Aktuell kommentar - vecka 32/04
De verkliga fascisterna
Efter vilka kriterier ska man bedöma
vad en individ eller en organisation åsiktsmässigt representerar?
Rimligen ska man gå efter vad vederbörande själv säger
och gör.
När det gäller Sverigedemokraterna tillämpas
inte dessa kriterier, här gäller inte längre normala regler
för mänskligt agerande.
Denna organisation stämplas, på
mycket lösa eller inga grunder alls, som "fascistisk".
En sak är när detta görs av extremistiska våldsromantiker
och mycket unga människor, utan mycket av egen politisk erfarenhet.
Som inom AFA ("Anti-fascistisk aktion") och NMR ("Nätverket
mot rasism").
Allvarligare är att detta synsätt vunnit terräng även
inom riksdagspartiers ungdomsförbund. Så här skriver "Ung
Vänster" (här skrivet inom citationstecken, eftersom de inte
står till vänster, inte försvarar småfolkets intressen
i Sverige) den 9/6 -04:
"I måndags,
den 7 juni, beslutade regionstyrelsen i Skåne att Sverigedemokraternas
annonskampanj på Skånetrafikens bussar i Malmö ska avbrytas.
Detta efter att både busschaufförer och kunder har klagat. Att
Sverigedemokraternas annonskampanj avbryts är en seger mot fascismen
och en stor seger för de 70% av Malmös busschaufförer som
har invandrarbakgrund."
De var också ungkommunister som under
SD:s valturné i övre Norrland i juni följde SD-gruppen
från ort till ort, för att med oljud omöjliggöra normala
torgmöten.
Det begränsar sig dock inte till ungdomsförbunden. I samband med
nämnda valturné, och de våldsamma mötesstörningarna
i Luleå, talade Norrländska Social-Demokratens Lotta Gröning
på ledarplats om "nazismens fula tryne" - varvid hon syftade
på SD, inte på våldsverkarna!
Tongångerna är desamma. Precis
som NMR talar socialdemokraternas partisekreterare, Lars Stjernkvist, om
sverigedemokraternas "lögner". Tillfrågad om han kan
ge ett enda exempel på att sverigedemokrater någon gång
försökt störa möten för meningsmotståndare
blir det enda han kan anföra att SD:are vid Perssons tal i Almedalen
stått i publiken med ett plakat "Tag debatten!".
Om Sverigedemokraterna själva inte
drabbades av värre "störningar" än så vid
sina möten skulle de knappast klaga! Här mäts sannerligen
med olika mått.
Och det stannar för SD:s del inte vid detta. Det handlar också
om våldsdåd, riktade mot individer. I slutet av augusti 1997
blev fyra unga sverigedemokrater överfallna av ett 30-tal AFA-huliganer
på Södermalm i Stockholm, och grovt misshandlade med tillhyggen.
Bilden nedan visar en av dem på Sergels Torg veckan därpå.
Nästa bild visar Sverigedemokraternas
andre vice ordförande och ordförande i SD:s Stockholmsdistrikt,
Johan Rinderheim, efter ett överfall den 29 juli i år på
Södermalm i Stockholm.
Fascismen/nazismen och kommunismen kan ses
som i princip likvärdiga när det gäller inställningen
till våld. Skulle man försöka gradera så har förmodligen
olika kommunistdiktaturer alltsedan 1917 än fler liv på sina
samveten och än mer "blod på sina händer".
Det intressanta är dock en annan
skillnad:
Dagens vänsterpartister ser sig själva som kommunister.
Sverigedemokraterna ser sig inte själva som några fascister och
protesterar bestämt mot den klassificeringen.
Sakligt sett har Sverigedemokraterna också
grund för detta. SD har aldrig hyllat några diktaturer och har
aldrig sanktionerat något våld. Man har inte ens försökt
att störa något enda möte för meningsmotståndare.
Anledningen till detta ligger i den demokratiska grundsyn som partiet står
för. Denna grundsyn manifesteras i uttalandet "Yttrandefrihet
finns inte, om den inte finns för meningsmotståndare!"
Kännetecknande för fascismen är
utövandet och förhärligandet av våld. Så här
låter det, efter misshandeln av Johan Rinderheim, på webbsidan
"www.socialist.nu": "Två
ledande högerkräk på mindre än en vecka, jävligt
bra jobbat av 'vänsteranarkisterna' må jag säga. Bra att
folk inte har glömt SD heller, de ska ju inte tro att de kommit undan."
Hög tid att de byter adress, till "www.fascist.nu".