"DÄRFÖR RÄKNAR VI INVANDRARBROTT". Så löd rubriken på en artikel i Kvällsposten den 29/6 -02, författad av Jan Ahlberg och Heléne Lööw från Brå.
Blågula Frågor citerar här delar av artikeln, för att göra en sedvanlig argumentanalys.
| Genom att klicka på de markerade orden i texten får du fram våra blågula kommentarer. |
Ingress: "Debatten om invandrare och brott har blivit infekterad. Främlingsfientliga krafter bygger sin propaganda på överdrifter snarare än på hårda fakta. Därför vill brottsförebyggande rådet presentera kriminalstatistiken för år 2002 uppdelad på 'invandrare' och 'svenskar'."
Artikeln inleds med exempel på ett antal tidningsrubriker, en typ av rubriker som enligt författarna gör att det "frammanas bilden av en - över hela landet - ständigt växande kriminalitet bland invandrargrupper, där offren är oskyldiga svenskar."
Det konstateras också att invandringskritiska grupper uppmärksammar den invandringsrelaterade brottsligheten: "Ett gemensamt drag i propagandan oavsett vilka grupper den kommer från är föreställningen att samhället försöker förtiga problemen, att det finns en sorts tystnadens konspiration kring dessa frågor. Grupperna ser sig själva som förmedlare av en stigmatiserad 'sanning'."
"I det följande kommer sanningen bakom några av de vanligaste påståendena att undersökas.
Invandrare, med den vedertagna definitionen att man är folkbokförd i Sverige men född i annat land, är överrepresenterade i brottslighet. ... Utifrån undersökningar från 1993 kunde man beräkna att knappt 20 procent av de anmälda brotten i Sverige begicks av invandrare. Mot bakgrund av att de som föll under defintionen invandrare då utgjrode ungefär 10 procent av befolkningen... handlar det om en överrepresentation på cirka två gånger.
Överrepresentationen till trots når invandrarnas andel av brottsligheten inte på långt när de höjder som ibland framställs. Inte sällan beskrivs det som att en majoritet av brotten begås av invandrare. I realiteten handlar det alltså om en femtedel.
Till saken hör också att uppemot hälften av brotten inom denna femdedel kan hänföras till nordiska invandrare, det vill säga invandrare från Danmark, Finland och Norge. Med andra ord inte de grupper som i debatten vanligtvis kallas invandrare.
Den brottstyp där överrepresentationen är som störst är våldtäkter, där närmare 40 procent av gärningsmännen är invandrare."
"En inte ovidkommande information i det sammanhanget är att de personer som begår dessa brott kan räknas i hundratal (storleksordningen 500 fall på ett år) medan det finns närmare en miljon invandrare. Det är så att säga inte speciellt ovanligt att det i en grupp individer, oavsett vilken, finns en promilleandel bestående av 'rötägg'.
Samma förhållande gäller även vid personrån, en annan brottstyp där invandrarandelen är högre än genomsnittet (uppemot 30 procent). Här handlar det om ett antal ungdomsgäng som specialiserat sig på denna typ av brottslighet. I och med att dessa enskilda gäng kan begå ett stort antal rån under ett år, åker siffrorna upp.
Ett påstående som ibland dyker upp i olika former av propaganda är att invandrares brottslighet oftast drabbar svenskar. Eftersom svenskar (födda i Sverige) utgör närmare 90 procent av befolkningen är det naturligtvis så att offren till övervägande delen är svenskar.
De offerundersökningar som gjorts tyder dock inte på att svenskar skulle vara överrepresenterade som offer. Tvärtom tyder de på motsatsen, det vill säga att invandrare är överrepresenterade även som offer."
Därefter ställer Brå-skribenterna frågan: "Varför är invandrare överrepresenterade när det gäller brottslighet?" och räknar upp ett antal förekommande hypoteser. Dessa återges här bara i punktform:
- Frustration (diskrepans mellan mål och möjligheter)
- Upplevd diskriminering
- Kulturskillnader
- Upplevelser i ursprungslandet
- Selektionshypotesen (de som flyttar utgör ett urval)
- Lägre socioekonomisk status.
"Det är väl känt inom krminologin att låg socioekonomisk status sammanhänger med högre brottsbenägenhet. En intressant aspekt som framkommit i analyser är att 'arbetare' jämfört med 'tjänstemän' är mer överrepresenterade än vad 'invandrare' är jämfört med 'svenskar'. I förstnämnda fallet handlar det om en överrepresentation på tre gånger mot alltså två gånger i det sistnämnda fallet. Ett resultat som ger lite perspektiv på invandrares överrepresentation."
