Sverige i Centrum

Stoppa våldsbrottsligheten!

Har brottsligheten ökat i Sverige?

Jerzy Sanecki, kriminolog, hävdar att så inte är fallet. Hur kan han göra det?

Åtminstone tre faktorer har betydelse:

1.

Antalet anmälda brott inte är detsamma som antalet faktiska brott - alla brott blir inte anmälda. Sarnecki hävdar att ett ökat antal anmälningar beror på en ökad anmälningsbenägenhet, inte på att det faktiska antalet brott har ökat.

På vilka grunder som han hävdar detta är oklart. Både det faktum att hoten har ökat och att upp-klarningsprocenten sjunker talar väl för motsatsen - nämligen att allt färre finner det värt att anmäla brott.

Som Sarnecki gör skulle man möjligen kunna argumentera vid ett eller ett par tillfällen, men år efter år?

Teoretiskt sett kan naturligtvis anmälningarna passera 100%, genom att även icke-begångna brott anmäls.

I och för sig är det inte otänkbart att så sker beträffande vissa brottstyper. I påstådda fall av diskriminering kan ju finnas ekonomiska belöningar, i form av skadestånd, som hägrar.

2.

Det finns olika brottstyper. Vad vi här ska intressera oss för är våldsbrott och övergrepp mot personer. Inget hindrar att dess ökar kraftigt, samtidigt som den totala brottsligheten minskar. I princip kan det vara så.

3.

Man kan se till olika tidsperioder. I vissa fall kan det ha ökat snabbt sedan 1950-talet, för att under det senaste decenniet ha planat ut och ligga kvar på en hög nivå. I andra fall kan det ha ökat sakta under lång tid, för att sedan accelerera snabbt.

Låt oss börja med att se till det totala antalet anmälda fall av brott enligt brottsbalken (källa: BRÅ).

År 2004 var siffran 1.091.000. År 1995 var den 1.018.000. En liten ökning, på tio år.

Men det ligger alltså på en nivå av över en miljon anmälda brott per år!

Går vi tillbaka längre i tiden blir ökningen markant. Under 1950-talet låg genomsnittet på 245.000 per år. Under 1990-talet låg det på 1.046.000. En ökning med mer än 300%, på fyrtio år.

Antalet anmälda misshandelsfall år 2005 var 62.000. Tio år tidigare var siffran 54.000, femtio år tidigare var den 8.600.

Antalet anmälda våldtäkter har ökat dramatiskt under de senaste två åren. År 2005 var siffran 3.500, år 2003 var den 2.500. En ökning med 40% på bara två år!

Under 1950-talet låg årsgenomsnittet på 370 anmälda våldtäkter.

3.500 våldtäkter per år - det blir ungefär 10 per dag. Till detta kommer att de flesta våldtäkter inte anmäls.

Av anmälda våldtäkter är utomhusvåldtäkter en mindre del, cirka 1/5. Där är dock ökningen ännu brantare.

Antalet olaga hot som anmäldes år 2005 var 45.200. År 1996 var siffran 29.100.

För 1950-talet har vi där inga uppgifter - kanske vara olaga hot då ett så ovanligt brott, att det inte fördes statistik på det.

En ganska ny typ av brott är personrån. Vi har inte kunnat få fram detta från längre tid tillbaka, men under den senaste tioårsperioden har de ökat från 4.800 till 6.700. Däremot kan vi för rån i allmänhet se att siffran ökat från 404 år 1956 till 9.400 år 2005. En 23-faldig ökning på femtio år.

En ännu nyare typ av ungdomsbrott är "bötning", dvs utpressning mot jämnåriga. Siffror på detta finns inte ens för de allra senaste åren. Mörkertalet lär också här vara stort.

Uppklarningsprocenten låg år 1950 på 51%. Efter ett halvsekel - år 2004 - var den nere i 23%.

Till saken hör att begreppet "uppklarat" inte betyder vad man spontant kan tro, nämligen att någon blivit åtalad och fälld.

I sådana fall talar man om att brott "personuppklarats". Siffran för detta har under de senaste åren legat konstant på 9%.

Ulf Nilson i Expressen den 17/9 -03: "Tiotusentals brott är 'uppklarade' bara i den meningen att man lagt dem till handlingarna och slutat försöka.".

Utvecklingen illustreras också av hur vissa yrkesgrupper plötsligt blivit mycket utsatta. Tidningen Kommunalarbetaren skrev hösten 2005 om hur hoten mot bussförare ökat:. På fyra år har anmälningarna till Arbetsmiljöverket mer än 6-dubblats.

Detta om jämförelser över tiden.

Jämförelser kan också göras geografiskt, dvs med våra nordiska grannländer. Genom vad som tidigare lagts ut på Interpols webbsida kan vi redovisa siffror för år 2001. Sverige hamnade i obestridd ledning:

Antalet anmälda våldtäkter, per 100.000 invånare, var för Sverige 23. För Norge var siffran 15, för Danmark 9 och Finland 8.

För rån blev den svenska siffran 96, den danska 59, den norska 47 och den finska 40.

Uppklarningsprocenten skiljer sig också, men i omvänd riktning. Där ligger Sverige sist beträffande både misshandel och rån, näst sist beträffande våldtäkter.

Detta om brottslighetens omfattning.

Nästa fråga gäller vilka som begår våldsbrotten.

Antag att en majoritet av alla våldtäktsmän kom från t ex Jönköping. Nog skulle det då vara naturligt för massmedia att uppmärksamma detta. Frågan skulle självfallet ställas vad detta kunde bero på. I denna otroliga överrepresentation skulle man leta efter orsaker till det brottsliga beteendet.

I verkligheten är det personer med utländsk bakgrund som är kraftigt överrepresenterade. Närmare bestämt är det framförallt personer med rötter i muslimska länder och i Afrika som står för denna överrepresentation.

Ur rapporten "Invandrares och invandrares barns brottslighet" från BRÅ 1996:

"Dominansen av utomnordiska invandrare är mycket stor för våldtäktsbrott, men även för butiksstölder. Vad gäller misshandelsbrott där gärningsmannen är obekant med offret begås en tydligt större andel av utomnordiska invandrare än av nordiska invandrare."

Beträffande våldtäkter, för perioden 1985-89, visade rapporten att 49% begåtts av etniska svenskar, 38% av invandrare (dvs utrikes födda, folkbokförda i Sverige) och 13% av barn till invandrare.

Andelen utrikes födda var år 1989 knappt 9%. Idag är den 12%.

Rapporten visade också på skillnaderna mellan olika invandrargrupper. För både våldtäkt och misshandel låg personer från arabländer i topp. Personer från Östasien låg desto lägre.

Hösten 2005 presenterade BRÅ en ny rapport i samma ämne, avseende perioden 1997-2001. Den bekräftade tidigare resultat, med den skillnaden att personer från Västafrika nu gått upp i topp.

Andelen personer registrerade för brott 1997-2001 var för gruppen invandrare 12,4%, för barn till invandrare 7,9% och för svenskar 5,0%.

Innan vi går vidare ska betonas att innebörden av "överrepresentation" inte är att de flesta ur en viss grupp skulle ha begått brott. Vad det betyder är att andelen brottslingar är större än gruppens andel av befolkningen.

Länge har det förnekats att invandrare skulle vara överrepresenterade i brott. Efter BRÅ-rapporterna är detta inte längre möjligt.

En ny försvarslinje har då blivit att det finns bra förklaringar till denna brottslighet. Den har strukturella, sociala och klassmässiga orsaker. Ytterst beror den på brister i det svenska samhället.

Även här finns dock fakta att tillgå, genom 1996 års BRÅ-rapport. Man har där skilt ut grupperna arbetare, tjänstemän, företagare och ej förvärvsarbetande. Inom samtliga dessa grupper var brottsdeltagandet ungefär dubbelt så högt för invandrare som för svenskar.

Brott som hot och bötning, personrån och misshandel har till stor del ett rasistiskt mönster, såtillvida att förövarna har utländsk bakgrund, medan offren är svenskar.

Samtidigt kan nu skönjas ytterligare ett mönster. Metro den 3/3 -06:

"En undersökning vid Stockholmspolisen visar att 27 procent av barnen som utsattes för olika typer av brott i Vasastan under ett antal år senare själva figurerade som gärningsmän i andra polisärenden.

- En tänkbar förklaring kan vara att de har lärt sig att brott inte straffar sig, eftersom ingenting hände med de ungdomar som först gav sig på dem. De är så pass unga att de inte är straffmyndiga, säger kriminalinspektör Ulf Brännström vid Stockholmspolisen.

Han har i sitt arbete mött många kriminellt belastade barn och ungdomar. Han har upptäckt att de som drabbats av ett brott ofta 'byter sida' kort därefter, och i sin tur börjar bryta mot lagen."

Mot bakgrund av att en så stor andel av våldsbrottslingarna i Sverige är utlänningar blir det intressant i hur hög utsträckning som grova brott leder till utvisning.

Brottsligheten bland utlandsfödda som fått svenskt medborgarskap är nästan lika hög som bland andra utlandsfödda, folkbokförda i Sverige. Dessa kan dock inte utvisas, deras svenska medborgarskap - ofta beviljat på mycket lösa grunder! - omöjliggör detta.

En förutsättning för utvisning är därutöver att brottet är så grovt att fängelse ingår i straffskalan.

Ändå dömer domstolarna i mindre än 25% av dessa fall till utvisning!

Varför?

Minns du "Bagdad-Bob", som inför TV-kamerorna kategoriskt försäkrade att de amerikanska styrkorna var på reträtt samtidigt som man bakom honom kunde se USA:s stridsvagnar avancera?

Jerzy Sarnecki, kriminolog, kan sägas vara en i Sverige aktuell motsvarighet till "Bagdad-Bob".

I TV dyker ju Sarnecki upp flitigt, för att kommentera brottsutvecklingen. Oavsett vad som hänt beträffande våldtäkter, gaturån eller annat blir hans svar detsamma: brottsligheten har inte ökat, antalet begångna brott ligger konstant. Vi kan, menar han, känna oss helt lugna.

Visst vore det bra, om han hade rätt.