Vecka 52/98
Klargörande
Vi har tidigare skrivit om situationen i
Enköping, och undrat
vad som låg bakom ett våldsutbrott:
"Åtminstone teoretiskt sett
skulle en sådan situation - där brottslingar skrämmer vittnen,
går fria och hela tiden fortsätter att trakassera lokalbefolkningen
- kunna leda till att det till slut "brister" för någon...
Var det vad som nyligen hände i Enköping?"
Nu kan vi läsa i Expressen, den 12/12
-98, att exakt så var det!
Ur artikeln:
"I förhören
har 22-åringen inte visat någon ånger. Han berättar
att han retat upp sig på att polisen inte lyckats stoppa ungdomsgängets
härjningar.
- Trots 35 åtalspunkter
mot 'NN' (namnet på ligaledaren, Expressens anmärkning) händer
ingenting, och då måste någonting göras, säger
han och fortsätter:
- Min avsikt var att
sopa bort ohyran från gatorna i Enköping.
Efter dådet gömde
22-åringen undan ett av gevären och polisen har inte återfunnit
det.
- Jag har gömt vapnet
för framtida bruk, säger han."
Gärningsmannen - hade med berått
mod skjutit ihjäl en annan människa och försökt döda
ytterligare en.
Det inträffade är naturligtvis
fruktansvärt. Dessvärre ligger en logik i det inträffade.
Det speglar hur rättssamhället upphört att fungera.
Illa nog om den förda invandringspolitiken
och kriminalpolitiken i sig skapar en eländig situation. Ges därtill
inga säkerhetsventiler - ingen offentlig debatt om problemen, inga
möjligheter till politisk organisering av alternativ - då blir
situationen ofrånkomligen explosiv.
"DN Debatt"
Ett av våra icke-debatt-fora är
ju "DN Debatt", under redaktörsskap av Mats
Bergstrand. Skulle man göra en "tio-i-topp-lista", välja
ut de tio personer som bär det tyngsta ansvaret för utvecklingen
i Sverige under 90-talet, då har han en given plats bland dessa tio.
Den 13/12 införde Mats Bergstrand dock
en replik på ett tidigare inlägg. Det tidigare inlägget
var en famös artikel från Alonzo/Fonseca, svaret kom från
tre tjänstemän på inrikesdepartementet. De skrev:
"I egenskap av tjänstemän
i regeringskansliet har vi allt oftare kunnat konstatera att medierna generellt
slarvar både med källkontroll och krav på egna baskunskaper
i de ämnen de skildrar..."
"...Trodde DN själva på
'avslöjandet' i artikeln? I så fall hade man rimligen satt några
av sina vassaste journalister på att undersöka bakgrundsfakta
och skaffa ytterligare information i frågan. Ingen av oss berörda
enhetschefer har emellertid blivit kontaktade av DN,.. Vi kan inte tolka
detta på annat sätt än att DN själva bedömde innehållet
som ett tämligen grundlöst fantasifoster. Varför införde man i så
fall artikeln? Vad ville man uppnå med detta ställningstagande?"
Kontra-journalister
En antydan till självkritik kunde dock
noteras i DN:s ledare samma dag (13/12), med underrubriken "Journalisten
måste vara öppen för möjligheten att den egna verklighetsbilden
brister".
(Ytterligare ljuspunkter i DN kunde sedan
noteras, både på ledarsidan och i Stockholmsdelen.)
SJÄLVKLART kan en journalist, lika
litet som någon annan människa, veta allt. Alla har vi ett begränsat
perspektiv. Riktigt allvarligt blir det när denna begränsning
paras med stor makt och när den går hand-i-hand med en självgodhet
och en flockmentalitet.
Sverige skulle nog
behöva journalister som s.a.s. balanserade journalisternas makt...
...eller vad säger
tidningen Journalisten?
Kvistigt om integration
Redan tidigare har kunnat konstateras den
absurditeten, att Sverige fått en "integrationsminister"
som arbetade för desintegration. Lars Engqvist förnekade
att det fanns någon svenskhet - till vad skulle då en nyanländ
integreras?
Ett parallellfall tycks vi nu ha i
Lars Stjernkvist, chef för det nyinrättade Integrationsverket.
Är det inte så att han motarbetar integration? I DN den 17/12
uttalade han sig på följande sätt:
"- Det som förenar
många i Rinkeby är den sociala utsattheten, arbetslösheten
och bidragsberoendet. Inte att många där är invandrare."
Förvisso ett till 100% politiskt korrekt
uttalande. Och den naturliga slutsatsen utifrån detta, av andra politiskt
korrekta, blir att invandringen till Sverige är utan betydelse i sammanhanget.
Sverige har under år 1998 beviljat
40.000 PUT. Med Stjernkvistska glasögon är detta inget problem
- problemet är arbetslösheten.
40.000 - det är mer än något
år under 80-talet, med undantag av toppåret 1989. Det är
mer än genomsnittet för de senaste femton åren.
SANNINGEN är naturligtvis att
med en sådan massinvandring blir varje
försök till integration ett fullständigt hopplöst företag.
Gambier
I Stockholmsregionen finns nu inte mindre
än 900 gambier. Cirka en tredjedel av dem - 300 - är enligt polisen
involverade i knarkhandel. Nästan allt heroin som används i Stockholmsregionen
har distribuerats av gambier.
Med anledning av detta anmäler sig
ett antal frågor:
Hur har dessa 900 gambier fått PUT? På vilka grunder har de
fått stanna i Sverige?
Hur många av de 300 brottslingarna har fått svenska medborgarskap?
Hur många av de 300 heroinspridarna har dömts, men utan att dömas
till utvisning? Hur många har utvisningsdomar, som de bara struntar
i?
Se där - uppdrag för invandringsforskningen!
Ja, här borde väl ske rena brandkårsutryckningen?!
Eller vad säger Charles Westin?