Motvilja!

Med DO:s synsätt är det att betrakta som "diskriminering" när samma klädregler gäller för alla medborgare i Sverige, när samma regler som gällt i årtionden fortsätter att gälla.

Ja, bakvänt blir det, när Diskrimineringsombudsmannen - som borde vara expert på ämnet - talar om diskriminering. DO borde kanske byta namn, till GO - Gnirenimirksids-ombudsmannen.

Från Ekot webbsida den 29/1 08:

"Det var diskriminering när två muslimska kvinnor tvingades lämna en simhall i Göteborg på grund av sin klädsel. Det har hovrätten slagit fast."

Det var inte kvinnorna själva som skulle bada, utan deras barn. Det hela inträffade våren 2004:

"Mammorna följde med in för att titta till sina barn från bassängkanten.

Enligt simhallens regler skulle medföljande föräldrar vara klädda i 'shorts och t-shirt, träningsoverall eller likvärdig klädsel'.

Kvinnorna hade klätt om till långärmade t-shirts, joggingbyxor och huvudduk.

När de kom in i simhallen blev de tillsagda att byta om till lättare klädsel."

Detta visade sig omöjligt: kvinnorna hade nämligen en religion som "inte tillät dem att ha annat än heltäckande klädsel."

"Nu slår hovrätten fast att Göteborgs stad gjorde sig skyldig till etnisk diskriminering när de två kvinnorna tvingades lämna simhallen."

Frågan har tidigare varit uppe i tingsrätten, som friade Göteborgs stad. Hovrätten gör alltså en annan bedömning:

"Hovrätten skriver att kommunen inte har lyckats visa att badmästarens agerande 'inte åtminstone delvis har haft samband med att kvinnorna bar en för troende muslimska kvinnor typisk klädsel, med bland annat huvudduk'."

En "vattentät" motivering, kan man väl säga. Hur skulle någon kunna "visa" vad som rört sig inuti huvudet på badmästaren? Det objektiva i sammanhanget - som hovrätten finner av underordnad betydelse - är de regler som fanns fastställda och uppenbarligen satta på pränt: Medföljande föräldrar skulle vara klädda i "shorts och t-shirt, träningsoverall eller likvärdig klädsel".

Kvinnorna fick inte bara rätt i sak. Det handlar också om pengar. 40.000 kronor i "skadestånd". För ett förment lidande, får man förutsätta.

Samtidigt sänder"skadeståndet" en signal till att alla kommuner: vill de vara på den säkra sidan, då ska muslimer få sin vilja igenom närhelst de givit en sådan tillkänna.

Metro skriver den 30/1 -08:

"Diskrimineringsombudsmannen, DO, drog en lättnadens suck efter domen i hovrätten i går.

- Vi är givetvis väldigt nöjda. Det här är en viktig markering från samhällets sida att religionsfriheten ska skyddas, säger ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Katri Linna.

DO har hela tiden hävdat att de båda muslimska kvinnorna utsattes för diskriminering när de ombads byta om eller lämna den kommunala simhallen 2004. Göteborgs stad menar däremot att kvinnorna med sin klädsel bröt mot gällande säkerhetskrav och att simhallens personal hade agerat likadant vem det än gällt. Det argumentet höll i tingsrätten, men inte i hovrätten."

Kommunalrådet Helena Nyhus (s) drar slutsatsen att kommunens regler på simhallen nu måste ändras: "Vi har ju tyckt att vi har haft regler som varit vettiga, men nu får vi se över dem."

DO, Katri Linna, uttrycker sin förvåning: "Jag är förvånad över att Göteborg inte värnar om att låta invånarna delta i samhället på lika villkor."

För DO är alltså"lika villkor" något annat än att samma regler gäller för alla. Nu är ett stort antal muslimer kommit till Sverige - då är det vårt samhälle som ska anpassa sig!

ETT ANNAT DO-ÄRENDE gällder en anmälan mot Tensta Äldreboende. Problematiken var där densamma. Boendet hade en klädpolicy för de anställda som en muslimsk arbetssökande inte ville acceptera.

Hennes religion var dock inte helt identisk med den för båda damerna i badhallen. Deras religion var ju kompromisslös. Den här kvinnan hade tydligen visst eget manöverutrymme. Hon "kunde tänka sig att anpassa sin klädsel".

Dock krävde hon att rocken skulle vara så lång att den täckte grenen. Detta gjorde att hon inte fick jobbet, varpå DO kopplades in. Stadsdelsförvaltingen tvingades backa.

"DO bedömde efter utredning att anställningsbeslutet i själva verket hade haft samband med klädkraven och indirekt med kvinnans religion. Då klädkraven inte bedömdes som motiverade av hygien- eller säkerhetsskäl på arbetsplatsen, hade kvinnan enligt DO utsatts för religiös diskriminering.

DO och Spånga/Tensta stadsdelsförvaltning har nått en överenskommelse som innebär att kvinnan får 40 000 kr i förlikningsersättning av kommunen. Stadsdelsförvaltningen har också lovat att se över sina regler för arbetskläder så att dessa inte står i strid med diskrimineringslagstiftningen."

Det som DO skriver i början är anmärkningsvärt: "...anställningsbeslutet ... haft samband med klädkraven och indirekt med kvinnans religion."

Tveklöst är det så. Om en muslimsk kvinna vägrar acceptera gällande klädregler med hänvisning till sin religion, då finns naturligtvis en sådan koppling.

Detsamma skulle kunna sägas om kvinnan anför att religionen kräver att hon får ledigt fem dagar i veckan med full lön. Nekas hon då detta, då beror det "indirekt på religionen", med DO:s synsätt.

ETT TREDJE KLÄDFALL gäller huvudduk. En matbutik - ICA Kvantum i Västra Frölunda, Göteborg - hade vid en anställningsintervju givit kvinnan i fråga besked om företagets klädpolicy: huvudduk fick inte användas i arbetet. Det blev återigen skadestånd - denna gång högre.

"Ica har medgett att man gjort fel och har tagit fram en huvudduk som alternativ till den klädpolicy som gäller i övrigt. Förutom en ursäkt får kvinnan 80 000 kronor i ersättning av affären."

ETT FJÄRDE FALL kan vi hämta från sjukvården.

Sveriges Radio skrev på sin webbsida den 15/1 -08 om en kontrovers, som resulterade i att "Utländska studenter känner sig kränkta".

Det som utlöste känslan av kränkthet var att Högskolan i Halmstad vid utbildning av sjuksköterskor inte tillåtit långärmad rock under praktiken.

"Diskrimineringsombudsmannen vill nu ha svar från Högskolan om studenternas uppgifter stämmer."

Klart är att det på S:t Görans sjukhus i Stockholm har tagits fram en särskild slöja för muslimska kvinnor bland personalen. Denna täcker således öronon, samtidigt är tyget tjockt. Den är alltså ägnad att försvåra möjligheterna att höra.

Hur klokt är det, när redan en utländsk brytning kan göra att äldre patienter har svårt att förstå vederbörande? En fungerande kommunikation mellan personal och patienter prioriteras inte på S:t Göran.

Senaste nytt på DO-fronten läser vi i Stockholms City den 6/2 -08:

"DO glömde anmälan - nu stämmer Karzan myndigheten på 100.000

Diskrimineringsombudsmannens slarv gjorde att Karzan Kaders missade chansen till upprättelse i två fall av krogdiskriminering."

Det är ju mycket pengar som mannen ifråga här kan ha gått miste om, så 100.000 i skadestånd för det uteblivna skadeståndet är säkert rimligt.

Förutom den ursprungliga kränkningen har mannen nu tvingats genomlida en ny omgång av kränkningar - denna gång från DO:s sida.

Naturligtvis är pengarna i sig av underordnad betydelse i sammanhanget. Vad det handlar om är att få upprättelse.

Kan i denna kommentar från Blågula frågor spåras ett mått av motvilja? Det är i så fall helt rätt uppfattat!

Den nuvarande utvecklingen, mot allt grövre galenskaper, drivs fram genom någon eller någras mycket bestämda vilja.

Mot denna vilja måste ställas upp en annan vilja, av förnuft och värnande av svenskars intressen. En motvilja.