En ny datalag - PUL - har nu börjat gälla. Enskilda personers namn ska inte längre fritt kunna nämnas på Internet.
Problemet är bara att myndigheterna inte ens själva har klart för sig hur lagen ska tillämpas. Följaktligen kan de heller inte ge några besked för den hemsidesägare som vill vara laglig.
Med tanke på hur många hemsidor det finns kan man inte bevaka alla. Följaktligen ska myndigheterna nu - enligt DN den 20/10 - prioritera sådant som har koppling till "hets mot folkgrupp".
Men "Hets mot folkgrupp" är ju olagligt - sådant måste väl vara möjligt att komma åt även denna nya lag förutan?
Den nya lagens formella motivering låg i att personers "integritet" skulle skyddas, de skulle inte behöva se sina namn nämnda i sammanhang som de inte önskade (justitieminister Laila Freivalds i TV).
Har man ett enda konkret fall att hänvisa till, där en persons "integritet" blivit kränkt, och där denna lag skulle hjälpa?
I själva verket är det fråga om något helt annat, nämligen ett försök att tysta kritiker, inte minst vad gäller invandringspolitiken. Viljan saknas knappast, ej heller friheten från skrupler!
Redan tidigare har det varit i stort sett omöjligt för oss att i dagspress och etermedia få in svar på etablissemangets kampanjer. Internet har då varit ett litet andningshål.
Handlar det nu om något annat än att nu försöka täppa till också detta andningshål?
Det kommer egentligen inte att handla om vare sig hets mot folkgrupp eller personangrepp, det blir inga objektiva kriterier som opartiskt tillämpas. Nej, avgörande blir vem som kritiserar vem.
Möjligheterna för maktens torpeder att fortsätta som hittills kommer knappast att inskränkas, däremot kan det göras svårare för invandringskritiker att försvara sig. Det är nämligen ett redan etablerat mönster, att etablissemanget mäter med olika mått. Här skiljer man s.a.s. på "vi" och "dom":
I NOVEMBER 1996 fälldes Nerikes Allehanda för en artikel publicerad den 25 maj 1996, skriven av Eva Bergqvist. Hon hade påstått att Mats Deland var verksam inom "AFA Research", vilket denne dementerat, redan före publiceringen. Deland hävdade att han genom Bergqvists uppgift utsatts för fara.
Pressens opinionsnämnd fällde tidningen - den hade "brutit mot god publicistisk sed".
Till bilden hör att:
a) Deland själv ett flertal gånger tagit "militanta antifascister" i försvar. Det har varit svårt eller omöjligt att i något han skrivit kunna hitta en åsiktsmässig distansering till AFA.
b) Deland fick ett långt genmäle publicerat i Nerikes Allehanda.
I NOVEMBER 1997 utpekade NST (Nordvästra Skånes Tidningar) Blågula Frågor som "nynazistisk". Artikeln hade en rubrik om att partiet Skånes Väl skulle ha "länkar till nynazism på Internet" och i ingressen nämndes Blågula Frågor, som enda organisation.
På detta vägrade NST att ens ge plats för genmäle. Vi anmälde saken till Allmänhetens Pressombudsman, men fick inget gehör.
NST behövde inte ens ge plats för genmäle! Än mindre var det fråga om att pricka tidningen för att ha brutit mot "god publicistisk sed" eller att få åtal väckt.
Nog är det så att etablissemanget har en flexibel inställning till vilka mått som ska användas. Man tar s.a.s. ställning i varje enskilt fall...
Återigen har givits prov på nivån i den svenska riksdagen. Vad visste ledamöterna om den lag - PUL - som de röstade igenom?
Vilka riksdagsledamöter var alls närvarande när det historiska beslutet togs om den nya personuppgiftslagen? Av dem som närvarade, vilka röstade för denna lag, vilka lade ned sina röster och vilka röstade mot?
Av dem som röstade för - hur resonerade de? Insåg de inte att de inskränkte yttrandefriheten? Eller var det just vad de ville uppnå?
Klart är att Folkpartiet och Miljöpartiet inte röstade för den nya lagen. Det hedrar dessa partier!
Sitt massivaste stöd har PUL från vänsterpartisterna och socialdemokraterna. Yttrandefrihet för meningsmotståndare har väl aldrig varit kommunisternas starkaste gren, men socialdemokraterna har ändå haft namn om sig att vara demokrater.
Det nu inträffade tyder på att IB och åsiktsregistrerandet inte var några isolerade företeelser hos (s).
Kanske dags för ett namnbyte? Vad sägs om "socialantidemokraterna"?
Som Carin Stenström konstaterat i boken "Politisk korrekthet på svenska" är det svenska systemet mindre bräckligt än det kommunistiska. Svenska makthavare har inte kunnat utmanas på samma sätt som tjeckiska, förtycket har varit mindre synligt hos oss.
Frågan är om inte våra svenska makthavare nu håller på att ändra på den saken.
Sverige har fått en ny integrationsminister. Lars Engqvist avgår, Ulrika Messing tar över. Klart är att den nya ministern har en mer sympatisk framtoning än sin företrädare. Detta betyder dock inte att hennes politik är en annan.
I veckans Mosaik medverkade Messing. Hon förklarade därvid att
a) Invandrare på varje nivå i samhället bör finnas i proportion till sin andel av befolkningen som helhet.
b) Staten ska föregå med "gott exempel" och se till att i sin förvaltning åstadkomma en sådan proportionalitet.
De frågor som inte ställdes i programmet var följande:
1. Om staten idag inte har en sådan proportionalitet, vad beror det på? Är det inte naturligt att det tar tid att komma in i ett nytt samhälle?
2. Hur ska denna proportionalitet åstadkommas? Ska individer, födda i Sverige, diskrimineras? Ska inte kompetens och meriter vara avgörande vid tillsättningar?
Självklara frågor, som borde ha ställts. Varför skedde inte det?
På tal om att mäta med olika mått:
"UTLÄNDSKA KILLAR ÄR MER VUXNA ÄN SVENSKA KILLAR-
Jag gillar utländska killar bättre än svenska killar. Jag tycker att invandrarkillar är både snygga och snälla.
Utländska killar har alltid vänliga familjer. Deras föräldrar är snälla mot mig. Jag känner mig varmt välkommen i deras hem.
Utländska killar blir snabbt vuxna också. De ser vuxna ut och de gör sådant jag tycker killar ska göra.
Utländska killar kommer med blommor och presenter. De bjuder mig på middag. De uppvaktar mig. Det gillar jag.
Svenska killar är barnsliga. Dom är som barn tills dom fyller 25 år.
Svenska killar ringer aldrig fastän de har lovat. Jag har aldrig fått en blomma av en svensk kille.
En del människor är rädda för invandrare. De tycker att invandrare är underliga.
Jag tycker att det är spännande att träffa folk från andra länder. Jag vill lära mig nya saker.
Jag tror att vi svenskar kan lära oss mycket av invandrare."
Så skriver Linda Blomkvist, praktikant, i tryckalstret "8 sidor", utgivet av "lättläst-stiftelsen".
Det är lätt att föreställa sig, vad som skulle bli reaktionen om Linda istället skrivit att "utländska killar är barnsliga. Dom är som barn tills dom fyller 25 år." Det hade nog blivit många anmälningar för hets mot folkgrupp.
Uppenbart är att Linda generaliserar på ett sätt som gör henne fördomsfull. Självklart är inte alla "svenska killar" eller alla "utländska killar" på ett visst sätt.
Men det är kanske inte vad Linda menar. Hon menar kanske att det av henne beskrivna beteendet är mer vanligt inom den ena respektive andra gruppen.
Faran är dock om en del läsare inte förstår detta, och då kan det bli farligt. Alla utländska killar är faktiskt inte snälla mot unga tjejer. I vissa lägen gör en ensam tjej klokt i att vara litet på sin vakt.
Den iranske HIV-mannen är ett aktuellt exempel.
Uppenbart är att unga kvinnor kan rekommenderas tillämpa en karenstid, innan de hoppar i säng med okända män (inte minst sådana med exotiska accenter).
Uppenbart är att det ligger en rationalitet i en mer gammaldags och mindre frigjord sexualmoral.
