Aktuell kommentar - vecka 14/09

 

 

"I gott sällskap"

För några år sedan lades fotomontaget "Vanjas guldklocka" ut på BGF.

Det raljerade med det faktum att LO:s ordförande satt i över 20 olika styrelser - hur fick hon tiden att räcka till? Hennes dygn måste ha mer än 24 timmar...

Naturligtvis kunde detta inte gå ihop. Hon kunde omöjligen sköta så många styrelseuppdrag på ett bra sätt. Vilket nu ha bekräftats.

Det är ändå en välvillig tolkning, att hon egentligen skulle ha önskat sköta uppdraget annorlunda, om hon bara haft mer tid.

En mindre välvillig tolkning är att hon följde sina grundläggande värderingar om rimlighet och rättvisa, värderingar som helt sammanföll med direktörernas och näringslivets.

Nu uppvisar LO-ordföranden en hel provkarta på undanflykter och ursäkter.


Vad som gjorde att konceptet till slut sprack var alltså den gigantiska ersättningen till AMF-direktören Christer Elmhagen. I mars 2009 uppgår kostnaden för honom till 104 miljoner kronor, dvs mer än 10 miljoner per år räknat från 1998, då han tillträdde. Av dessa är 62 miljoner kronor pension och 42 miljoner lön och bonus.

Vanja Lundby-Wedin satt i AMF-styrelsen, också hon väl betald - det var fråga om i snitt 10.000 kr per sammanträde. Höga ersättningar är enligt tillskyndarna ägnade att vaska fram dugliga personer. Lundby-Wedin står dessutom i spetsen för 1,7 miljoner löntagare. Förväntningar borde alltså kunna ställas på hennes prestationer.

LO-ordföranden har inga invändningar mot ersättningen till Elmhagen. Inte heller tidigare har hon någon gång haft invändningar mot höga ersättningar till chefer, under de 15 år som hon suttit i AMF-styrelsen och andra styrelser.

I efterhand har hon dock tillkännagivit invändningar. I efterhand och först sedan det blivit en skandal i massmedia. Vanja Lundby-Wedin "ångrar" att hon inte motsatte sig beslutet.

Logiken i en sådan deklaration blir ju halsbrytande. Den som t ex i trafiken åker fast för fortkörning kan då svara polisen att han/hon ångrar sig, och det hela ska anses ogjort.


Först var det dock LO:s vice ordförande Per Bardh som skickades fram att svara på frågor i TV-nyheterna. Även SAP:s partisekreterare Ibrahim Baylan han ge sin tolkning innan Vanja Lundby-Wedin själv framträdde.

Bardh hänvisade till hur man tänkte "på den tiden". Tidsandan gjorde att sådana ersättningar sågs som normala, och då var det naturligt att inte heller LO reagerade. Någon egen vilja från LO:s representanter var inte att begära.

Baylan hänvisade till att heller inga andra i styrelsen hade reagerat. Några andra värderingar från löntagarnas representanter än näringslivets var inte att begära.

Vanja Lundby-Wedin hakade sedan på Baylans försvarslinje: hon var "i gott sällskap".

Detta kom efter att hon först förklarat att hon "tar sitt ansvar".

Vad det konkret betyder att i detta sammanhang "ta sitt ansvar" behövde hon aldrig förklara. Skulle hon lämna AMF-styrelsen nu? Skulle hon rentav avgå som LO-ordförande?

Lundby-Wedin förklarade också att hon "kände sig grundlurad".

I SvD den 23/3 -09 kommenterade Jan Almgren:

"Det finns två tolkningar av hennes uttalande .. Inget är smickrande för Wanja Lundby-Wedin.

Antingen bluffar hon rakt av. Påstår sig vara ovetande om saker och ting hon väl känner till.

Eller så har hon sovit sig igenom 15 år på AMF. Inte brytt sig eller inte haft förmågan att förstå Christer Elmehagens pensionsvillkor, som ändå får anses vara ett ganska centralt inslag i hans ersättningspaket. Varje år har villkoren dessutom snyggt och prydligt redovisats i AMF:s årsredovisning."

Till saken hör att Elmhagen får sin jättepension efter bara tio års anställning på AMF.
Vad han tidigare tjänat in i pensionsrätter på Ericsson och SAF kan komma därutöver.


LO har helt nyligen presenterat en rapport med titeln "MAKTELITEN - mycket vill ha mer"...

Hur har denna schizofreni varit möjlig? Hur kunde man samtidigt sitta i styrelserna och aldrig anföra invändningar mot sanslösa bonusar och pensionsvillkor?

Även om LO:s företrädare med tiden anammat samma värderingar som motparten - hur kunde man undgå att inse konsekvenserna av vad man höll på med? Varför höll man inte en gard uppe av åtminstone taktiska skäl?

Uppenbarligen har Vanja Lundby-Wedin levt i en ombonad och skyddad tillvaro, där hon helt kunnat undgå kritik och varningar.


Men hur har LO fått en sådan ledning?

Fyra moment kan ha haft betydelse:

1.

Passivisering av medlemmarna och dålig interndemokrati inom organisationen. Vägen från "verkstadsgolvet" ändå upp till LO-tappen har blivit alltför lång för att demokratin ska fungera.

2.

Egna förmåner som gör att man på olika nivåer av organisationen får egna positioner att bevaka. Svansviftare attraheras till karriärer.

3.

Ett kvoteringstänkande, som gör att kompetens betyder mindre än kön och liknande faktorer.

4.

Ett klimat av politisk korrekthet, som kväver fri diskussion, tystar kritiker och på ett tidigt stadium sållar bort fritänkare.


På en punkt har Vanja Lundby-Wedin rätt: hon är inte ensam om att svika. Hon är "i gott sällskap".

Det blir föjdriktigt att s-ordförande och oppositionsledare Mona Sahlin förklarat att hon har fullt förtroende för Vanja Lundby-Wedin.

 

 

"En vd i ett börsbolag rekryteras för att prestera optimalt och ska betalas fast lön därefter. Saknar han ändå motivation nog att prestera på topp ska han inte vara vd, så enkelt är det. Rätt person behöver per definition ingen bonus och rätt person är inte den som i första hand eftersträvar att berika sig själv. "

Ur insändare i SvD

 


 Se vidare:

300.000 kronor från LO

Fyrklöver för Lissabon

Vanja gav OK