"Det finns skäl att se med skepsis på det tilltänkta nya OECD-avtalet om internationella regler för utländska investeringar, MAI. Ett avtal som inte gäller det som allt fler efterlyser, nämligen bättre kontroll av det internationella finanskapitalet, utan tvärtom ett avtal för att 'skydda och liberalisera' villkoren för utländska investeringar."
"En del av den makt, som regeringar i dag kan utöva mot utländska kapitalintressen, skrivs bort. Vissa bestämmelser är mycket långtgående i sitt skydd för kapitalintressena."
"Huvudregeln är att utländska och inhemska investerare ska behandlas lika. Man får alltså inte begränsa utlänningars rätt att köpa aktier, mark, fastigheter etc. Inte heller får regeringar kräva att en utländsk investerare till exempel måste anställa inhemska arbetsledare eller ha ett inhemskt företag som kompanjon.
Detta är inte så oskyldigt som det kanske låter.
För svensk del spelar det knappast någon roll. Vi har i stort sett avskaffat restriktionerna för utländskt ägande.
Men för fattiga länder är läget ett annat. Jordreformer, till exempel, försvåras om man inte får hindra starka utländska kapitalintressen att köpa upp mark."
"Avtalsförslagets krav på ersättning vid expropriation, eller snarare dess definition på expropriation, är betänkliga för alla länder.
Som expropriation definieras inte bara direkt statligt övertagande av egendom, utan 'varje åtgärd som har liknande effekt' som expropriation, det vill säga att minska ägarnas förfoganderätt och därmed värdet av investeringen.
Det är framförallt denna klausul som fått miljöorganisationerna att gå i taket. De flesta miljöskyddsbestämmelser kan ju sägas inskränka ägarnas förfoganderätt, öka hans kostnader eller minska vinsten av en investering. Ny miljölagstiftning blir med detta avtal både dyrare och svårare. Detsamma torde kunna drabba skärpningar av arbetarskyddet. Och frågan är vad som händer om man höjer fastighetsskatten..."
"MAIs grundsyn är att fritt flöde av kapital alltid skapar välstånd, och att det gäller att skydda detta mot klåfingriga attacker på privat ägande.
Privat investerare i dag är knappast i underläge gentemot socialiseringsivriga regeringar. Maktproblemet är det motsatta: multinationella bolag och globala kapitalintressen dikterar sina villkor för politiken.
Knäckfrågan i dag är inte hur privat kapital ska fås att flöda friare över världen, problemet är att få en sådan kontroll över det att det inte ställer till olyckor. "
"Allmänt sett gagnar frihandel och fria kapitalflöden tillväxten. Men privat kapital investeras inte på grund av en önskan att vara samhällsnyttig. Investeringar görs när placerare tror att de kan tjäna pengar på dem. Och, visar all erfarenhet, de avstår inte från att tjäna pengar på sådant som exploatering av miljö eller underbetalning av arbetskraft, om inte andra, starkare krafter hindrar dem från det.
Att då skriva internationella avtal som direkt försvårar sådana motverkande krafter är aningslöst... Bör en svensk socialdemokratisk regering medverka till det?"
