Aktuell kommentar - vecka 25/07

 

 

Muslimskt vägval

I DN den 31/5 -07 slår forskaren José Alberto Diaz larm: fler svenskar än tidigare är skeptiska till islam i Sverige. "Integrationsbarometern" - genomförd på uppdrag av Integrationsverket - visar enligt Diaz uppseendeväckande resultat:

"Andelen som tar avstånd från påståendet 'Jag skulle ha svårt att flytta till ett område där det bor många muslimer' minskar också från 44 till 41 procent."

Resultatet i en motsvarande undersökning åtta år tidigare gav ett svar som var tre procentenheter högre.

"När det gäller föreställningen att förekomsten av många muslimer i landet skapar känslor av främlingskap ('känner mig som främling i mitt eget land') inträffar både en minskning av dem som tar avstånd (från 73 till 66 procent) och en ökning av dem som instämmer (från 25 till 30 procent)."

Just i denna DN-artikel används inte begreppet "islamofobi", men det är ändå det politiskt korrekta budskapet: personer som inte vill ha invandring av muslimer till Sverige hälso-diagnostiseras: de bär på en form av psykisk sjukdom. Smittsam, får man förutsätta...

Lisbeth Lindeborg, i DN den 3/6 -07:
 
"I Sverige attackeras företrädare för en konstruktiv kritik av islam och de utpekas som islamofober i syfte att försöka skrämma dem till tystnad. Detta provinsiella debattklimat präglat av konfliktskygghet och bakåtsträvande tendenser återfinner jag ingen annanstans i våra grannländer."


I Nederländerna mördades som bekant Theo van Gogh i Amsterdam år 2004. Till minne av den mördade filmskaparen ville holländarna resa en staty. Planerna hindrades dock av militanta muslimer. Då föreslogs en minnestavla, men inte heller detta gick dessa muslimer med på.  Hotelser har gjort att holländarna nu dragit tillbaka förslaget.

Alla muslimer är inte sådana, men tillräckligt många för att det ska utgöra en politisk realitet. En realitet som man inte kan bortse från.


Man kan skilja på muslimer i allmänhet och fundamentalistiska muslimer, på islam och islamism. Det senare representerar en farlig typ av islam!

Lisbeth Lindborg i DN den 13/8 - 05:

"Enligt opinionsmätningar i Tyskland är 72 procent av landets tre miljoner muslimer emot islamismen och för en fortsatt integration. Men det är de andra 28 procenten som har övertaget med sina hot, sin skrämseltaktik och sin terror."

Innebörden av detta är att invandring av många muslimer utgör ett problem för vårt samhälle. Även om bara en minoritet är militanta så får de, genom den större gruppen av muslimer, en miljö att operera i.

Lindeborg avslutar:

"Medan man i Frankrike och nu i Storbritannien börjar se närmare på islamismens nätverk anses det inte politiskt korrekt att diskutera öppet om detta i Tyskland och Skandinavien. Temat är tabubelagt. Men då politiker och opinionsbildare inte öppet erkänner islamismen som den totalitära och växande rörelse den är, sviker de inte bara sina 'urbefolkningar' utan även det flertal muslimska invandrare som vill leva i lugn och ro i de västliga demokratierna. Därmed gör de sig indirekt medskyldiga till terrorism."
 
"Inte heller Hitler lyckades i sin strävan efter ett världsherravälde. Dock ledde oförmågan att stoppa honom i tid till enorma offer. Desto viktigare är det att reagera mot islamismen nu och erkänna vad den står för.

Av grundläggande betydelse är att integrera de muslimska församlingarna. Denna uppgift måste delas mellan värdland och invandrare vilka inte ska tillåtas att leva i parallella, men åtskilda samhällen.
 
De 15-18 miljoner muslimer som nu finns i Europa måste äntligen ta sin del av ansvaret. Alla islamister är inte beredda att utöva våld. Men islamister som är potentiella terrorister bör kunna utvisas. Detsamma borde gälla för dem som på olika sätt stöder terrordåd. Likaså vore videoövervakning av 'misstänkta' moskéer en tänkbar åtgärd. Med tanke på den intolerans som utgår från islamismen är varje form av tolerans visavi militanta islamister ansvarslös."


Naiviteten och eftergivenheten för islamska krav finns inte bara inom Sverige och enskilda västländer. Den märks även på internationell nivå. Inom "FN:s råd för mänskliga rättigheter" antogs nyligen en resolution som förbjuder kritik av islam!

Resolutionen är visserligen inte rättsligt bindande, men blir ändå ett vapen i händerna på islamisterna, för att tysta vad islamisterna stämplar som "förtal".

Lisbeth Lindeborg, i sin DN-artikel den 3/6 -07:

"Första tanken var att det måste handla om ett aprilskämt. Men närmare efterforskning visade att FN:s råd för mänskliga rättigheter, Human rights council, den 30 mars i år antog en resolution som i princip förbjuder kritik av islam. Ty även om resolutionen, som OIC (Organization of the islamic conference) tagit initiativet till, uttalar sig mot 'förtal av religioner och deras värderingar' i allmänhet, så nämns bara 'det förtal som muslimska minoriteter och islam' utsatts för sedan 11 september 2001. Vad som däremot inte nämns i resolutionen är islamiska länders diskriminering och förstörelse av kristna helgedomar; inte heller nämns förföljelsen av andra religiösa minoriteter och dödandet av kristna dignitärer eller avsaknaden av religionsfrihet i nästan alla stater med en muslimsk majoritet.
 
I det Genève-baserade Human rights council ingår 47 stater. De flesta av dessa är "allt annat än förebildliga demokratier", konstaterar Lindeborg. Resolutionen är, menar hon, en skandal:
 
"Som officiell väktare av mänskliga rättigheter borde FN veta att de mänskliga rättigheterna är till för att skydda individer och deras rättigheter, inte skydda religioner."
 
"...vem bestämmer vad som är förtal, vem tar sig rätten att omtolka kritik som förolämpning? Utan tvivel står vi här inför ett semantiskt kaos där formuleringarna i resolutionen blir ett eldorado för irrationell och emotionellt laddad godtycklighet."

Hon finner detta stöd till islamisterna särskilt olyckligt just nu:
 
"Det råder ingen tvekan om att islam nu nått en skiljeväg mellan samtidigt växande fundamentalistiska och reformatoriska tendenser. Men medan resolutionen ligger i islamismens och även det traditionella islams intresse är den ett slag i ansiktet på reformkrafterna inom islam. Ty reformmuslimer världen över är väl medvetna om att endast konstruktiv kritik kan föra utvecklingen av islam vidare på samma sätt som kristendomen gick igenom sina svåra utvecklingsperioder alltsedan medeltiden med upplysningen som en avgörande fas.
 
En absolut förutsättning för denna konstruktiva kritik är en öppen debatt utan politiskt korrekta skygglappar. Nu hotas en sådan debatt av FN-resolutionen samtidigt som denna bidrar till det fastlåsta debattklimatet i några europeiska länder utöver de islamiska staterna."


Muslimer i Sverige står nu inför ett vägval. Har de kommit hit för att omvandla vårt samhälle efter koranens och imamers påbud eller har de kommit för att anpassa sig och bli en del av vårt samhälle?

Accepterar de principen om alla människors lika värde?

• Eller kräver de särskilda begränsningar av kvinnors rättigheter?

Accepterar de att underordna sig svenska lagar?

• Eller arbetar de för parallella rättssystem, med särskilda lagar för muslimer?

Accepterar de yttrandefrihet, även för andra än sig själva?

• Eller kräver de - med hänvisning till hur de känner sig kränkta - att kritiker ska beläggas med munkavle?

 

 


Se vidare :

Hirsi Ali

Karen Jespersen

Muslimer och yttrandefrihet

Underkastelse?

UNDERKASTELSE