Aktuell kommentar - vecka 14/99:

 

 

Etnisk rensning

"Etnisk rensning". Så lyder ett av de nya begrepp som vårt språk tillförts på senare tid. Ett mycket laddat begrepp! Lika positivt som ett "mångkulturellt samhälle" förväntas vara, lika negativt är "etnisk rensning".

Samtidigt är begreppet flertydigt:

Dels har det en vid betydelse, av att människor med olika etnicitet - oavsett metoder - förflyttas och separeras från varandra. Man skapar geografiska områden som är etniskt homogena.

Dels har det en snävare betydelse, av att dessa omflyttningar sker genom våldsmetoder. Omflyttningen framtvingas genom hot, mord och terror.

Från de mest politiskt korrekta används nu begreppet "etnisk rensning" dessutom i en extremt vid betydelse, där etniska homogenitet i sig ses som ett problem. Redan det faktum att ett område - t.ex. Danderyd eller Sjöbo - bebos helt av etniska svenskar kan rendera omdömet att kommunen ifråga är "etniskt rensad"!

Därvid behöver alltså inte ha skett någon befolkningsomflyttning. Man jämför inte med hur det under generationer har varit, utan med ett tänkt idealtillstånd av mångetnicitet.

Men vad säger praktiska erfarenheter av mångetnicitet? Vad är det som sedan ett antal år pågår i Kosovo, om inte en tävlan om att vara värst på etnisk rensning?

Andelen serber i provinsen har minskat år från år. Varför? En orsak är inflytttning av albaner och högre nativitet bland albaner, men det handlar också om en utflyttning av serber.

Varför har så många serber lämnat Kosovo? Det har inte precis lyfts fram i svensk mediarapportering, men de kände sig hotade: våldsdåden mot den serbiska lokalbefolkningen i området har varit många.

Och den serbiska sidan har inte varit "sämre". I dessa dagar slås nya rekord i etniska rensningsaktioner.

Varför kan man inte leva tillsammans? Varför ska de ha sådan betydelse, vilken sida som är i majoritet och vilken som har makten?

MÅ VARA hur som helst på Balkan, anser kanske den politiskt korrekte, för Sverige har det ingen relevans. I Sverige är allting annorlunda.

Beräkningar om att etniska svenskar under nästa sekel kan komma att hamna i minoritet i Sverige har förtrytsamt tillbakavisats. Invändningen har därvid varit dubbel:

För det första kan vi inte bli i minoritet, eftersom de som invandrat blir svenskar - man är inte invandrare i evighet.

För det andra har etnicitet ingen större betydelse, vi är ju alla lika*.

Aktuella erfarenheter visar dock att nya invandrare till stor del bildar etniska enklaver, där man inte ens lär sig svenska. Många vill inte bli svenskar och det ställs inga krav från samhället i den riktningen**. Det rentav ingår i den korrekta linjen att betrakta assimilering som något negativt.

Inte heller den andra invändningen klarar ett möte med verkligheten.

I Sydsvenskan den 9/3 skrev Ljubomir Devic, studerande vid Lunds universitet, ett debattinlägg under rubriken "ROSENGÅRD - ETT SVENSKT KOSOVO?":

"I Rosengård bor 77 procent med utländsk bakgrund. Vad händer med svenskarna och skåningarna den dag som invandrarna i Rosengård bestämmer sig för att bilda en självständig stat och lämna Sverige och Skåne?"

"...invandrarnas rättigheter, inte bara i Rosengård utan i alla invandrartäta kommuner och städer runtom i Sverige är det ingen som frågar om. Serberna i Sverige har länge begärt att deras barn ska undervisas av serbiska lärare i hemspråket på skolorna, men istället erbjudits serbokroatiska. Idag har vi fått serbiska som tillval, men många serbiska elever undervisas fortfarande av icke-serbiska lärare. Varför?

Många välutbildade invandrare i Sverige har svårt att få ett ordentligt och välbetalt jobb..."

På detta inlägg fick Ljubomir flera svar den 19/3. Eva Nilsson skriver:

"... befolkningen i Rosengård skulle möjligen i framtiden vilja bilda en självständig stat och lämna Sverige. Vilken utmärkt idé! Då skulle vi skattebetalare bli av med en för oss mycket tung försörjningsbörda!"

Anita Jönsson skriver:

"LD undrar om vi svenskar skulle tillåta Rosengårds 77 procent utländska befolkning att lämna Sverige och Skåne för att bilda en egen självständig stat.

Klart att vi skulle, och jag är helt säker på att svenska staten har ett 'starta-egen-självständig-stat-bidrag' som de kan utnyttja. Jag tror t.o.m. att många Malmöbor genom olika insamlingar kan hjälpa till med flytten till Jugoslavien eller vilket land de nu väljer att lägga den självständiga staten i."

Ljubomir Devics tankegångar inbjuder naturligtvis till raljerande, man bakom dem ligger ett allvar. Det finns en frustration och ett utbrett missnöjde i det svenska samhället. Varken invandrare eller etniska svenskar är nöjda med situationen.

HUR GICK DET TILL när albanerna blev i så kraftig majoritet Kosovo? Jo:

1. albaner flyttade in, hade dessutom hög nativitet

2. serber flyttade ut, ofta under hot.

NÄR ROSENGÅRD och andra förortsområden i Sverige blivit så invandrartäta - hur gick det till? Jo:

1. invandrare flyttade in, hade dessutom hög nativitet

2. svenskar flyttade ut, ofta därför att de upplevde otrivsel och otrygghet.

VAD SOM NU HÄNDER är att stora flyktingströmmar skapas, samtidigt som kravet höjs om att Sverige på nytt ska visa generositet och acceptera ökad invandring.

Vad man inte klarar av på Balkan förutsätts vi klara av här i Sverige.

Gör vi det?

 


 

 

 

 

* Inte bara lika i rättigheter, utan överhuvudtaget lika.

** Man kan t.o.m. bli svensk medborgare utan att kunna svenska.


Se vidare:

 Bomba Belgrad?

 När bomberna faller

 Trovärdighet