Aktuell kommentar - vecka 03/09

 

 

Kluvet kring SD

 

För Sverigedemokraterna finns två möjliga hållningar till vad som är viktigast:

A.

Politiken och sakfrågorna, påverkan av opinionen och påverkan av andra partier.

B.

Organisationen och det partipolitiska spelet, att SD klättrar i opinionsmätningar och tar sig in i riksdagen, får mandat och tillgång till statliga bidrag. Blir accepterat som ett "seriöst" parti.

Tyvärr är det den sistnämnda hållningen som dominerar. Ett mått på den saken är partiets tidning, "SD-Kuriren", där kontrasten blir bjärt vid en jämförelse med Nationaldemokraternas tidning, "Nationell idag" .


En motsvarande uppdelning i två olika hållningar finns hos de politiskt korrekta:

A.

Folkpartiet gjorde för några år sedan en ansats, om än lam, med sitt krav att man ska kunna svenska för att få svenskt medborgarskap (ett krav som partiet sedan övergivit).

Moderaterna har signalerat att, för att kunna bekämpa Sverigedemokraterna, måste andra partier ta sig an de sakfrågor och de problem som gör att många väljare lägger sina röster på SD.

B.

En annan linje sätter som överordnat mål att just de politiska frågor som Sverigedemokraterna driver inte ska hamna på dagordningen och att inga av de krav som kommer från SD ska få genomslag.

En konsekvens av denna principfasta linje blir naturligtvis att SD tydligare framstår som den enda egentliga oppositionen, och att utsikterna därmed ökar för att partiet ska ta sig in i riksdagen.


En företrädare för principfasthet i bekämpandet av SD är Ulf Lundén, kulturjournalist på Dala-Demokraten. Under december 2008 hade han en artikelserie i tidningen om SD, inledd med rubriken "DIN ARBETSKAMRAT KAN VARA SVERIGEDEMOKRAT".

"Främlingsfientlighet och missnöjesyttringar håller på nytt att skaffa sig fotfäste i det svenska parlamentet", varnar Ulf Lundén.

Detta är uppenbarligen en form av sjukdomstillstånd, med smittorisker. "Någon enkel medicin går inte att skriva ut", förklarar kulturjournalisten, men gör sedan ändå ett försök:

"Hur skall arbetarrörelsens största parti återta sin roll som samhällsförändrande kraft?" frågar han , för att sedan själv ge svaret: Det behövs en "kulturrevolution" inom svensk socialdemokrati.

Denna innefattar "en ny grundläggande folkbildning och en rejäl kursändring". Partiet måste uppvisa "en offensiv hållning i flykting- och integrationspolitiken".

Det senare innefattar att vi ska "lära oss mer om de nya svenskarna". Däremot ska integrationen inte innefatta att några krav ställs på invandrare. Lundén nämner uttryckligen Folkpartiets krav på språktest som ett avskräckande exempel - det är att "fiska i bruna vatten".

"Sverigedemokraterna vinner segrar på att locka motståndaren i fällan. Att sätta likhetstecken mellan flyktingar och problem. ... De etablerade partierna försöker övertrumfa varandra i konsten att ställa krav på flyktingarna."

Med andra ord anges redan från början vad man ska få lära sig, när man lär sig mer om "de nya svenskarna". Dit får inte höra problem. I sin artikelserie understryker Ulf Lundén hur många irakier, kurder och somalier som kommit till Borlänge, samtidigt som han taktfullt undviker att nämna något om den höga brottsligheten just i Borlänge (se här, här och här).

När han ändå nuddar vid problemet brottslighet och att där finns en överrepresentation för invandrare har han förklaringar: "En förklaring är att integrationen inte har lyckats. Många invandrare tvingas in i levnadsvillkor som kan leda till kriminalitet."

Samtidigt skriver Lundén om "fördomar" som grasserar.

Den lundenska kulturrevolutionen innefattar hursomhelst att vi ska överse med denna brottslighet, även om den skulle vara verklig: "Intolerans. Stängda gränser. Utanförskap. Det hör inte hemma i ett land som vill kalla sig ett modernt samhälle." "För mig betyder kultur att den gör människan mänsklig, det vill säga human, tolerant, överseende och barmhärtig."

"Det handlar i grunden om solidaritet", slår han fast.

Samtidigt har DD-journalisten en gardering.  Vi tjänar på invandringen:

"Hur skall Borlänge, Dalarna och Sverige överleva utan invandring från andra länder?... Befolkningen åldras i snabb takt. Allt färre måste försöka försörja allt fler äldre människor i såväl Borlänge som övriga Sverige. Invandringen till Sverige är för liten. ...inte bara humanitära och solidariska argument utan även ekonomiska motiv..."

Det handlar alltså om en win-win-situation, med bara fördelar, för alla berörda. I själva verket är vi svenskar ganska hjälplösa på egen hand, vi klarar oss inte utan invandring.

Där fick Ulf Lundén samtidigt till det mot "myten om den svenska kulturella överlägsenheten".

Och när invandringen rymmer bara fördelar finns utrymme för generositet beträffande skäl att få stanna i Sverige: "Människans längtan efter någonting bättre och större driver oss över kontinenter."

Samtidigt uppstår naturligtvis en fråga. Om invandringen rymmer uteslutande fördelar, hur kan det finnas de som motsätter sig ökad invandring? Förklaringen ligger i två moment:

• å ena sidan okunskap, fördomar och rädsla

• å andra sidan extremism och ondska.

Fördelningen mellan de båda är oklar, men ingen behöver betvivla att det senare momentet finns med beträffande SD - ett parti med "bruna rötter" och en "fascistisk historia".


Ingen kan ta miste på folkbildarambitionen från Ulf Lundéns sida. Han kan således upplysa Dala-Demokratens läsekrets om de rätta förhållandena på ett antal centrala punkter:

"Enligt Anders är mångkultur lika med normlöshet... Anders påstående är ytterst märkligt om man skaffar sig historiska kunskaper och dessutom kommer ihåg att hans egen far invandrade från Österrike på 60-talet."

"Tanken om ett homogent nationellt kollektiv av människor faller på sin egen orimlighet. Och är i grunden en odemokratisk tankefigur."

"Statens kostnader för invandrare och flyktingar var 2005  7,1 miljarder kronor. Den vanligaste totala kostnaden är cirka 40 miljarder."

"Högerextrema organisationer påstår att det pågår en massinvandring till Sverige. Det är inte sant."

Det här sista påståendet kan ju förbrylla den som tagit del av uppgifter om att invandringen till Sverige de senaste åren slagit nya rekord och att den med bred marginal överträffar invandringen till våra nordiska grannländer eller överhuvudtaget till andra länder i Europa.

Vad Ulf Lundén här jämför med är dock vissa u-länder, grannländer till konflikthärdar. 1)

 


Klart är att denne kulturjournalist ser sig själv som en god människa. Som han formulerade saken i presentationen av sin artikelserie: "Principen om alla människors lika värde måste försvaras till varje pris."

Priset må då bli att ibland "tänja på" sanningen, men detta sker ju med ett gott uppsåt.

 

 

 


 Se vidare:

Godhetsmannekängerna

Nytt läge i SD

SD i media

SD-batongen

Sverige behöver en opposition!


 

 

1). Ulf Lunden påstår också att bara 13% av de asylsökande i Sverige år 2005 fick uppehållstillstånd.

Vad han då syftar på är förmodligen asyl.

De flesta asylsökande stannar ju kvar och söker på nytt och nytt. Till slut får de sitt uppehållstillstånd, PUT. Skälen kan då vara andra än skyddsbehov (asyl): "humanitära skäl", "anhörig" eller annat.