2. En annan linje

 

Vill man verkligen motverka rasism måste en helt annan väg väljas. En lyhördhetens och respektens, en dialogens och demokratins väg.

Ser man till främlingsfientligheten ligger dess grund i dels den invandring som skett och dess sociala konsekvenser, dels det kränkande sätt på vilket svenskar med kritiska synpunkter bemöts.

Ser man till svenskfientligheten ligger dess grund i flera samverkande faktorer, från dumsnällhet till diskriminering.

A. FRÄMLINGSFIENTLIGHETEN

a) Invandringen

Invandringen till Sverige under de senaste 10-15 åren har varit alltför stor - i en tid av arbetslöshet. Den har varit större än vi haft förutsättningar att klara av, ekonomiskt och socialt.

Till detta kommer att denna invandring i praktiken varit okontrollerad. De flesta asylsökande har saknat pass, och det har varit svårt att överhuvudtaget fastställa deras identitet. Det har varit fråga om ekonomiska migranter mer än politiskt förföljda och skyddsbehövande. Attityderna till det svenska samhället har i många fall lämnat mycket, mycket övrigt att önska!

Dessa dåliga attityder har förstärkts genom den kravlöshet som asylsökande mött från svenska myndigheter. Betecknande är motiveringen som anfördes vid avskedandet av SIV-handläggaren Kenneth Sandberg: han hade företrätt en "minimalistisk linje" vid beviljande av bidrag.

Allt detta bäddar för spänningar och motsättningar mellan svenskar och nykomlingar.

Ett grundläggande fel beträffande både flykting- och anhöriginvandringen är att det har saknats en koppling mellan dem som beslutat om generositet och dem som i vardagen ska visa denna generositet. Man har så att säga inte "rättat mun efter massäcken".

Det måste till en bättre demokratisk styrning, en lyhördhet gentemot medborgarna. Sverige får inte gå längre i generositet än vad svenska folket i praktiken är redo att ställa upp på!

b) Kränkningarna

Svenskarna har aldrig bett om denna invandring. Allt har skett ovanför folkets huvuden och mot dess vilja. Redan däri ligger en kränkning.

Därtill kommer det klimat som skapats, där envar med invändningar riskerar att framställas som en ond människa. Till dem som avfärdas som moraliskt undermåliga hör inte sällan individer som hela sitt vuxna liv arbetat ideellt och visat internationell solidaritet, individer som ända in i märgen revolterar mot idén att människor ska särbehandlas bara pga sitt utseende. Detta är naturligtvis djupt orättvist, och sårande.

En kränkning ligger också i att bli undanhållen viktig information, att föras bakom ljuset och bli lurad. Däri ligger en potentiell frustration.

Medborgarna måste bemötas med respekt, dvs

få korrekt, relevant och tillförlitlig information

ges möjlighet att komma till tals, och deltaga i en dialog

slippa utsättas för tillmälen och hot.

B. SVENSKFIENTLIGHETEN

a) Dumsnällheten

I det forna Sovjetunionen kunde en familj få vänta i decennier på en egen lägenhet. De asylsökande som får stanna i Sverige förses omgående med egna lägenheter, där inga moderniteter behöver saknas.

För människor från många u-länder motsvarar de arbetsfria inkomster de får i Sverige under en enda månad vad de kunde få ihop under flera år i sitt hemland, genom arbete.

Redan vid ankomsten till Sverige väntar en stab av servicepersonal, för att höra sig för om behov och önskemål. De nyanlända lär sig snart att det går att ställa krav, och att påstridighet lönar sig.

För människor från andra miljöer måste allt detta verka omtumlande. Först väcker deras erfarenheter av Sverige förmodligen förundran, men i många fall övergår detta sannolikt snart i ett förakt. Vi svenskar framstår som dumsnälla.

Ett smått otroligt exempel är hur nya svenska pass beviljas "på löpande band" till nyblivna medborgare (ofta somalier). Det har förekommit fall, där mer än 10 nya pass utlämnats till samma person inom loppet av mindre än ett år.

För denna gränslösa flathet måste det bli stopp. Regler och praxis för tilldelning av svenska medborgarskap måste också bli väsentligt mer restriktiva.

En åtstramning behövs överhuvudtaget i frikostigheten. Under en första tid i Sverige ska man ha endast tillfälliga uppehållstillstånd (TUT), och med TUT ska inte följa full tillgång till svensk välfärd.

Om någon typ av SIV-handläggare ska riskera avsked så är det den som tillämpar en "maximalistisk linje". Direktiv måste utgå om återhållsamhet med skattemedel.

b) Diskrimineringen

Parallellt med den översvallande generositeten från det officiella Sverige kan invandrare idag möta kyla, misstänksamhet och avståndstagande från den svenska befolkningen. Diskriminering, rubriceras det ibland.

Konkret kan det handla om att svenskar

o flyttar bort från invandrartäta bostadsområden

o placerar sin barn i skolor med få invandrare

o undviker krogar där många gäster är invandrare

o ogärna anställer en invandrare.

Här uppstår lätt en ond spiral. Denna främlingsfientlighet och diskriminering skapar/förstärker en svenskfientlighet, som i sin tur förstärker en främlingsfientlighet.

Det skulle behövas mer och bättre kontakter mellan svenskar och invandrare, men många svenskar känner sig dubbelt omotiverade att bjuda till. För det första har de prackats på denna situation, de har aldrig tillfrågats om de ville ha detta "mångkulturella samhälle". För det andra kan det kännas som ett hopplöst företag, när man vet att det varje år kommer 10.000-tals nya invandrare.

Många svenskar känner dessutom en främlingströtthet, av att plötsligt se massor av främlingar var de än rör sig. I detta ligger en tragik, och en dubbel orättvisa:

Det är orättvist mot de svenskar som normalt sätt skulle kunna vara nyfikna och intresserade.

Det är också orättvist mot de invandrare som drabbas av detta frostiga klimat, fastän de personligen kan ha liten del i att det blivit så.

En klyfta uppstår mellan människor som inte har skilda intressen och egentligen inte har något mot varandra. Det är en olycklig situation - skapad av en politik utan eftertanke och med minimal anvarskänsla.

 

I HUVUDSAK är det tre åtgärder som nu krävs:

1. Minimimera tills vidare fortsatt invandring

2. Få igång en omfattande återvandring

3. Satsa konsekvent på assimilering av dem som ska bli kvar i Sverige.