Planer på partibildning
Ända sedan 1983 hade
diskussioner förts inom BSS för att försöka bilda parti
och i BSS' medlemsbulletiner presenterades under 1985 förslag till
olika programpunkter. Inför BSS årsmöte den 27 april 1986
hade vi utvecklat ett förslag till partiprogram, och mötets viktigaste
fråga var att diskutera partibildning.
Före mötet hade vi skickat ut ett frågeformulär där
vi frågade om medlemmarna ville att vi skulle bilda parti. Samtidigt
fick de föreslå namn. Det visade sig att 86 procent ville bilda
parti och tio procent ville det inte, resten var osäkra eller föreslog
andra alternativ. När det gällde namnförslagen så föreslog
57 procent Nationella Partiet, 10 procent Folkdemokraterna, 7 procent Demokratiska
Partiet och enstaka namnförslag var Nationella Fronten, Sverigepartiet,
Svenska Partiet, Svenska Folkpartiet. Av dessa övriga fick Sverigepartiet
flest röster på mötet. Vi hade också frågat
medlemmarna hur de ställde sig i den s.k. repatrieringsfrågan
och det visade sig att 90 procent föreslog tvångsrepatriering
av invandrare av utomeuropeisk härkomst (uppgifterna finns i BSS:s
medlemsbulletin april 1986).
Styrelsen hade förberett mötet så väl att ett eventuellt
beslut om ombildning till parti skulle kunna tas på årsmötet
den 27 april. Själv hoppades jag på det.
Mötet visade emellertid att frågan behövde ytterligare tid
för att mogna. Det programförslag som utarbetats var inte helt
komplett och kunde inte antas. Det uppstod också oenighet kring namnförslaget.
Ungefär hälften av de närvarande föreslog Nationella
Partiet och den andra hälften Sverigepartiet.
Nobels definition av rasism
När regeringen sedan
tillsatte en s.k. diskrimineringsombudsman, Peter Nobel, för att tillvarata
invandrarnas intressen så visar det ytterligare hur långt det
har gått. I en artikel i Göteborgs-Posten sade han: "Organisationen
som kallar sig Bevara Sverige Svenskt vill egentligen bevara Sverige Nazityskt".
Att denne man inte läst vårt program är klart och det där
med nazityskt ligger nog närmare Nobel själv eftersom han värnar
om alla främmande idéer och impulser. Den 16 juli 1986 definierar
Nobel "rasism" på följande sätt: "Rasism
är en ideologi där målet är att utrota de raser som
rasisterna anser är mindervärdiga".
Brev till kommunerna
För att utöva
tryck på politiker skrev vi ännu ett brev till samtliga kommuner
i landet. Så här löd det:
Stockholm 860811
Kommunfullmäktiges
ordförande, Herrar och kvinnor förtroendevalda,
Från 1984
har statens Invandrarverk legat i ständiga förhandlingar med de
svenska kommunerna om flyktingmottagning. Det har varit lönsamt för
vissa kommuner på kort sikt att utnyttja sina tomma lägenheter
till flyktingmottagande, som staten betalat för. Vi har kallat det
hela för bondfångeri på högsta plan. Kommuninvånarna
och alla här i landet är ju staten. Det är alla skattebetalare,
som får stå för kostnaderna och även kommande generationer
genom tagna statslån.
Det finns ingenting annat än arbete, som kan skapa välstånd
och skatteunderlag - det torde väl stå klart för alla -
och arbete kommer det här aldrig att bli tal om.
"Nu börjar de tomma lägenheternas era att vara all",
skriver Anita Gradin till Länstidningen i Östersund. Men flyktingströmmen
fortsätter. Invandrarverket beräknar inemot 10.000 för 1986,
vilket som vanligt kommer att överskridas. För 1987, 1988, 1989
o.s.v. kommer minst 10.000 per år att strömma in i landet och
kräva bostäder och social service. Anita Gradin uppmanar kommunerna
att bygga fler bostäder för flyktingarna framtida behov. Bostäder
som skall betalas och underhållas med skattemedel.
Vem som helst borde inse, att allt detta är ett fruktansvärt brott
mot det svenska folket. Ett folk, som aldrig tillfrågats i en folkomröstning,
om det är berett att ta emot alla dessa människor, huvudsakligen
fansvikare och familjesvikare av främmande religion och kultur. Det
har varit skräckslagna riksdagsmän och kommunalråd, som
tysta gått med på allt i dessa frågor. Den representativa
demokratin har inte fungerat. Rädslan för massmedia och att strykas
från nomineringslistorna har varit för stor. Och vad tänker
era väljare? Människor, som tvingas lämna sina hembygder
p.g.a. nedlagda industrier. Ungdomar i tusental som står utan arbete
och bostad. Alla de äldre, som stått och köat i 8-10 år
för en lägenhet.
BSS kommer att ombildas till parti och delta i valen kommunalt och på
riksdagsplanet. Våra första åtgärder varhelst inflytande
uppnås blir att kräva bestraffning av alla skyldiga för
denna vansinniga utveckling.
Sven Davidson, ordförande
Antivåldsmöte i Kungsan
Den 9 november arrangerades
ett möte i Kungsträdgården där arrangörerna ville
protestera mot det ökande våldet i samhället. Deltagarna
bestod av en sk antivåldsgrupp "Tänk ett slag!",
som statsminister Ingvar Carlsson tillsatt.
Men som vanligt har man inte
tänkt och handlat i enlighet med erfarenheter som man borde ha erhållit
efter många års kontakt med invandrarungdomar. Vilka som är
de aggressiva och står för våldet framgår av följande
citat ur SvD den 10 november 1986.
"Trots att föreningen Bevara Sverige
Svenskt (BSS) försökt förmå många ungdomar att
strunta i minnesstunden samlade antivåldsmötet ett par hundra
personer, däribland stora skaror skinheads, invandrarungdomar och punkare.
- Vi måste sätta stopp för det onödiga gatuvåldet,
sade Ninni i den knastriga mikrofonen.
En bit bort står Roberto, född i Korea, och tittar med mörka
ögon på den svenska flagga, som Ninni sytt fast på sin
jackärm. Ninni är skinhead 'men inte någon rasist'.
- Flaggorna provocerar oss, säger Roberto. Men
frånsett flaggorna - går det inte att bli vän med ett skinhead?
Roberto skakar på huvudet. Sedan säger han:
- Det jävligaste är att skinnhuvena inte har något hår
att greppa, när man ska knäa dom.
Roberto har deltagit
i flera slagsmål och också fått ordentligt med stryk själv
vid ett tillfälle.
- Men när man spöat dom är man glad, säger han. 'Då
är det ju en rasist mindre.'"
I TV visades också ett inslag från Kungsträdgården
där aggressiva invandrarungdomar uppvisar sitt förakt för
Sverige och svenska flaggan och respektlöshet inför enskilda människors
åsikter genom att attackera en ung kvinna som bar en svensk flagga.
Den mentalitet som dessa invandrarungdomar här uppvisar är helt
främmande för Sverige och svenskarna. I takt med att invandrarna
blir fler kommer den att orsaka många konflikter och problem i vårt
samhälle.
Massmedia teg om samgående
De mycket stort uppslagna
hetskampanjerna mot BSS skulle kunna föra något gott med sig
- trodde vi. Både Stefan Herrmann och jag hade den uppfattningen att
ett samgående den 16 november (vilket vi beslutat om tidigare) och
en efterföljande presskonferens skulle kunna ge mycket publicitet.
Efter alla hetskampanjer skulle de ju bli tvingade att skriva om den nya
organisationen eftersom BSS och FSP då inte fanns längre.
Planeringen av sammanslagningen mellan BSS och FSP hade fortskridit och
hunnit mycket långt. När BSS fick ta del av Framstegspartiets
medlemsregister blev det lite av en chock. Det var mycket litet och innehöll
bara 80 betalande medlemmar. Organisationen FSP hade heller ingenting att
föra till den nya gemensamma organisationen. BSS däremot hade
lokal och inventarier som vi samlat på oss under åren. Vi hade
dessutom en god ekonomi. Eftersom FSP inte hade något alls, fick BSS
bekosta det som skulle tryckas och användas vid samgåendet i
november. Efter ett sista styrelsemöte beslöt BSS att arbeta vidare
med sammanslagningen trots att tveksamheten ökat ytterligare. När
den nya styrelsen skulle väljas hade dessutom två av framstegspartiets
"tunga" namn hoppat av projektet. Skälet visste vi inte då,
men senare framkom att de var missnöjda med Herrmanns diktatorsfasoner.
I det här läget borde vi ha utlyst en slags utfrågning ("hearing")
av Herrmann inför öppen ridå för att pröva Herrmann
och hans motiv att ställa upp som ordförande i det blivande Sverigepartiet.
Men det var knappt med tid
och alla hade sina privatliv, jobb, skolor eller familjer som upptog tid.
Vi tyckte att ramen för den nya organisationen såg bra ut och
uppfattade fortfarande Herrmann som tillräckligt seriös. Men efter
några utbrott av Herrmann dagarna före sammanslagningen, som
nu var oundvikligen planerad i minsta detalj, framförde några
medlemmar den uppfattningen att "det kommer inte att hålla med
Herrmann som ordförande". En av de starkaste kritikerna mot Herrmann
var BSS-ledamoten Jerker Magnusson.
Den 16 november träffades våra respektive organisationer i Medborgarhuset.
Båda organisationerna hade först årsmöte där
beslut om sammanslagningen togs, och sedan träffades vi alla i en gemensam
lokal och valde styrelse etc för en ny organisation. Mötet gick
bra och det fanns just då en optimism i luften om att det ändå
skulle kunna gå bra. Samma dag skickade vi ett pressmeddelande till
alla stora tidningar, radio och TV där vi inbjöd till presskonferens
den 17 november i en möteslokal vid Hornstull. Märkligt nog så
var det mycket få journalister som över huvud taget kom dit.
Uppenbarligen ville de helst inte ha med oss att göra alls. Aftonbladet
hörde till de tidningar som var representerade där och deras fotograf
tog över hundra bilder på oss ur alla möjliga vinklar.
Stefan Herrmann ledde presskonferensen och förklarade den politiska
orsaken till sammanslagningen samt redogjorde lite för det program
som partiet antagit. Mitt under pågående presskonferens glider
TV in nästan omärkligt och filmar några sekvenser, men ger
sig snart iväg. Presskonferensen avslutades efter någon timme.
Samma dag som presskonferensen
hölls, måndagen den 17 november, hade Aftonbladet ytterligare
en artikel med anklagelser mot BSS. Nu löd rubriken: "BSS-medlem
ledde skinheads överfall". Efter ett bråk mellan
några "skinheads och invandrare" framförde Aftonbladet
beskyllningen att "BSS har en aktiv del i överfallet". "De
tre överfallna och ett vittne kan peka ut en av BSS' medlemmar, en
man som deltog i överfallet." Aftonbladet påstod vidare:
"En källa bekräftar att den utpekade mannen finns registrerad
som BSS-medlem".
Återigen var det Eva
Rundkvist som stod för innehållet i den publicerade artikeln.
Vilka sk "källor" hon använt sig av är ointressant
eftersom vem som helst tycks kunna framföra vilka vansinnigheter som
helst och Aftonbladet skulle säkert publicera dem alla hur falska de
än var, bara det var något som skadade BSS och kränkte dess
medlemmar.
Dagen efter presskonferensen uteblev "den stora nyheten" om sammanslagningen
och presskonferensen: Uppenbarligen var det inget man ville skriva om. Det
föreföll alldeles för seriöst. Nationalister ska ju
framställas som otäcka rasister och på presskonferensen
gick det alldeles för bra för oss.
I Magasinet däremot hade man på kvällen ett inslag från
presskonferensen. En av paneldeltagarna, Göran
Elwin, ljög TV-tittarna rakt i ansiktet då han påstod
att Framstegspartiet och BSS hade verkat som "underjordiska" organisationer.
Elwin påstod därefter att ledarna för BSS inte velat framträda
själva. Men Göran Elwin själv var en av de som bjöd
in mig till TV 1 för att medverka i en direktsändning i programmet
"Mitt i Strömmen". Men när jag tackade ja drog sig TV
ur det hela.
Ungefär samtidigt blev
jag intervjuad av radions ungdomsredaktion om min syn på Sydafrika.
Jag förklarade där bl a att jag var motståndare till det
apartheidsystem som nu råder och förespråkade en delning
av Sydafrika så att de olika folken får egna nationer att råda
över. Européerna borde ha en egen nation och sköta sig
själva utan att använda sig av billig svart arbetskraft. Trots
att jag fick löfte om att intervjun skulle sändas vid ett visst
datum, så sändes inte ett enda ord av intervjun.
Efter Aftonbladets alla beskyllningar mot mig och BSS togs "plastkortshistorien"
även upp i lokalradion i Stockholm. Där tilläts Anna Ohlin
spekulera i huruvida jag distribuerat plastkorten med uppgifter om Ronny
Öhmans mördare. Jag ringde lokalradion och bad om ett genmäle
i direktsändning dagen efter. Jag blev lovad ett genmäle av Pelle
Thörnqvist, men när jag kom till radion hade han hittat på
diverse svepskäl för att slippa släppa in mig direkt. Han
lovade istället att göra en intervju med mig och sända den
dagen därpå. Han gjorde intervjun, men den sändes aldrig.
På det här sättet
får man inget förtroende för massmedia precis.
