image
image
image
image

 


År 2000, vecka 45


DO i Israel

Har vår svenska diskrimineringsombudsman, Margareta Wadstein, några kontakter med sin kollega i Israel? Sker det något utbyte dememellan av erfarenheter och information?


Svaret är naturligtvis nej - av det enkla skälet att det i Israel inte existerar någon sådan institution som DO. Det kan det inte göra.

Om det hade gjort det skulle denna israeliska DO ha s.a.s. "fullt upp" att göra. Diskrimineringen av palestinierna är omfattande, för att inte säga systematisk.

Just därför finns ingen diskrimineringsombudsman i Israel. Det är själva konceptet med Israel, att det ska vara en "judisk stat". Det var därför som denna stat skapades. Den skulle vara ett hem särskilt för judar.

Men mot den bakgrunden - är det inte märkligt att den israeliska regeringen kan ställa sådana krav på länder i Europa att vara "mångkulturella"? 1) För egen del förkastar ju Israel tanken på att vara ett samhälle där olika etniska grupper lever sida vid sida och har samma rättigheter.


Israel beröms ofta för att vara den enda demokratin i Mellanöstern. Detta kan förefalla stämma - även de araber som bor i Israel har rösträtt till Knesset. Men dessa är i minoritet och utgör redan av den anledningen inget hot vid valurnorna.

Till detta kommer en författningslag från 1985. Den stadgar att inget parti som motsätter sig principen om en "judisk stat" får deltaga i de parlamentariska valen.

Vad innebär en "judisk stat"?

Jo, att judar 2) ska ha en särställning i det israeliska samhället.

Den etniska uppdelningen blir då självklar. Envar måste bära ett identitetskort, där det framgår om man är "jude", "arab" eller något annat. Klassningen avgör vilka rättigheter man får som medborgare.

Särbehandlingen är officiell. Automatisk rätt att invandra till Israel har bara "judar". 3) Marken i Israel är till största delen statlig egendom och kan nyttjas av judar i en utsträckning som inte medges palestinier. Motsvarande gäller arbetstillfällen. 4)

Även i de palestinska områden som ockuperades av Israel efter sexdagarskriget, och som inte utgör del av staten Israel, bedrivs denna typ av politik.

T.o.m. på den lilla och överbefolkade Gaza-remsan finns flera judiska bosättningar. Dessa kontrollerar samtliga vattentillgångar i området. Medan judar kan hålla sig med simbassänger och slösa på vatten i Gaza och på Västbanken har palestinierna svårt att få ens dricksvatten.

Bakom all denna diskriminering ligger en bestämd människosyn. I blixtbelysning har den ställts genom övervåldet mot palestinierna under den nya intifadan. 5)

Alla människors lika värde? 6)


Om två olika folk gör anspråk på samma område - hur lösa problemet?

I Kosovo hade NATO bestämt att albaner och serber skulle leva tillsammans, inom gemensamma gränser. Serberna önskade en uppdelning, så de kunde få ett eget område och leva i trygghet. Detta vägrade NATO att gå med på, tydligen av ideologiska skäl. Här skulle bevisas att det mångkulturella konceptet kunde fungera. 7)

I Palestina valde FN 1947 en helt annan linje. Där skulle området delas upp i två separata stater - en judisk och en palestinsk. 8)

Detta alternativ har heller inte fungerat, eftersom inte båda parter accepterat uppdelningen. Först var det palestinierna som inte gjorde det, men sedan ett antal år har PLO erkänt staten Israel. Nu är det istället judarna som inte går med på uppdelningen.

1967 erövrade Israel även Västbanken och Gaza 9) - de områden som skulle utgöra den palestinska staten. Ockupationen av Palestina har alltsedan dess fortsatt. FN-resolutioner med krav på israeliskt tillbakadragande har bara nonchalerats. 10) Israel accepterar inte utropandet av en palestinsk stat. 11)

När ska NATO bomba Tel Aviv? 12)


 

1) Israel var först med att kräva bojkott av Österrike, efter att FPÖ släppts in i regeringen. Israel protesterade sedan in i det sista, när sanktionerna skulle hävas.

2) Som jude kan räknas vemsomhelst, varsomhelst på jorden, som redan bekänner sig till, eller övergått till, den judiska religionen. Det kan vara en rik amerikan eller en fattig afrikan. Dessa får företräde framför människor som är födda och uppvuxna i området.

3) De som kan invandra enligt "lagen om återkomst". Dessa ger också möjligheter till bidrag och lån.

4) Inget tal om vare sig kvotering eller "etnisk blindhet" vid anställning!

5) Under dess inledningsskede sköts en palestinier i närheten av klagomuren i Jerusalem: a) Det var ett barn, en pojke på 12-14 år. b) Han sköts bakifrån, när han försökte komma undan. c) Det skedde på några meters håll (med en s.k. gummikula, avsedd att inte användas på närmare håll än 20-25 meter). d) Han sköts i huvudet, soldaten siktade inte mot benen.

6) Vilken funktion har kampanjandet om "Förintelsen" fyllt i detta sammanhang? Har det inte fungerat som vägröjare, genom att ge makthavarna i Israel moraliskt svängrum för egna övergrepp?

7) Något som inte blev fallet. De flesta serber har nu fördrivits från Kosovo - trots närvaron av NATO-styrkor.

8) Utropandet av staten Israel 1948 resulterade i krig. Efter detta omfattade Israel fortfarande i huvudsak det område som judarna tilldelats enligt FN-planen. Skillnaden var att det blev mer klart sammanhängande, medan de palestinska områdena helt separerades från varandra (i Västbanken och Gaza).

9) F.ö. även det syriska området Golanhöjderna.

10) Visserligen har palestinierna i delar av dessa områden beviljats ett visst självstyre, men hur litet detta är värt framgår nu tydligare än någonsin.

11) Inte heller accepterar de israeliska judarna den andra modellen, dvs att hela området får bli en gemensam stat, för både judar och palestinier. Ur en synpunkt kan detta vara begripligt - palestinierna har en hög nativitet och skulle hamna i majoritet.

Å andra sidan begärdes ju av serberna i Bosnien-Hercegovina att de skulle acceptera en minoritetsställning...

12) Detta är naturligtvis en orimlighet. Bagdad och Belgrad har bombats av USA, men något motsvarande skulle aldrig kunna komma på fråga gentemot Israel. Här mäts återigen med olika mått.





image


 
image
 
 
image