. Automatisk rätt att invandra till Israel har bara "judar". 3) Marken i Israel är till största delen statlig
egendom och kan nyttjas av judar i en utsträckning som inte medges palestinier.
Motsvarande gäller arbetstillfällen. 4)
Även i de palestinska
områden som ockuperades av Israel efter sexdagarskriget, och som inte
utgör del av staten Israel, bedrivs denna typ av politik.
T.o.m. på den lilla och
överbefolkade Gaza-remsan finns flera judiska bosättningar. Dessa
kontrollerar samtliga vattentillgångar i området. Medan judar
kan hålla sig med simbassänger och slösa på vatten i
Gaza och på Västbanken har palestinierna svårt att få
ens dricksvatten.
Bakom all denna diskriminering
ligger en bestämd människosyn. I blixtbelysning har den ställts
genom övervåldet mot palestinierna under den nya intifadan. 5)
Alla människors lika värde? 6)
Om två olika folk
gör anspråk på samma område - hur lösa problemet?
I Kosovo hade NATO bestämt att albaner och
serber skulle leva tillsammans, inom gemensamma gränser. Serberna önskade
en uppdelning, så de kunde få ett eget område och leva i
trygghet. Detta vägrade NATO att gå med på, tydligen av ideologiska
skäl. Här skulle bevisas att det mångkulturella konceptet
kunde fungera. 7)
I Palestina valde FN 1947 en helt annan linje. Där
skulle området delas upp i två separata stater - en judisk och
en palestinsk. 8)
Detta alternativ har heller
inte fungerat, eftersom inte båda parter accepterat uppdelningen. Först
var det palestinierna som inte gjorde det, men sedan ett antal år har
PLO erkänt staten Israel. Nu är det istället judarna som inte
går med på uppdelningen.
1967 erövrade Israel även
Västbanken och Gaza 9) - de områden som skulle utgöra
den palestinska staten. Ockupationen av Palestina har alltsedan dess fortsatt.
FN-resolutioner med krav på israeliskt tillbakadragande har bara nonchalerats. 10) Israel accepterar inte utropandet av
en palestinsk stat. 11)
När ska NATO bomba Tel
Aviv? 12)
1) Israel var först med att kräva bojkott av Österrike,
efter att FPÖ släppts in i regeringen. Israel protesterade sedan
in i det sista, när sanktionerna skulle hävas.
2) Som jude kan räknas vemsomhelst, varsomhelst på jorden,
som redan bekänner sig till, eller övergått till, den judiska
religionen. Det kan vara en rik amerikan eller en fattig afrikan. Dessa får
företräde framför människor som är födda och
uppvuxna i området.
3) De som kan invandra enligt "lagen om återkomst".
Dessa ger också möjligheter till bidrag och lån.
4) Inget tal om vare sig kvotering eller "etnisk blindhet"
vid anställning!
5) Under dess inledningsskede sköts en palestinier i närheten
av klagomuren i Jerusalem: a) Det var ett barn, en pojke på 12-14 år.
b) Han sköts bakifrån, när han försökte komma undan.
c) Det skedde på några meters håll (med en s.k. gummikula,
avsedd att inte användas på närmare håll än 20-25
meter). d) Han sköts i huvudet, soldaten siktade inte mot benen.
6) Vilken funktion har kampanjandet om "Förintelsen"
fyllt i detta sammanhang? Har det inte fungerat som vägröjare, genom
att ge makthavarna i Israel moraliskt svängrum för egna övergrepp?
7) Något som inte blev fallet. De flesta serber har nu fördrivits
från Kosovo - trots närvaron av NATO-styrkor.
8) Utropandet av staten Israel 1948 resulterade i krig. Efter detta
omfattade Israel fortfarande i huvudsak det område som judarna tilldelats
enligt FN-planen. Skillnaden var att det blev mer klart sammanhängande,
medan de palestinska områdena helt separerades från varandra (i
Västbanken och Gaza).
9) F.ö. även det syriska området Golanhöjderna.
10) Visserligen har palestinierna i delar av dessa områden
beviljats ett visst självstyre, men hur litet detta är värt
framgår nu tydligare än någonsin.
11) Inte heller accepterar de israeliska judarna den andra modellen,
dvs att hela området får bli en gemensam stat, för både
judar och palestinier. Ur en synpunkt kan detta vara begripligt - palestinierna
har en hög nativitet och skulle hamna i majoritet.
Å andra sidan
begärdes ju av serberna i Bosnien-Hercegovina att de skulle acceptera
en minoritetsställning...
12) Detta är naturligtvis en orimlighet. Bagdad och Belgrad
har bombats av USA, men något motsvarande skulle aldrig kunna komma
på fråga gentemot Israel. Här mäts återigen med olika mått.