Svenska barn tappar sitt eget språk
Att invandringskritikerna
kritiserar den förda politiken ur många olika synvinklar märks
när de presenterar sina argument. Ett problem som ibland förts
på tal är språkförbistringen, att vårt svenska
språk internationaliseras genom främst anglosaxisk påverkan.
Men med den oerhörda blandning av språk som våra barn växer
upp med riskerar de att tappa sitt eget språk. Det gäller framför
allt de svenska barn som tvingas leva i områden där invandrarna
är betydligt fler än svenskarna.
Förvånansvärt nog berättade Expressen om "Det
nya dagisproblemet: Kenneth, 5, en svensk pojke som tappar sitt eget språk".
Vi citerar lite ur artikeln:
"Det finns enspråkiga grekiska, spanska,
finska, polska, serbokroatiska och turkiska dagisgrupper. Men inga svenska.
Bara en unge av fyra har svenska föräldrar och i en aktuell kö
av 444 barn är bara 39 svenska. Mindre än ett av tio. På
papperet heter det att vissa dagisgrupper är helsvenska. I verkligheten
kanske bara två barn av femton kan svenska.
I Tensta där Kenneth bor kommer tre av fyra barn från ett annat
land och i daghemskön har nio barn av tio ett annat språk. På
hans dagis med spansktalande, grekisk och svensk personal går marockanska
och grekiska barn. Och en minoritet svenskar.
-
Han blir så trött och förvirrad av alla språk som
surrar".
Sedan är det väl inte att undra på att svenskarna flyttar
från dessa invandrarområden - av olika skäl. Här är
verkligheten så påträngande att svenskarna i mycket stor
utsträckning beslutat sig för att i det tysta motarbeta det "mångkulturella
samhället". Det samhälle som t.ex. Hans
Lindquist, Falu-Kurirens "kulturredaktör" och
internationalist med nära och täta kontakter med extremvänstern,
uppskattar så mycket. När Hans Lindquist försvarar invandringen
i en ledare den 23 december 1983 gör han det med rubriken "Invandringen
är nödvändig".
Han inleder med ekonomiska
argument och hänvisar till en ointressant och dåligt genomförd
undersökning som påstås bevisa att svenskarna skulle tjäna
rent ekonomiskt på invandringen. Undersökningen har redan avförts
av kritiker som hävdar att det förhåller sig precis tvärtom,
nämligen att vi förlorar på invandringen ur strikt ekonomisk
synpunkt. Lindquist påminner också om att "utan
invandring skulle Sveriges folkmängd ha minskat påtagligt under
efterkrigstiden. Det föds för få barn i Sverige, och i början
av nästa sekel skulle ett krympande antal invånare i arbetsför
ålder trygga för allt större skaror pensionärer. En
omöjlig situation".
Hans Lindquist angriper sedan invandringskritikerna och försöker
avfärda dem och deras betydelse. Han avslutar med "invandring
är bra, ja nödvändigt för Sverige".
Trots hans avslutning så fanns det inga hållbara argument till
försvar för invandringen i hans artikel.
Det sorgliga är att de journalister som drömmer om "mångkulturella"
samhället lever i en drömvärld, medan många patrioter
ser verkligheten ur helt andra synvinklar.
En av de ledande medlemmarna i BSS hade på sitt klädskåp
på arbetsplatsen satt upp en svensk flagga med texten "Bevara
Sverige svenskt" under. När den facklige representanten på
arbetsplatsen fick se märket beordrade han BSS-medlemmen att ta bort
märket "annars skall jag se till att du får sluta här".
BSS-medlemmen blev inte skrämd av det men upplevde hotet som otrevligt
och typiskt för den anda vi har fått i dagens samhälle där
oliktänkande inte respekteras.
Bostäder åt invandrarna
Carl Fredrik von Seth, på
Statens Invandrarverks flyktingsektion, har författat ett PM utskrivet
84 0307, som tillsänts kommunerna. I detta PM berättas att flyktingar
som kommer till Sverige skall erbjudas bostad, arbete eller utbildningsplats
i de kommuner som staten upprättat flyktingavtal med.
Dessutom skall kommunerna hålla med:
- bostadsberedskap
- uppehälle
- hälso- och sjukvård
- skola
- barntillsyn
- familjepedagogisk verksamhet
- kultur/fritid/föreningsliv
- samhällsinformation
Kommunerna skall också svara för följdinvandring av anhöriga
till flyktingar som tidigare kommit till kommunen. "Uppehället,
kostnader för bostad och andra grundläggande behov får sålunda
klaras genom socialbidrag. Detsamma gäller kostnader för utrustning
i samband med bosättningen, kostnader får tandvård mm.
Dessa socialbidragskostnader ersätts i efterhand av staten", läser
vi vidare. Inte undra på att skatterna är höga.
Invasion av Ahmadiya-muslimer
Under sommaren 1984 drabbades
Sverige av en mindre invasion av s.k. Ahmadiya-muslimer. Anstormningen föranledde
AMS att försöka placera ett hundratal av dessa "flyktingar"
till Gävleborgs län. Men vad AMS inte tog med i beräkningen
var att landshövdingen där hette Hans
Hagnell. Hagnell reagerade precis så klokt och ansvarsfullt
som varje svensk borde göra. Han sade bland annat följande:
"Vi har ju sett i Södertälje hur
det ena ger det andra och att lägren (där AMS avsåg
hyra in Ahmadiya-muslimerna "provisoriskt" - vår anm.) inte alls blir tillfälliga. Först skriver sig flyktingarna i en
kommun, sen söker de arbete och sen inträffar socialfall som kommunerna
får betala".
"Och om man tar in hundra, ska man då
säga nej till de övriga fyra och en halv miljonerna (antalet
Ahmadiyamuslimer i Pakistan - vår anm.).
"När det gäller att skaffa arbete
till alla arbetslösa i länet, då finns det inga pengar.
Men när det gäller att lösa världsproblemen, då
finns pengarna!"
Hagnell är ju en känd och respekterad politiker, så han
undslapp faktiskt att bli uthängd som en "rasist" m.m., även
om det var snubblande nära med t.ex. Dagens Nyheters rubriker: "Hagnells
kritik luktar rasism" och "Hagnell nära rasism".
Minst sagt förvånade blev de som läste KPML(r):s tidning
Proletären där Frank Baude med rubriken "Heder åt Hagnell" uttryckte sig på följande
sätt:
"Lika lite som en svensk arbetare kan ta
familjen med sig på flyget till Pakistan, kan en vanlig medelsingh
göra det, utan det är välbeställda familjer som kommer
hit".
"Men uppenbart är att det finns grupper
av lycksökare som övergivit sina egna, i politisk och ekonomisk
mening, efterblivna länder för att söka lyckan i Sverige
under senare år. Det är grupper som dolt sig bakom religiös
täckmantel och ett exempel på detta är de s.k. assyrierna.
Nu tillkommer också pakistanierna".
"Känt är också att den turkiska invandringen inneburit
att den turkiska knarkmaffian etablerat sig i Sverige. Det finns också
de som antyder att knarkhandeln inte skulle vara helt främmande också
för pakistanierna".
Frank Baudes artikel upprörde känslorna inom vänstern, men
likväl hade den resulterat i en splittring även där när
det gäller synen på invandringspolitiken. När vänstern
kritiserar flyktingpolitiken så beror det på att invandrarna
förmodas vara "kapitalister" eller tillhörande någon
religiös grupp som motsätter sig kommunismen. Kommunistiska invandrare
accepteras naturligtvis i hur stor utsträckning som helst oavsett bakgrund
och status.
När Frank Baude påpekar att den turkiska knarkmaffian etablerat
sig i Sverige så har det skett utan protester från etablissemanget.
Resultatet av en ansvarslös politik visar sig först efter många
år. Kriminologen Britt Sveri har kunnat påvisa att brottsligheten
bland unga invandare ökade med 42 procent mellan 1967 och 1977 och
Alvar Nelson, professor i straffrätt, har redovisat att "utlänningarnas
brottslighet är dubbelt så stor som de svenska medborgarnas".
BSS skrev brev till samtliga kommuner
Den 15 september 1984 skrev
BSS brev till samtliga kommuner med anledning av det ökande flyktingmottagandet.
Så här löd brevet:
Kommunfullmäktiges ordförande. Herrar
och kvinnor förtroendevalda.
Vid årsskiftet träder den stora omorganisationen i kraft, när
det gäller att ta emot nya flyktingar. AMS skall överlåta
ansvaret på invandrarverket, som skall teckna kontrakt med så
många kommuner som möjligt. SIV (= statens invandrarverk) ligger
i förhandlingar med ett 60-tal kommuner. Enligt Thord Palmlund har
40 kommuner redan slutit avtal och förklarat sig villiga att ta emot
flyktingar.
Allt detta är en källa till oro inte bara för oss i BSS,
utan för en stor del av svenska folket. Ty varifrån kommer flyktingarna?
Det rör sig om människor från främmande kulturer och
främmande religioner. Människor som ligger i fejd med varandra
av religiösa och politiska skäl på hemmaplan. Minst fem
miljoner i Afrika, afghaner i Pakistan, 3-4 miljoner ahmadiya-muslimer i
Pakistan, iranska och irakiska desertörer, kurder, libaneser och palestinier.
Hur går det då med den svenska homogeniteten? Med språket,
religionen, sammanhållningen och försvaret? Detta är det
ingen som bryr sig om idag.
Den svenska homogeniteten har under årtionden varit föremål
för avund från statsbildare runt om i världen. Själva
definitionen på en nation är fortfarande en statsbildning med
utpräglat homogen befolkning, gemensamt språk och kultur, gemensam
historia och en i stort sett gemensam religionsuppfattning. Alla dessa värden
är man idag beredd att kasta på sophögen. På grund
av en tillfällig liberal modenyck. Staten är beredd att betala
kostnaderna för tomma lägenheter, kostnader för socialt uppehälle
o.s.v. i åratal framåt. Detta liknar bondfångeri på
högsta plan. Det blir som vanligt skattebetalarna, som får stå
för kostnaderna och de kommande generationerna genom nya statslån.
Vem som helst kan se, att detta är ett himmelsskriande förräderi
mot svenska folket - och en kortsynt egoism från många kommuners
sida. Thord Palmlund jämför den 8 september i Svenska Dagbladet
den nya lagen med regalskeppet Wasa, som sjönk år 1628 innan
det kom till havs. Han är rädd, att skeppet skall lastas med för
många flyktingar på en gång. För övrigt är
han naturligtvis själaglad över en jämn och stark inströmning
och arbetsbelastning på SIV i åratal framåt. Sista anslagsäskandet
för kommande budgetår är drygt 500 miljoner kronor. Vi i
BSS skulle hellre vilja jämföra regalskeppet Wasa med det svenska
riket.
Enligt konjunkturinstitutet halkar Sverige obönhörligt efter de
andra industriländerna i privat konsumtion per capita. Vi är nu
nere på 9 - 10 plats i en jämförelse. Vi ligger efter Japan,
Västtyskland, Danmark och Frankrike och har kommit i sällskap
med Holland, Finland, Belgien, England och Italien. Då skall man komma
ihåg, att vi så sent som i slutet av 60-talet låg i jämnhöjd
med Schweiz som den absoluta toppen i Europa.
Det har gått snabbt utför, och man må leta efter andra
orsaker än kostnader för invandrare och flyktingar, men då
skall man också komma ihåg, att jämförelsen görs
med länder, som drabbats lika hårt som vi av oljeprishöjningar,
lågkonjunkturer och arbetslöshet, kanske i ännu högre
grad än vi. Var skulle vi kunna hamna på denna konsumtionslista,
om vi verkligen försökte att få bort budgetunderskottet
och dessutom började betala igen våra skulder? Statliga lån,
som tagits just för att uppehålla konsumtionen med konstlade
och fega medel. Då hamnade vi på den absoluta botten i Europa.
I Gävleborgs län finns 15.000 öppet arbetslösa. I Stockholms
län c:a 18.000. Hans Hagnell har tiggt och bett regeringen om pengar
för arbetsskapande åtgärder. Han har fått nej. Men
öronmärkta pengar - och förmodligen lånade pengar har
funnits för kommande flyktingströmmar. Inser ni inte hur sjukt
det hela är? Humanitetens principer har gått för långt
här i landet. Världens mest skattetyngda folk med en ränteskuld
på c:a 63 miljarder i år.
Vi
ber er fatta mod. Skriv ej kontrakt med invandrarverket. Om detta redan
är gjort, så säg upp avtalet omedelbart.
Sven Davidson, ordförande
Hur reagerade då de som fick brevet. Ja, de flesta tycks ha struntat
i det medan andra avfärdade det som "nazistiskt" (?). Kommunfullmäktiges
ordförande i Luleå,
Gustav Sundström, sade med anledning av BSS-brevet: "Jag
hör nazisterna marschera igen, då jag får sådana
här brev. Det är inte värt att kommentera utan hör hemma
i papperskorgen".
Rolf Nilsson, kommunfullmäktiges ordförande i Stenungsund sade
följande: "Det är fråga om rasistisk propaganda och
det har vi ingen anledning att ens diskutera".
För att slippa diskutera saken gör man det enkelt för sig
och avfärdar vår kritik som "rasistisk". '
30 november 1984
Sedan 1853 har olika nationella
grupperingar i fackeltåg manifesterat minnet av Karl XII:s dödsdag.
Långt in på 1950-talet firades hans minne med högtidstal
i alla skolor. Karl XII dog den 30 november 1718 i Norge då ett skott
träffade honom i huvudet. Han blev 36 år gammal.
På 60- och 70-talet
har politikerna gjort mycket för att ta död på många
av våra nationella traditioner. Allt fler började kräva
att våra fosterländska "fascistiska" traditioner skulle
ersättas med firande av främmande marxistiska profeter. Så
när Narvaförbundet och andra nationella började återskapa
en fosterländsk tradition, reste sig håren på de röda
världsförbättrarna. Narvaförbundet fick tillsammans
med bl.a. BSS utstå mycket förtal och lögnaktig hets i ett
TV-program i december 1980. Samma år demonstrerade ett 40-tal kommunister
med äggkastning mot Narvaförbundets fackeltåg i Stockholm.
Bråkig högtid
Året efter - den 30
november 1981 - hade många av Narvaförbundets medlemmar skrämts
till den grad att endast fyra karoliner marscherade. Ett femtiotal kommunister
hade dykt upp med ruttna ägg. Men där fanns andra. Ett antal BSS-medlemmar
och andra unga patrioter var på plats detta år. När massmedia
skrev om händelsen fanns som vanligt inget avståndstagande till
kommunisternas tilltag.
1982 hade Narvaförbundets
insats minskat ytterligare. Då fanns endast Narvaförbundets viceordförande
på plats för att nedlägga kransen till Karl XII:s minne.
Dessutom fanns ett trettiotal kommunister respektive patrioter med en stor
polisstyrka mellan sig. Kommunisterna lyckades slå ner Narvaförbundets
vice ordförande, stjäla kransen och kasta den i strömmen,
till stor glädje för alla journalister som dagen efter kunde förlöjliga
tillställningen.
Vissa invandrares mentalitet kritiseras
Något som upprörde
svenskarna 1984 var de många rapporterna om invandrarvåldet
inom idrotten. Sommaren 1984 fick Torbjörn Sabel käkbenet avslaget
av en spelare från Botkyrka Turkiska. En annan domare blev mordhotad
under en match och tvingades kalla på polis för att kunna ta
sig från platsen när det sydamerikanska laget O'Higgins spelade
korpfotboll.
När våra politiker och förespråkare för massinvandring
hävdar att "invandringen berikar vår kultur" vet de
naturligtvis inte vad de talar om. Gjorde de det skulle de reservera sig
och säga att det finns impulser som inte är bra, men något
sådant har vi aldrig hört invandringsförespråkarna
säga. Jag undrade över deras reaktion då sikherna i Stockholm
jublade när Indira Gandhi mördades. De firade mordet med en religiös
ceremoni och förklarade att det ingår i deras religion att mörda
en människa om hon/han är "orättvis". Det är
sådana yttringar som vi nu för in i Sverige och som allt fler
vanliga medborgare ställer sig tveksamma till.
När invandring och våld diskuterades så var det ofta man
hörde hur folk ifrågasatte vissa invandrargruppers mentalitet.
- Det är deras annorlunda mentalitet med deras hetsiga och obalanserade
uppträdande, hörde man folk säga ofta.
Sorglig brottsutveckling
I BSS tidning Patrioten
publicerades en artikel som berörde en tragisk händelse, men jag
väljer att återge den därför att den talar om "kulturmönster".
En del personer hävdar emellertid att det är den inneboende befolkningens
mentalitet som skapar kulturmönstret. Så här skrev emellertid
Patrioten:
Den 10 augusti 1984 mördades 10 åriga Angelica. Hon hittades
senare i en skogsdunge i Akalla utanför Stockholm. Just den här
sommaren skrev tidningarna i Storstockholmsområdet om det stora antalet
grova brott som begåtts under juli och augusti. De skrev om grov misshandel,
våldtäkter och överfall, mord och dråp. Samtidigt
lät Sveriges rödliberala television intervjua ett antal kriminologer
mm som framhöll att brottsligheten faktiskt minskade. (Om det sades
något annat så var det bortklippt.) Vad är då sanningen?
Jo, sanningen är att TV ljuger.
Titta själv på
siffrorna här nedan:
Totalt anmälda brott år 1950: 195261
Totalt anmälda brott år 1960: 297874
Totalt anmälda brott år 1970: 656042
Totalt anmälda brott år 1980: 928277
Totalt anmälda brott år 1983: 959127
Som Du ser klart och tydligt har antalet anmälda brott ökat drastiskt
vilket alltså förnekas av åsiktsetablissemanget i Sverige.
Hur ser då den grova brottsligheten ut? Vi skall här av utrymmesskäl
begränsa oss till att titta på mord och dråp:
Antal anmälda mord och dråp inkl mordförsök 1950:
105
Antal anmälda mord och dråp inkl mordförsök 1960: 133
Antal anmälda mord och dråp inkl mordförsök 1970: 218
Antal anmälda mord och dråp inkl mordförsök 1980: 394
Antal anmälda mord och dråp inkl mordförsök 1983: 443
År 1983 dömdes 85 personer för mord och dråp och av
dessa utgjorde 36 personer utländska medborgare. (Utlänningar
som blivit svenska medborgare räknas här som svenskar.) Att kriminaliteten
bland vissa invandrargrupper är så hög beror på att
många av dem har en helt annan rättsuppfattning, dvs de följer
sina egna lagar, inte Sveriges. Om en svensk kvinna liftar ensam uppfattar
vissa främlingar detta som en sexuell invit och ser sig har rätt
att våldta henne. I vissa kulturmönster har en man rätt
att döda den kvinna som begår äktenskapsbrott eller förtalar
sin man. Men när sådana "berikande" kulturtraditioner
ifrågasätts av "rasisterna", slår man ifrån
sig och påpekar snabbt att lite måste de kulturellt utarmade
svenskarna få betala för sin kulturberikning.
När en sexårig pojke blev homosexmördad av en arab för
några år sedan gjorde man allt för att dölja att mannen
begått flera allvarliga våldsbrott och kvinnoöverfall i
Stockholm. Han var under en period omnämnd som "mannen med blyklubban".
När en svart amerikansk invandrare slog ihjäl sin svenska fru
med en yxa för över ett år sedan teg man om detta.
När den tioåriga
Angelica saknades i Akalla sommaren 1984 skrevs det mycket om hennes försvinnande.
När mördaren gripits och erkänt skrevs inget mer. Saken hade
blivit "het". Ja, faktiskt så het att det från regeringshåll
hade beslutats att lägga locket på. Inga uppgifter om den gripne
skulle få komma ut. Av hänsyn till de inblandade (dvs BSS källor
inom berörda myndigheter) skall vi inte återge alla detaljer,
men redovisa det vi anser vara av betydelse att känna till.
Angelicas föräldrar levde åtskilda. Modern hade vårdnaden
om Angelica och hennes två äldre systrar. Både modern och
fadern var stora vänner av en ökad invandring till Sverige. Ja,
de var så stora vänner av en ökad invandring att det är
förvånande att de gifte sig med varandra och skaffade svenska
barn. Men modern bättrade sig senare och lever nu tillsammans med en
chilenare.
Angelicas pappa, låt oss kalla honom för Olle, var som sagt också
stor förespråkare för massinvandring. Därför gifte
han sig med en brasilianska. De bodde tillsammans i Rinkeby inte så
långt från Angelicas mamma. Brasilianskan blev avundsjuk på
att Olle träffade barnet han hade med en annan kvinna. Olle upptäckte
denna avundsjuka och förbjöd henne att träffa dottern, samtidigt
som han själv fortsatte att träffa Angelica. Brasilianskan ansåg
att det var fel av Olle att fortsätta träffa flickan och beslutade
sig för att skipa en egen rättvisa. Hon lockade med sig den lilla
oskyldiga flickan ut i skogen och ströp henne.
Olle har efter detta mord inte tagit avstånd från den brasilianska,
som mördat hans dotter, utan han har förlåtit henne. De
kommer säkert att trivas ihop även i fortsättningen. Det
ryktas om att hon kommer vara fri efter ett drygt år under psykiatrisk
vård. Angelica fick tyvärr ingen möjlighet att välja
föräldrar.
