Sverige har tydligen, enigt de fyra, ett ansvar för hela världen. Nyckelordet här är "räcka".

I någon slags moraliserande mening kan man ju alltid proklamera att det inte räcker att det svenska samhället förser bara sina egna invånare med livets nödtorft. Ser men till Den Morali(ist)iska Elitens agerande är det uppenbart att den anser att det "inte räcker". Oavsett hur mycket invandring vi har till Sverige, så kräver den mer. Aldrig är det nog.

Men i en mer jordnära, praktisk mening, måste gränsen dras åtminstone där vårt eget samhälle börjar komma i gungning. Hamnar vi i en situation där vi inte längre kan hjälpa oss själva, då kan vi heller inte hjälpa några andra.

Av betydelse måste vara också folkets uppfattning.

"...födda på samma plats" skriver de fyra professorerna, aningen nedlåtande. Är inte detta en självklar grund för gemenskap, att vi har samma rötter och bor i närheten av varandra?

Har inte Sverige ett åtagande i första hand gentemot sina egna medborgare?